Även om det tidvis gick lite trögt kan vi nu lägga den tionde månaden i rad med börsuppgång till handlingarna. Efter en stekhet svensk börssommar, steg den svenska börsen med mer måttliga 0,5 procent i augusti. Med den noteringen placerar sig den svenska börsen också relativt långt ner på den globala börslistan, då MSCI World Index i augusti stigit med runt 2,5 procent. Det ska dock tilläggas att den svenska börsen, med en uppgång på 32 procent under 2021, ryckt ifrån både USA-börsen (S&P500) och genomsnittsbörsen i EMU-område med cirka 10 procentenheter.

Att vi nu är inne i en så lång period med stadiga uppgångar gör förstås att många blir allt mer oroliga för en kommande sättning på börsen. Lite extra krydda får den spekulationen säkert också av att september historiskt varit en av de sämre börsmånaderna på året. Men osvuret är ändå bäst och under de senaste 20 åren har det varit lika vanligt med börsuppgångar som nedgångar under september.

Lite samma mönster är det också efter längre tidsperioder med stadiga uppgångar, som den vi är inne i just nu.  För även om vi vet att det alltid kommer en börssättning (i alla fall historiskt är väl bäst att tillägga) så är ett minst lika troligt scenario att börsuppgången fortsätter ett tag till. Det är, som alltid sagts, svårt det här med att tajma börsens upp- och nedgångar.

En liten farhåga som man kanske ändå kan ha inför hösten är att den svenska börsen så tydligt rusat ifrån de flesta av sina konkurrenter. Det kan säkert bidra till både lite större känslighet för störningar, och lite större fallhöjd.

Å andra sidan övertygade den svenska rapportperioden och PE-talet för de kommande tolv månaderna har de facto skruvats ner mer här än i exempelvis USA - även om PE-talet fortfarande ligger och hovrar kring höga 20 på det kommande årets vinster. Men nu dröjer det dessvärre till nästa rapportperiod tills vi får mer kött på benen kring hur företagen lyckas växa in i den höga värderingen. En rapportperiod som lär bli högst avgörande för hur börsåret kommer att avslutas.

I väntan på rapporterna kommer det att bli stort fokus på andra faktorer. Det är, enligt oss på Placera, föga förvånande främst tre faktorer som lär påverka börsklimatet framöver; Deltaviruset, den globala konjunkturen och räntorna.

Spridningen av Deltavarianten av Coronaviruset är en tydlig riskfaktor. Visserligen har det ännu inte lett till de drastiska nedstängningar som genomförts tidigare, men de som skett påverkar ändå den globala återhämtningen. Det syns redan i bland annat Kina där tjänstesektorn återigen är på nedgång. Dessutom riskerar den globala ekonomin att ha fortsatta problem med leveranskedjor och komponentbrist när länder som inte kommit så långt i vaccineringen av sin befolkning tvingas till omfattande restriktioner. Men här svävar nog de flesta av oss i ovisshet.

Nästa nyckelfaktor är givetvis den globala konjunkturen. Det som kan konstateras är att återhämtningsrekylen i den pågående konjunkturuppgången numera är över. De massiva finanspolitiska stimulanserna är dessutom på upphällning. Så själva tillväxttoppen är sannolikt förbi sedan en tid. Däremot fortsätter världsekonomin att röra sig åt rätt håll. Det kan räcka för att hålla börsoptimismen uppe men samtidigt har utrymmet för besvikelser blir allt tunnare.

Vi ser dessutom redan hur olika konjunkturindikatorer börjar röra sig nedåt. Där är det främst styrkan i den kinesiska tillväxten, humöret bland amerikanska hushåll och faktiskt global industriproduktion som sviker. De tre viktigaste faktorerna bakom den globala återhämtningen. Lite bättre signaler härifrån och det kan mycket väl bidra till fortsatta börsuppgångar.

Svensk konjunktur och börs, liksom Riksbanken, lämnar vi däremot därhän när det gäller synen på det generella börsklimatet, även om det allra mesta pekar åt det mer positiva hållet. Ett skäl till detta är den svenska börsens tjurrusning hittills i år.  

En tredje faktor att ta hänsyn till är utvecklingen på räntemarknaden.

Den räntenedgång, eller kanske snarare den försvunna ränteuppgången, som skett sedan våren har varit mumma för börsen och kan mycket väl vara en fortsatt drivkraft under hösten.

Den amerikanska centralbankschefen Jerome Powells besked i samband med Jackson Hole-symposiet, tolkades dessutom som lugnande av marknaden. I vår egen tolkning var beskedet att: ”om alla stjärnor står rätt så kommer vi att starta en nedtrappning av obligationsköpen (tapering) mot slutet av detta år”. Det vill säga om konjunkturen fortsätter att utvecklas väl, amerikanska arbetsmarknad fortsätter att generera nya jobb i stor utsträckning och Deltavarianten inte tvingar fram nya restriktioner.

Håller den analysen så skulle man snarast kunna vända på steken när det gäller en eventuell amerikanska åtstramning av penningpolitiken. En försiktig nedtrappning av obligationsköpen torde snarare vara ett styrkebesked för ekonomin och börsen.

Riktigt så långt törs vi inte gå i vår analys, men ett uteblivet besked om tapering vid den amerikanska centralbankens penningpolitiska besked i samband med det penningpolitiska beskedet den 22 september borde, givet förutsättningarna, inte utlösa mer än ett kortsiktigt rus på marknaden.   

Den stora risken är istället att den amerikanska inflationen biter sig kvar på så höga nivåer att Federal Reserve mer eller mindre tvingas till en åtstramning. Det vore synnerligen tufft för börsen att hantera.

Men även om ett och annat konjunktur- och/eller penningpolitiskt besked under inte riktigt skulle tas emot av marknaden med större entusiasm så står större delen av placerarkollektivet inför dilemmat att de alternativa placeringarna i stort sett lyser med sin frånvaro. Investeringsfenomenet TINA (There Is No Alternativ) är lika aktuellt nu som i mars i fjol. Den stora värdemätaren inför börshösten är trots allt hur företagen klarat sina utmaningar. Hittills är det med beröm godkänt.