Ska man försöka summera det svenska ekonomiåret 2015 så är nedanstående diagram en utmärkt illustration. Den röda linjen är näringslivets konfidensindikator, som är ett sammansatt mått på hur svenskt näringsliv upplever konjunkturläget, medan den blå linjen visar hushållens syn på den svenska ekonomin.

Historiskt har de här statistikserierna följt varandra mycket väl men sedan hösten 2014 har de börjat divergera i allt högre utsträckning. I takt med att svensk konjunktur förbättrats och företagen allt tydligare sett ljuset i konjunkturtunneln har hushållens syn på både nutid och framtid blivit allt dystrare – i alla fall gällande svensk ekonomi i stort.

Så finansminister Magdalena Andersson, som på måndagens presskonferens talar om ”rejält drag” i svensk ekonomi, ska inte bli förvånad om det budskapet inte riktigt går fram i stugorna. Detta även om hushållens syn på den egna ekonomin ser betydligt bättre ut, då de väljer att konsumera i relativt hög takt.

De som den här gången har rätt är näringslivet och Magdalena Andersson. Det svenska konjunkturläget har successivt förbättrats under 2015 och finansdepartementets prognos om en tillväxt i år på 3,6 procent är snarast i underkant. Exempelvis räknar Konjunkturinstitutet (KI) med en tillväxt på hela 3,8 procent. Det är en tillväxt som är mer än dubbelt så hög som den tyska och nästan det dubbla mot den amerikanska.

Att det är så stor skillnad i synen på svensk ekonomi mellan hushåll och andra bedömare är svårt att förklara och förstå. Vi på Placera konstaterar att divergensen startade i och med det osäkra parlamentariska läget efter fjolårets val och att den politiska turbulensen därefter har fortsatt.

Riksbankens extremåtgärder, som haft karaktären av krisåtgärd, tror vi också bidragit till lite sämre hushållshumör, liksom rekordhöga bostadspriser och krav på åtgärder för att stävja stigande skuldsättning hos hushållen.

Till det tillkommer oron i vår omvärld och ökande flyktingströmmar. Det ska dock konstateras att hushållshumöret rekylerade upp en del i november.

Men när hushållen numera ger sin syn på svensk ekonomi tycks det mer handla om det allmänna än det ekonomiska läget och fortsättning lär följa under nästa år. Risken är exempelvis uppenbar för att ökad politisk turbulens tvingar fram ett nyval.

Så när vi nu försöker blicka fram mot 2016 så är hushållens konsumtion faktiskt en av de mer osäkra faktorerna. Visserligen talar stark arbetsmarknad och fortsatt låga räntor för fortsatt ökad konsumtion men skatteförändringar, risken för att räntorna ändå stiger och den grundläggande osäkerhet som hushållen uppvisar riskerar att sätta käppar i hjulet.

Vi väntar oss att avtalsrörelsen oss landar i låga löneökningar. Ändå räknar vi med att hushållens konsumtion ökar med omkring 2,5 procent nästa år, men med riskerna på nedsidan.

Exporten tror vi däremot har möjlighet att överraska åt andra hållet. I år väntas exportern stiga med hyggliga 4,7 procent, där tjänsteexporten är motor med en ökning på över 10 procent. I takt med en global återhämtning i allmänhet och i EMU-området i synnerhet tror vi på bättre fart även för varuexporten under 2016. Risken är att kronan stärks betydligt snabbare än väntat men om inte så sker kan exporten mycket väl öka med mer än 5 procent i årstakt.

Investeringarna, såväl i Sverige som internationellt, har släpat efter i den pågående återhämtningen. Lågt resursutnyttjande och bristande framtidstro har varit två starkt bidragande orsaker.

I år har svenska investeringar tagit betydligt bättre fart, framför allt drivet av ökade bostadsinvesteringar. För att klarade den ökade befolkningstillväxten och för att hantera det strukturella underskottet på bostäder, som redan fanns i utgångsläget, måste bostadsinvesteringarna fortsätta att öka.

Dessutom har bristande framtidstro hållit tillbaka investeringarna i näringslivet under flera år. Nu stiger framtidsförväntningarna samtidigt som det uppdämda behovet att investera successivt har vuxit. Sammantaget tror vi därmed att investeringarna har stora möjligheter att öka med de 7,5 procent som KI räknar med, i stället för Magdalena Anderssons försiktiga 2,6 procent.

Den mest kontroversiella delen i nästa års tillväxt blir tveklöst den offentliga konsumtionen som väntas stiga med 3,8 procent, enlig Finansdepartementet, men med hela 4,9 procent, enligt KI. De stora flyktigströmmarna driver upp de offentliga utgifterna och även här lutar vi mer åt KI:s bedömning. I så fall får vi den snabbaste ökningstakten i de offentliga utgifterna sedan 1970.

Det här bidrar visserligen till att offentliga underskotten stiger men eftersom tillväxten samtidigt vänts bli hög fortsätter den offentliga skulden som andel av BNP att sjunka. Med en väntad offentlig bruttoskuld på runt 43 procent är Sverige fortsatt att betrakta som mycket lågt skuldsatt. Någon nettoskuld i den offentliga sektorn har vi inte haft sedan 2005.

Det ser med andra ord ljust ut för svensk ekonomi för 2016 och tillväxten kan mycket väl snudda vid fyraprocentstrecket.

Därmed, alltså, inte sagt att det inte finns risker. Förutom en svagare omvärldsefterfrågan är ränte- och växelkursutvecklingen de största potentiella hoten. Något vi får anledningen att återkomma till i vår exposé över svensk ekonomi.   

En liten fotnot: Det har blivit allt vanligare att lyfta fram BNP per capita (BNP i förhållande till befolkning) som ett mer rättvisande mått på ekonomisk tillväxt. Ofta görs det på tveksamma grunder och med grumliga syften och det kan därför värt att notera att sedan 1994 har den svenska BNP-tillväxten per capita varit positiv alla år utom tre.

De åren är 2008, 2009 och 2012 – som alla kännetecknas av djupa, internationella finanskriser.

Tilläggas bör också att befolkningstillväxt är en av de två grundläggande tillväxtfaktorerna i en ekonomi. Den andra är produktivitet.

Att få flyktingarna i arbete blir den allra största utmaningen för de kommande åren.