Den svenska inflationen fortsätter sin stadiga resa uppåt och den breda inflationen (KPI) steg till 10,8 procent i september. Den högsta nivån sedan februari 1991. Då låg för övrigt Riksbankens styrränta på 12 procent och det var lite drygt ett år kvar till den famösa höjningen till 500 procent.

Så illa kommer det förstås inte att gå den här gången, men det är klart att prisökningar i det här häradet svider rejält för de svenska hushållen och sätter press på Riksbanken. Det är ju KPI-inflationen som hushållen möter när de ska handla eller betala sina räkningar. KPI påverkas också av stigande räntekostnader som bidrog med 1,2 procentenheter till årstakten.  Livsmedel är annars den grupp i SCB:s varukorg som bidrar allra mest till inflationsuppgången med ett bidrag på 2,2 procentenheter. Tätt följt av energipriser med ett bidrag på 2,0 procentenheter efter en prisuppgång på 54,2 procent.

KPIF-inflationen, där effekten av räntesatsförändringar räknas av, steg från 9,0 i augusti till 9,7 i september. KPIF är Riksbankens inflationsmål och för en gångs skull lyckades faktiskt banken pricka rätt med sina prognoser. Men det är förstås bara en mycket liten tröst när inflationsmålet ligger på 2,0 procent.

KPIF exklusive energi, som säger mer om det underliggande pristrycket i svensk ekonomi, steg från 6,8 till 7,4 procent. Det utfallet ligger visserligen en tiondel under Riksbankens prognos men borde ändå vara det utfall som gör Riksbanken allra mest nervös. Det betyder att inflationsuppgången i Sverige blir allt mer bredbaserad och därmed också troligen betydligt svårare att få ner till mer rimliga tal.

I sak ändrar inte den höga septemberinflationen Riksbankens position. Utfallet ligger mer eller mindre i linje med de prognoser som banken gjorde i samband med det förra penningpolitiska beskedet där man höjde sin styrränta med 100 punkter. Däremot ökar den externa pressen på Riksbanken att agera för att få ner inflationen och, kanske framför allt, förankra inflationsförväntningarna kring målet på 2,0 procent. Det är inte minst viktigt nu när vi har stora löneförhandlingar framför oss.

Vi räknar med att Riksbanken drar till med ytterligare en höjning i samband med sitt räntebesked den 24 november. För övrigt det sista beskedet med Stefan Ingves vid rodret. Fortfarande är vårt huvudspår att banken nöjer sig med en höjning på 0,50 procentenheter men mycket hinner förstås hända innan dess. Lite räntehöjningar ska väl dessutom lämnas till Erik Thedéen.

Nu laddades det för fullt inför de amerikanska inflationssiffrorna som publiceras på torsdagseftermiddagen. Väntat är en KPI-inflation på 8,1 och en kärninflation på 6,5 procent.