Svensk inflation, mätt som KPI, steg till 2,8 procent i årstakt i oktobermätningen. KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, steg i sin tur till 3,1 procent. Väl över Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent och den högsta uppmätta nivån sedan september 2008. Det var dessutom en bit över konsensusprognosen på 2,9 procent och även en tiondel över Riksbankens senaste prognos.
KPIF exklusive energipriser steg med 1,8 procent. Det var en tiondel under Riksbankens prognos.
Visserligen väntas inflationen i Sverige stiga ytterligare i november men sedan ska inflationen, både enligt Riksbanken och de flesta utomstående bedömare, så sakteligen börja falla tillbaka. Det finns förvisso ett hot från stigande internationella priser och spridningseffekter från de senaste månadernas rusande energipriser, men det underliggande inflationstrycket i svensk ekonomi fortsätter att vara ganska svagt. Så ännu så länge är trots allt prisutvecklingen i svensk ekonomi inte särskilt oroväckande. I alla fall inte om vi jämför med nivåerna som uppmätts i bland annat USA, Storbritannien och EMU-området.
Därmed ska heller inte inflationsutfallet för oktober påverka Riksbankens penningpolitik i någon större utsträckning. Det är dessutom de sista inflationsutfall som Riksbanken har tillgång till inför räntebeskedet den 25 november. Oktobersiffrorna kan ändå ge Riksbanken visst utrymme att lägga in en viss sannolikhet för en räntehöjning mot slutet av sin prognoshorisont. Det skulle innebära en eventuell räntehöjning mot slutet av 2024. Och mycket hinner hända innan dess.
På marknaden kan noteras en mindre förstärkning av kronan medan räntorna knappt rört sig. Eftersom kronförstärkningen kommer efter en period där vår valuta fått lite stryk så tolkar vi inte rörelsen som att marknadsaktörerna väntar sig någon större förändring i Riksbankens kommunikation. Så trots en inflation som rör sig uppåt lär det vara fortsatt mjuka penningpolitiska besked från Riksbanken i närtid. Banken har dessutom flaggat för att man är beredd att acceptera en inflation över inflationsmålet, så länge den inte bedöms vara bestående