På måndagen meddelades att det första fartyget med järnmalm lämnat Narviks hamn med leverans till Tata Steel i Holland och på fredag får vi besked om Northland Resources pågående rekonstruktion. Att i dagsläget rekommendera någon att gå in som ägare i bolaget är inte seriöst, risken är allt för hög.

Vi kan få se allt mellan en kursdubbling eller konkurs redan inom en vecka.  Aktien är med andra ord inget för änkor och faderslösa.  Under tisdagen rusade kursen med 20 procent som en följd av att den första skeppslasten med malm lämnat hamn.

Företaget är i sig livsdugligt, därom råder inget tvivel. Malmen, anläggningarna och infrastrukturen finns där. Frågan är i vilken form det kommer att drivas vidare. På fredag offentliggörs rekonstruktionsplanen för företaget. En rekonstruktion kan förlängas med tre månader i taget i som längst ett år. Det är med andra ord inte givet att vi har facit redan på fredag.

Förutom en rekonstruktion behöver företaget omkring 2,4 miljarder kronor i nya pengar. Northland uppgav i början av februari att de utestående leverantörsskulderna uppgick till 520 miljoner kronor, varav 420 miljoner kronor har förfallit till betalning.

Obligationsägarna har gått med på att låna ut ytterligare 6 miljoner dollar, motsvarande 39 miljoner kronor, för att hålla företaget flytande. Enligt företaget kommer en eventuell finansieringslösning att presenteras under nästa vecka. Detta kan vara det halmstrå som aktieägarna behöver. Om obligationsägarna hade ansett att allt hopp var ute hade de inte lånat ut mer pengar.

Företaget producerar nu cirka 150 000 ton järnmalm per månad. Järnhalten ligger på mer än 69 procent enligt bolaget, vilket innebär att man får en premie utöver standardpriset på järnmalmskoncentratet. I runda tal pratar vi här om bruttointäkter på cirka 150 miljoner kronor i månaden.

Bolaget har redan lyckats sälja de första sju årens produktion till tre kunder: Tata Steel, Stemcore samt Standard Bank.

När verksamheten är i full drift räknar ledningen med en produktiontakt på cirka 5 miljoner ton järnmalmskoncentrat per år. Med ett långsiktigt pris för järnmalmskoncentrat på på 120 dollar per ton kommer den årliga försäljningen då att landa på knappt 4 miljarder kronor.

Avtal har redan tecknats för hela produktionen. Det skall dock framhållas att det kommer att ta många år innan Northland kommer att ge utdelning till sina aktieägare. Om finansieringen lyckas kommer företaget att ha runt 10 gånger nuvarande marknadsvärde i räntebärande skulder. Detta skall ställas i relation till  Kaunisvaara-gruvans beräknade järnmalmsreserv som räcker i minst 19 år.

Slutsatsen blir därmed att företaget har goda möjligheter att bli lönsamt men det är tveksamt om nuvarande aktieägare får ta del av detta. Att någon bank skulle ställa upp med pengarna är nog uteslutet. Obligationsägarna kanske lägger in mer pengar för att rädda vad som räddas kan.

Alternativet nyemission skulle innebära att för varje gammal aktie behöver aktieägarna skjuta till cirka 4,65 kronor, det vill säga i princip tio nytecknade aktier på varje gammal. Det är enligt min åsikt en i princip omöjlig transaktion att genomföra.

Förlusten för det fjärde kvartalet uppgick till 5,6 miljoner dollar vilket innebar en helårsförlust på 24,8 miljoner dollar. Att det skulle bli en förlust kan inte komma som en överraskning för någon, då den första malmleveransen skedde så sent som i går.

Företaget hade vid utgången av fjolåret 38,3 miljoner dollar i kassan. I nuläget bör den ligga närmare noll. De räntebärande skulderna uppgick samtidigt till 358 miljoner dollar.

Det är med andra ord en prekär situation som Northland befinner sig i. Om de lyckas hitta en finansiering kan vi räkna med en kostnad i närheten av 13-15 procent i ränta, vilket självklart kommer att slå mot lönsamheten.

Sammantaget ser vi risken alltjämt så hög i företaget att det är svårt att i nuläget rekommendera annat än sälj i aktien.