Vi har många gånger flaggat för den höga risk som finns i gruv- och prospekteringsföretag. Risken har blivit tydlig genom de senaste händelserna i Northland Resources samt Dannemora Mineral. Det finns likheter mellan de båda, men även stora skillnader, nedan reder vi ut begreppen.
Likheten mellan de båda företagen är att de gång på gång missbedömt kapitalbehovet och därmed fått vända sig till marknaden för att be om ytterligare kapital. Resultatet blir att aktieägarna någon gång längs resans väg tröttnar på att stoppa in nya pengar.
Skälen till det stora antalet nyemissioner är flera. För det första är det uppenbart att ledning och styrelse i de båda bolagen missbedömt kapitalbehovet.
Ett ytterligare skäl är att ledningarna saknar kunskap om hur en aktiemarknad fungerar. Företagen hamnar därmed lätt i klorna på investmentbankernas corporate finance-avdelningar, vars enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt vid varje transaktion. Ju fler emissioner, desto mer pengar till bankerna/fondkommissionärerna.
Det senaste exemplet är Dannemora Mineral. Företaget tog så sent som i oktober in 136 miljoner före emissionskostnader i nytt kapital. Under fredagen uppgav företaget att man behöver ytterligare 211 miljoner kronor före emissionskostnader.
Det är framför allt bankernas krav på bland annat soliditet som tvingat fram emissionen. Om soliditetsnivån blir lägre än avtalat har bankerna rätt att säga upp lånen. Vid utgången av 2012 hade företaget 152 miljoner kronor i kassan. Det var med andra ord inte likviditetsbrist som tvingade fram emissionen.
Emissionen är dock ur ett aktieägarperspektiv klantigt utförd. Emissionskursen har satts till 11 kronor, vilket kan jämföras med en kurs på cirka 30 kronor innan emissionsbeslutet. Trots den låga nivån väljer företaget att ta in ett garantikonsortium som garanterar hela emissionen. Kostnad för detta är cirka 5-8 procent av det garanterade beloppet.
Pareto Öhman som ansvarar för emissionen har även satt ihop konsortiet. De har med andra ord all anledning att skratta hela vägen till banken. Garanterna, där Pareto Öhman sannolikt ingår, tar en minimal risk vid en sådan emissionsrabatt.
Om garanterna känner att de riskerar att behöva uppfylla sina åtaganden kan de blanka aktier ner till nivån 11 kronor och sedan lämna tillbaka de aktier man erhåller via garantin.
Vid nivån 11 kronor hade det sannolikt inte behövts någon som helst garanti. Det hade varit bättre om garantiavgiften tillfallit företaget.
Allt ser dock inte nattsvart ut för Dannemora, tvärtom. För innevarande år räknar företaget med ett bruttoresultat på 81 miljoner kronor vid ett järnmalmspris på 150 dollar per ton, för åren 2014 respektive 2015 ökar resultatet till 293 respektive 469 miljoner kronor. Vid ett järnmalmspris på 130 dollar per ton blir motsvarande bruttoresultat för åren 2013-2015, 40, 177 respektive 329 miljoner kronor.
Förlusten för det fjärde kvartalet uppgick till 104,5 miljoner kronor, vilket var en större förlust än förväntat. Förutom lägre utbyte i sovringsverket än förväntat har de mycket låga järnmalmspriserna slagit mot resultatet.
Den 5 september 2012 nådde priserna treårslägsta med 86,70 dollar per ton, baserat på referenspriset för omgående leverans till Tianjin-hamnen i Kina.Priserna slår igenom med ett kvartals fördröjning, vilket påverkat resultatet för det fjärde kvartalet. Som jämförelse kan nämnas att priset i början av året närmade sig 150 dollar per ton, vilket kommer att slå igenom i resultaträkningen under senare delen av kvartalet.
Förutom de låga priserna har en stark krona gentemot dollarn även det påverkat resultatet i negativ riktning då kostnaderna framför allt är i svenska kronor samt intäkterna till 100 procent är dollarbaserade.
Hittills under 2013 har vi sett en återhämtning av järnmalmspriserna, vilket bådar gott för resterande del av året.
Om vi alltså trots allt är försiktigt positiva till Dannemora så finns det all anledning att hissa röd flagg för Northland Resources.
Northland Resources har blivit avnoterade från Toronto-börsen och befinner sig i rekonstruktion.
Företaget har tidigare meddelat att man behöver få in omkring 375 miljoner dollar i nytt kapital, vilket motsvarar cirka 2,4 miljarder kronor. Att företaget kommer att lyckas med detta får anses som helt uteslutet.
Situationen kommer inte heller att kunna räddas av att skulderna i en rekonstruktion skrivs av med 75 procent. Grundproblemet med den framtida finansieringen kommer ändå att kvarstå.
Spekulationerna går höga om att LKAB eller någon annan aktör skulle vara villig att lägga ett bud på de utestående aktierna i bolaget. Även den varianten anser jag mindre trolig.
Det finns ingen som helst anledning för en intresserad köpare att gå in och överta företagets skulder, stoppa in ytterligare 2,4 miljarder kronor samt lägga bud på utestående aktier.
Det är ur det perspektivet bättre att invänta en konkurs och därefter köpa bolaget skuldfritt av konkursförvaltaren.
Att gruvan kommer att återuppstå likt fågel Fenix är jag övertygad om. Malmen finns där, produktionsanläggningarna och logistiken likaså. För nuvarande aktieägare är tyvärr nog allt hopp i princip ute.
Vårt råd blir därmed att teckna i den, förvisso illa skötta, emissionen i Dannemora Mineral, samt sälja aktierna i Northland Resources.
