Riksbankens nollränta innebär stora utmaningar för en stor del av Sveriges fondsparare. Förvaltningsavgiften i svenska korta räntefonder ligger på knappt 0,4 procent per år i genomsnitt. Den dyraste, SEB Korträntefond SEK kostar hela 0,8 procent.

Många gånger är avgiften högre än den ränta som fondernas investeringar ger. Det gör att fondspararna kommer att gå back oavsett vad som händer. Den senaste månaden uppgår avkastningen till 0,07 procent i genomsnitt för de svenska korta räntefonderna.

Riksbankens nollränta riskerar att driva förvaltarna till att ta höga risker för att försöka få en avkastning som överstiger fondens avgift. Det är inte heller en önskvärd utveckling. Fondspararna väljer korta räntefonder när de vill dra ned på risken, inte öka den.

Även den billigaste svenska korta räntefonden, Öhman Penningmarknadsfond, som bara kostar 0,1 procent per år är ute på tunn is. Fonden investerar nästan uteslutande i korta svenska statsskuldväxlar som nästan inte ger någon ränta alls.

Att hänvisa till likvidkonto eller annat banksparande som kanske ger högre nettoränta går inte alltid att göra. Många fondsparare har fondsparande som bara tillåter fonder och inget annat, till exempel PPM, Tjänstepensioner eller fondförsäkringar.

Därför är det hög tid att fondbolagen ränteanpassar sina avgifter i sina korta räntefonder. Det borde vara en fråga Fondbolagens förening, framför allt om de menar allvar med att de är ”fondspararnas vän”!

Att fondavgifterna äter upp mellan 75 procent och 100 procent av avkastningen borde sätta igång en rad varningsklockor.

Placera ser fram emot första fondbolag som tar tag i problemet och tar fram en riktigt kundorienterad kort svensk räntefond.