Det mesta av innehållet var redan känt när vår nya finansminister Magdalena Andersson på torsdagsmorgonen presenterade sin första höstbudget.

De tyngsta förslagen innebär att marginalskatten för höginkomsttagare gradvis höjs och att regeringen slopar nedsättningen för anställda under 26 år. Dessutom minskas avdragsrätten för pensionssparande kraftigt från 12 000 kronor per år till 1 800 kronor per år.

På den privatekonomiska plussidan kan pensionärer se fram mot lite sänkta skatter och dessutom höjs ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen.

Budgeten är knappast någon revolution i den ekonomiska politiken men det är ändå ett tydligt avsteg från den förra regeringens princip att i närmast alla typer av åtgärder poängtera dess vikt för att öka arbetskraftsutbudet.

Det troliga scenariot är att budgeten släpps igenom av oppositionen men att någon eller några nyckelreformer lyfts ut ur helheten. Enligt flera bedömare ligger de trainee-jobb för unga som regeringen föreslagit nära till hands för att fällas av oppositionen.

En ny regerings första höstbudget är också unik såtillvida att det är enda gången eventuella tillkortakommanden kan skyllas på den tidigare regeringen. Det brukar vanligtvis betyda att den nya finansministern spelar ner de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för svensk ekonomi.

Den här gångenär det tydligast i frågan om möjligheterna att nå överskottsmålet i de offentliga finanserna. Målet om ett överskott på en procent av BNP väntas inte kunna uppnås under innevarande mandatperiod.

Istället får viräkna med underskott under de närmsta åren på -2,1 procent 2014, -1,1 procent 2015 och -0,3 procent 2016. Det här är knappast något som bör oroa den vanliga medborgaren eftersom Sverige har en låg skuld i utgångsläget på cirka 40 procent av BNP och inte haft någon egentlig nettoskuld sedan 2004.

Det viktiga är istället att underskotten inte får utvecklas åt fel håll under hela mandatperioden.

För att så inte ska ske krävs givetvis att svensk ekonomi får lite bättre fart under vingarna under de närmsta åren. Regeringen räknar med en BNP-tillväxt på 2,1 procent i år, 3,0 procent 2015 och 3,2 procent 2016. Under samma period ska, den för regeringen så viktiga, arbetslösheten sjunka från 7,9 till 6,7 procent. Ett av regeringens främsta mål är ju att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet redan 2020.

Vi på Placera ställer oss lite tveksamma till de ekonomiska prognoser som den nya regeringen presenterar. Givet nya, tydliga svaghetstecken i den globala ekonomin i allmänhet och i EMU-området i synnerhet är det långt ifrån säkert att vi får se det exportlyft som regeringen räknar med.

Exporten väntas i år stiga med måttliga 2,3 procent men med 5,4 procent 2015 och 6,4 procent 2016. Det ligger inte riktigt i korten sett till dagens ekonomiska utveckling även om en svagare krona ger en del draghjälp.

Den störstamotorn i svensk ekonomi är, och ska förbli, enligt regeringen hushållen. Hushållens konsumtion väntas stiga med omkring tre procent per år under perioden 2014-2016. Givet låga räntor, en viss omfördelning av konsumtionsutrymme från hög- till låginkomsttagare samt stigande sysselsättning finns vissa möjligheter att de ska kunna uppnås. Men då krävs nog också att oron i den globala ekonomin ger med sig.

En varningssignal om att hushållen kan tänkas bli försiktigare framöver är att olika typer av indikatorer pekar mot ett försämrat humör hos hushållen. Än så länge förklaras säkerligen en hel del av valresultatet som gav ett osäkert parlamentariskt läge och förväntningar på skattehöjningar men det är viktigt att det sämre förtroendet för den framtida ekonomin som hushållen ger uttryck för inte biter sig fast.

Positivt är att antalet sysselsatta fortsätter att växa i god takt. I september steg antalet sysselsatta med 101 000 personer jämfört med samma månad i fjol, enligt färsk statistik från SCB.  Dessutom sjönk arbetslösheten till 7,8 procent.