Som ni kanske minns består familjen Johansson av föräldrarna Fredrik och Gunvor och de två barnen Klara och Rickard. Det är en högst normal familj, om det inte hade varit för barnens speciella intressen. Klaras stora hobby är bergsklättring och Rickard ägnar sig åt parkour men drömmer om base jumping.

Igår fick Fredrik sin fondklapp och idag har turen kommit till Gunvor. På många sätt liknar hon sin man, och många andra förvärvsarbetande kvinnor kring 55 år. I botten har hon en bra tjänstepension genom Atlas Copco. Till skillnad från sin makes ligger majoriteten av hennes tjänstepension i en fondförsäkring.

Men de senaste tio årens oroliga börsutveckling har dock gjort att hennes kapital har minskat rejält och nu har de ungefär lika mycket. Utöver tjänstepensionen sparar också Gunvor själv och hon ser hela sitt fondsparande som en stor portfölj.

Fredrik och Gunvor brukar diskutera placeringar hemma, och även Gunvor tror att världen har det värsta bakom sig, och att vi går mot ljusare tider. Men hon ser lite annorlunda på hur hennes pensionskapital ska förräntas bäst.

Dessutom är hon lite mer riskbenägen än sin man. När Fredrik väljer en bred global indexfond letar Gunvor på annat håll. Hon har varit trogen svenska aktiefonder, vilket också förklarar de senaste årens sämre värdeutveckling. När hon förklarar sin investeringsfilosofi framstår den lika enkel som logisk.

"Går det bra för världen går det ännu bättre för Sverige. Därför vill jag satsa på svenska aktier när jag tror det ska gå upp", säger hon.

Till skillnad från sin make gillar Gunvor aktivt förvaltade fonder. Hon menar att den negativa press som de aktiva fonderna har fått beror på att det finns för många som försöker hoppa från tuva till tuva, något som är dömt att misslyckas på lång sikt.

"Jag vill ha fonder vars förvaltare är långsiktiga och konsekventa i sin strategi. Periodvis innebär det att man får stryk men det betalar sig på sikt. Därför gäller det också som fondsparare att tro på sin förvaltare", förklarar Gunvor enkelt.

Hon frågar om vi har förslag på någon.

Den jag först kommer att tänka på är Simon Blecher på Carnegie som bland annat förvaltar Carnegie Sverigefond. Han tillhör den svenska förvaltareliten, men har inte hängt med i år. Han har legat för defensivt i sina aktieval och blivit omsprungen av många. Hittills i år ligger fonden på trettiosjunde plats av 87 fonder.

Men han är konsekvent och definitivt ingen hoppjerka till förvaltare. En förklaring till att han inte har hängt med i år är att han inte har haft fullt så mycket bank och verkstad i portföljen. Simon Blecher gillar mer högutdelande aktier. Man kan säga att hans förvaltningsdevis är; hellre än fågel i handen än tio i skogen.

Det betyder lite lägre risk där fonden inte hänger med fullt ut i uppgångarna men där den försvarar kundernas pengar under nedgångsperioder. På lång sikt, över en börscykel, har den strategin betalat sig bra.

Det syns också i Morningstars betyg. De senaste tre åren har fonden "bara" en fyra i rating. Men på längre sikt, 5 och 10 år har den högsta betyg, fem.