Mario Draghi överraskade, sin vana troget, finansmarknadens aktörer när torsdagens penningpolitiska beslut presenterades. Tyvärr var det den här gången i form av en besvikelse när det inte blev den ökning av stimulansåtgärder som marknadsaktörerna hade hoppats på.

Enligt konsensusprognosen väntades ECB sänka inlåningsräntan med 10 räntepunkter till -0,30 procent och utvidga det pågående programmet för obligationsköp med 15 miljarder euro i månaden, från dagens nivå på 60 miljarder euro.  Styrräntan väntades däremot ligga kvar oförändrad på 0,05 procent.

ECB:s leverans blev visserligen en sänkning av inlåningsräntan till -0,30 procent men däremot nöjde sig banken med att förlänga det pågående programmet för obligationsköp till mars 2017. Tidigare var slutdatum satt till september 2016. Dessutom ska den obligationsportfölj som byggs upp inom ECB fortsätta att rullas vidare längre än tidigare indikerat.

Finansmarknaderna reagerade med stor besvikelse på beskeden får ECB och det är bara att konstatera att Mario Draghis tidigare förmåga att leverera positiva överraskningar nu slagit tillbaka med full kraft.

Euron har stärkts mot den amerikanska dollarn. Euro-dollarkursen låg inför beslutet runt 1,055 men har sedan dess stigit till 1,08 dollar per euro. En så kraftig förstärkning av euron – och på bara någon timme – är vi osäkra på om vi överhuvudtaget har sett tidigare.

Dessutom har börserna runt om i Europa fallit kraftigt samtidigt som marknadsräntorna stigit. Den tyska DAX-börsen var någon timme efter det penningpolitiska beskedet ner över 3 procent.

Det är bara att konstatera att man på finansmarknaden säkert hade hoppats på betydligt mer från ECB. De kraftiga marknadsreaktionerna är till och med en indikation på att marknadsaktörerna egentligen hade hoppats på mer än konsensusprognoserna pekade mot.

Ett skäl till successivt stegrade förväntningar på vad ECB skulle leverera är dessutom Mario Draghis egna kommentarer under de senaste veckorna, där han återkommande pekat på risken för att ECB skulle få svårt att nå sitt inflationsmål. Dessutom har han gett ”löftet” att ECB skulle göra allt som stod i dess makt för att så snabbt som möjligt uppnå inflationsmålet.

Beslutet att inte leverera det marknaden hade räknat med är dessutom förvånande sett till att ECB vid dagens möte justerade ner prognoserna för inflationen framöver och dessutom påtalade att riskerna för inflationen var på nedsidan.

Givet duvaktiga signaler från flera företrädare för ECB, risken för att inflation åter börjar överraska på nedsidan och de förväntningar som Mario Draghi själv byggt upp, så är det inte så förvånande att marknadsaktörerna reagerat med besvikelse.

Frågan som många säkert ställer sig är vad som egentligen krävs för att ECB ska agera mer kraftfullt om inte dagens läge ansågs vara tillräckligt för att ta till storsläggan. Att förtroendet för Mario Draghi nu naggas i kanten är givet.

Vi på Placera tror att ECB:s förhållandevis försiktiga agerande delvis kan bero på att den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, i sin tur väntas höja räntan på sitt penningpolitiska möte den 16 december. Viss hänsyn har säkerligen tagits till att alltför expansiva åtgärder från ECB:s sida skulle göra det svårare för Federal Reserve att agera som den önskar. Risken fanns annars för att dollarförstärkningen skulle tagit ännu högre fart.

Mario Draghis förklaringar om att tillväxten i EMU-området fortsatt och att tidigare penningpolitiska åtgärder måste ges tid att få fullt genomslag kändes i sin tur ganska ihåliga. De framfördes i alla fall, i vårt tycke, inte med någon större övertygelse.

Vi räknar nu med att Federal Reserve med mycket hög sannolikhet kommer att leverera en räntehöjning den 16 december och att Fed-chefen Janet Yellen sänder en tacksamhetens tanke till Mario Draghi. Det kan eventuellt bli en flaska gott rödvin också.

För Riksbanken betyder detta att trycket på den att agera med ytterligare stimulanser på sitt möte den 14 december, med sedvanligt besked till oss vanliga dödliga dagen efter, lättar betydligt.

Visserligen stärks även kronan mot dollar och pund men det väger nog tyngre för Riksbanksdirektionen att kronan försvagas mot euron. Och inte minst att trenden med en starkare krona mot euro nu ser ut att brytas.