Riksbanken höjde som väntat sin styrränta med 0,25 procentenheter i samband med torsdagens penningpolitiska besked. De flaggade dessutom för att räntan kan komma att höjas ytterligare men hade ingen särskilt aggressiv räntesättning i sina prognoser. Den räntebana som presenterades i samband med det penningpolitiska beskedet indikerar visserligen en räntehöjning någon gång kring årsskiftet 2023/2024 men bara med 40 procents sannolikhet. Räntetoppen väntas landa på 4,10 procent runt sommaren 2024. En första räntesänkning dröjer dessutom till sommaren 2025, givet att en räntehöjning till genomförs. Annars dröjer den till sent in på 2025.

Så Riksbanken följer därmed det alltmer återkommande centralbanksmantrat att ”räntan ska hållas högre under längre tid”. Vilket inte minst var Federal Reserves besked på onsdagskvällen.

Riksbankens besked följde ändå i stora drag den bild som fanns bland många analytiker på marknaden. Även om det inför beskedet var några av de svenska storbankerna som räknade med en ännu tuffare räntebana som mer tydligt skulle indikera att Riksbanken planerade ytterligare en räntehöjning redan innan årsskiftet. Riksbankschefen Erik Thedéen var dock lite tuffare på den efterföljande presskonferensen när han utryckte stor sannolikhet för fler räntehöjningar.

Riksbanken skruvar dessutom ner tillväxtprognoserna för svensk ekonomi ytterligare. Nu räknar man med en BNP-tillväxt på -0,8 procent i år och -0,1 procent 2024. Först under 2025 väntas tillväxten ta lite bättre fart med en uppgång på 1,9 procent. Sammantaget gör det Riksbanken till en av de mer pessimistiska bedömarna. Framför allt avseende 2024.

Inflationsprognoserna landar för breda KPI på 8,6 procent för 2023 och 4,6 procent för 2024. KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, landar på 5,9 respektive 2,5 procent. En enkel tumregel är att räkna KPI minus KPIF så får man en tydlig fingervisning kring hur den breda inflationen, KPI, påverkas av Riksbankens egna räntehöjningar. Det kan väl tilläggas att Riksbanken själva ser en KPIF-inflation hyggligt nära målet på 2 procent redan i slutet av detta år.

Därmed inte sagt att de gör superfel när de höjer räntan, givet den i utgångsläget höga inflationen och att flertalet andra centralbanker stramar åt. Riksbanken kanske också ska bidra lite till att dämpa det globala inflationstrycket. Men räknar man även in vad räntehöjningarna bidrar med även i form av stigande tjänstepriser (läs hyror, restaurang och hotell mm) - tydligen Riksbankens stora skräck för närvarande - är det lite svårare att svälja Riksbankens inledning i pressmeddelandet med att ”Riksbankens räntehöjningar och de fallande energipriser har bidragit till att inflationen börjat sjunka”.

Tilläggas kan att löneökningarna i Sverige ligger kring 4 procent. Väl under internationell nivå och arbetsmarknadens parter räknar med att löneökningstakten kommande år, enligt Prosperas senaste mätning, kommer att ligga runt eller strax under den nivån. Med en lågkonjunktur redan här och inget större hopp om en snabbt kommande högkonjunktur i vardande är det väl få (om än ett antal nationalekonomer) som tror på att en löne- och inflationsspiral kommer att ta fart i närtid. Så någon löneinflation à la 1970- och 1980-talet har vi knappast.     

Det stora problemet för Riksbanken är snarare den svaga svenska kronan.

Nu meddelar Riksbanken att banken, med början 25 september, ska inleda valutasäkringen av valutareserven. Det görs genom att sälja 8 miljarder amerikanska dollar och 2 miljarder euro mot svenska kronor. Det kan väl ses som ett försök att få lite sprutt på den svensk kronan men volymerna är nog alldeles för små för att ge någon sorts varaktigt effekt. Vi på Placera får ändå ge en liten applåd till initiativet.

Marknaden ger ändå tummen ner och kronan har försvagats rejält sedan räntebeskedet presenterades. Visserligen det vanliga mönstret när oron på finansmarknaden stiger.

Vi på Placera kan inte låta bli att se Riksbankens agerande som lite Don Quijote-liknande. De slåss mot en inflation som de numera själva i allt högre grad står för, och som i övrigt mest består av faktorer de inte har någon påverkan på, och en valutamarknad som fortfarande tycks se den svenska kronan som ett lite allmänt slagträ när det skakar till på finansmarknaden. Att trycka ner svenska hushåll ännu mer i skiten tror vi heller inte är rätt medicin.

Kanske hade det ändå varit klokast att undvika denna räntehöjning?

Men det får väl framtiden utvisa.