Visst blev 2016, som väntat, ytterligare ett år där finansmarknaden fokus till allra största delen var riktat mot världens centralbanker. Ändå var två av årets största makrohändelser av politisk karaktär.

Först röstade britterna för ett utträde ur EU (Brexit) och i november röstade amerikanerna fram Donald Trump som USA:s näste president.

Bägge dessa valresultat var i grunden stora överraskningar men finansmarknaderna absorberade chockerna både snabbt och relativt smidigt.

Analytikerna hade visserligen helt fel om konsekvenserna men det är först under 2017 som vi får se de faktiska resultaten av dessa valresultat.

Den 20 januari svärs Donald Trump in som ny president och ska börja leverera reala resultat.

Hittills har mycket handlat om hans planer på massiva finanspolitiska stimulanser bland annat i form av skattesänkningar och infrastruktursatsningar.

Återstår att se hur mycket som faktiskt kommer att kunna levereras.

I ”Trumponomics” ingår dessutom löften om omförhandlade frihandelsavtal och införande av handelshinder så räkna med att Donald Trumps inledande presidentskap kommer att vara en stor faktor under hela finansåret 2017.

När det gäller Brexit så har premiärminister Theresa May lovat att aktivera Artikel 50 i Lissabonfördraget innan utgången av mars.

Då, om inte tidigare, kommer förhandlingspositionen från både brittiskt och EU-håll att bli betydligt klarare.

Om det blir en hård eller mjuk Brexit lär vara en nagelbitare som håller många analytiker och placerare vakna under 2017.

Lägg till att det ska hållas minst tre tunga val i EU under 2017.

Först ut är Nederländerna med val till parlamentet i mars, följt av franskt presidentval i april och val till förbundsdagen i Tyskland under hösten.

Möjligen kan även Italien gå till nyval under året och det blir lätt att peka ut 2017 som något av ett ödesår för Europasamarbetet.

Kina brottas i sin tur med en skakig finanssektor och fortsatta valutautflöden. Hur de kinesiska politikerna förmår hanteras dessa oroshärdar lär betyda en hel del för börs, räntor och valutor i världen i stort.  

Men givetvis kommer även centralbankerna att hålla finansmarknaden i sitt grepp även under 2017. Däremot kommer fokus på centralbankerna att delvis ändra karaktär.

När det gäller USAär frågan hur snabbt Federal Reserve kommer att gå fram med nya räntehöjningar.

Bankens egna prognoser tyder på tre höjningar under året men osäkerheten är fortsatt mycket stor kring hur hård åtstramning som banken törs/kan genomföra.

Till de faktorer som spär på osäkerheten är, förutom Trump, en allt starkare dollar.

I Europa och Japan är knappast direkta åtstramningar på tapeten men mycket talar ändå för att nya stimulansåtgärder inte blir aktuella under 2017. Snarare blir frågan, framför allt för ECB, hur mycket man törs lätta på gasen.

En fråga som lär bli aktuell även för Riksbanken under 2017. Lite extra krydda får bevakningen av Riksbanken mot slutet av året när vi närmar oss tidpunkten för när riksbankschef Stefan Ingves nuvarande mandat löper ut.

Antingen får han förlängt i god tid eller så ska en ny riksbankschef utses. Vår gissning ligger på det senare alternativet men det är fortfarande för tidigt att spekulera i namn.

I grund och botten är ändå det viktigaste för finansmarknaden hur den globala konjunkturen utvecklas.

En stark konjunktur innebär dessutom att förmågan att hantera överraskningar och olyckliga scenarier på andra områden blir lättare att hantera.

Konjunkturella bakslag riskerar i sin tur att spä på oron och göra finansmarknaden ännu känsligare.

Första veckan i varje månad presenteras de tyngsta makrosiffrorna i form av inköpschefsindex för industri respektive tjänstesektor.

Indexen för industrin publiceras vanligtvis den första vardagen i månaden med tjänsteindexen två dagar senare.

Veckan avslutas vanligtvis med de amerikanska sysselsättningssiffrorna, som numera återtagit sig plats som viktigaste statistiksläpp. Inte minst för att de betyder mycket för den amerikanska centralbankens räntepolitik.

I mitten av respektive månad rullar inflationssiffrorna för föregående månad in på bred front. I det medföljande kalendariet återfinns datumet för de svenska siffrorna.

Centralbankernas penningpolitiska möten är i sin tur mer utspridda och sker normalt sett inte varje månad.