Det går allt trögare för svensk ekonomi. Konjunkturinstitutets (KI) barometerindikator sjönk i oktobermätningen till 84,6. Det historiska snittet är 100 och bortsett från kollapsen för barometerindikatorn i samband med Covid-utbrottet så är det den lägsta nivån på indikatorn sedan finanskrisen 2008 - 2009.

Det mesta rör sig nedåt men fortfarande hankar sig såväl industrin som byggsektorn över det historiska snittet. Konfidensindikatorn för industrin ligger på 105,1 och för byggindustrin på 103,1. Det får sägas vara hyggliga nivåer sett till en utmanande omgivning. Industrin torde dock gynnas av den supersvaga kronan som dock stärkts något under de allra senaste dagarna.

I övrigt är det mest surt och konfidensindikatorn för tjänstesektorn backar till 88,1 och i detaljhandeln sjönk den till 74,4. Väldigt låga nivåer och tecken på att lågkonjunkturen nu slår allt bredare över näringslivet. Att just tjänstesektorn backar för sjätte månaden i rad är visserligen lite illavarslande med det ska samtidigt konstateras att företag trots detta fortsätter att nyanställa. Det bådar fortsatt hyggligt för svensk arbetsmarknad eftersom det rör sig om en personalintensiv sektor av näringslivet.

Att detaljhandeln fortsätter att uppvisa svaga siffror är mindre uppseendeväckande eftersom hushållshumöret fortsätter att vika ner kraftigt. Det gäller hushållens syn på både den svenska ekonomi i stort (makroindex) och på den egna ekonomi (mikroindex). Mikroindex ligger nu på den överlägset lägsta nivån sedan mätningar inleddes i början av 1990-talet.

Det är delvis förståeligt att hushållen ser dystert på den ekonomiska utvecklingen sett till hög inflation och stigande räntor. Hushållen uppfattar den nuvarande inflationen till 17,3 procent och räknar med att inflationen ska ligga runt 11 procent om 12 månader. Det är klart över den faktiska inflationen som enligt SCB låg på 10,8 procent i september och även högt över Riksbanks prognos om en inflation som i genomsnitt landar på 8,5 procent under 2023. I oktober nästa år räknar Riksbanken med att inflationen ska ha sjunkit till bara strax över 2 procent.

En paradox i sammanhanget är dessutom att hushållen förvisso räknar med att den svenska arbetslösheten i stort kommer att stiga framöver men att det inte finns någon större risk för egen arbetslöshet.

Både de lite missvisande bedömningarna kring inflationen och att hushållen inte tror på egen arbetslöshet i särskilt stor utsträckning gör att vi på Placera inte vill dra alltför dramatiska slutsatser kring konsumtionsviljan framöver. Visserligen kommer hushållen att vara försiktiga, vilket redan syns i siffrorna för detaljhandeln, men något riktigt tvärstopp i konsumtionen ska det inte behöva bli om inte den generella konjunkturen försvagas på ett mer märkbart sätt.

Sammantaget är ändå konjunkturbarometern en tydlig fingervisning om att den svenska konjunkturen är på in i en lite djupare svacka och att de åtgärder för att stötta hushållen, som det viftats med från politiskt håll, framstår som allt mer akuta.  Möjliga krockkuddar för svensk ekonomi är dessutom den svaga kronan, som fortsätter att gynna industrin, och en stark arbetsmarknad som, i alla fall inte ännu visar några tecken på att vika ner.