I eftermiddag så är det så dags igen. Då publiceras nästa omgång ”superduper-statistik” som kan/ska sätt tonen för marknadshumöret en tid framöver. Då ska de amerikanska arbetsmarknadssiffrorna för september presenteras. Vi lägger dock in den sedvanliga brasklappen att upphaussade makrosiffror ganska sällan får de dramatiska marknadseffekter som kanske förväntas. Det gäller särskilt om siffrorna hamnar nära förväntningar. Vilket nog ändå är det vanligaste utfallet.

Men det finns förstås också siffror som får stora effekter på marknadshumöret. Framför allt om siffrorna avviker på ett överraskande sätt. Dit hörde exempelvis de amerikanska inflationssiffrorna för augusti där kärninflationen tog ett överraskande skutt uppåt, vilket sänkte marknadshumöret rejält Så det är förstås viktigt att hålla koll på den här typen av tunga makrosiffror, till vilka de amerikanska arbetsmarknadssiffrorna definitivt tillhör. De brukar till och med kallas de viktigaste makrosiffror som överhuvudtaget publiceras under året.

För september väntas följande:

Sysselsättning: +255 000 (senaste utfall +315 000)

Arbetslöshet: 3,7 procent (3,7 procent)

Arbetskraftsutbud: 62,2 (62,4 procent)

Genomsnittlig timlön årstakt: 5,1 procent (5,2 procent)

Eftersom ett av målen med den amerikanska centralbankens aggressiva penningpolitik är att få en superhet amerikansk arbetsmarknad att svalna av, i alla fall något, så kommer siffrorna sannolikt att påverka marknadshumöret. Hur mycket och i vilken riktning beror givetvis hur utfallet slutligen blir.

Något av ett drömscenario, enligt oss på Placera, är en måttlig sysselsättningsuppgång, något högre arbetslöshet, ökat arbetskraftsutbud och lägre löneökningar.

En alldeles för svag sysselsättningsökning eller till och med minskning skulle sannolikt bidra till inte bara lägre ränteförväntningar utan också väcka en del frågetecken kring den amerikanska konjunkturen. Så lite osäkert vilket av dessa scenarier som marknaden skulle ta fasta på.

En högre arbetslöshet, framför allt om den är parad med ett ökat arbetskraftsutbud skulle i sin tur öka förhoppningarna om att den arbetskraft som försvann från arbetsmarknaden i stora skaror under pandemin nu börjar återvända. Möjligen tvingade till det efter att levnadskostnaderna stigit väsentligt till följd av hög inflation och stigande räntor. Ett ökat arbetskraftsutbud skulle vara mycket välkommet för Federal Reserve som räknade med att det skulle ske redan under fjolåret. Den felbedömningen var ett av skälen till att man var sena med att lansera sina penningpolitiska åtstramningar. Arbetskraftsutbudet har visserligen gått upp under 2022 men inte i den utsträckning som Federal Reserve hoppats på.

Dessutom vore det välkommet om löneökningarna dämpades något. I nuläget ligger löneökningarna på en nivå som inte är förenligt med Federal Reserves inflationsmål.

Vi på Placera håller tummarna och hoppas på ett utfall som faller marknaden, men kanske framför allt Federal Reserve i smaken.