Börsåret 2014 inleddes riktigt hyggligt i stora delar av Europa men det fanns lite oroande tecken i form av en svag börsutveckling i USA och fortsatt kärva marknader i många av de nya tillväxtländerna (Emerging Markets).

Att flera börser slog kursrekord i inledningen av året och företagsvärderingarna i många fall såg utmanande ut inför den kommande rapportperioden bidrog till att det fanns en underliggande nervositet hos många placerare. Därför är det heller inte helt överraskande att vi sett en korrigering på börserna mot slutet av januari.

Några som tidigt tog höjd för en kommande korrigering tycks ha varit stora institutionella placerare. Det är så vi tolkar delar av den nedgång som skett i marknadsräntorna sedan slutet av fjolåret. Det tycks ha skett en gradvis omallokering från aktier till ränteplaceringar under perioden.

Andra förklaringar till räntenedgången är klarare besked kring den amerikanska centralbankens försiktiga neddragning av obligationsköpen, låg inflation och – i viss mån – ökad osäkerhet kring den globala konjunkturutvecklingen.

Att den finansiella turbulensen har sin utgångspunkt i Emerging Markets är inte särskilt förvånande. Börserna i flera av dessa länder har gått svagt under flera år och den kraftiga börsnedgång vi sett är i sig inget ovanligt fenomen. Bara under 2013 kan vi notera fem större korrigeringar, alla med sig egen speciella dynamik.

Den här gången startade nedgången i EM-länderna så tidigt som i slutet av oktober i fjol och det är fortfarande en bra bit till tidigare bottnar. Därför kan den finansiella turbulensen i EM-länderna mycket väl fortsätta ännu en tid, inte minst sedan den även bidragit till en omfattande reaktioner på valutamarknaden.

Men det var först när Argentina hamnade i akut valutakris, med risk för allvarliga spridningseffekter till andra sydamerikanska ekonomier, som börserna i den industrialiserade delen av världen åkte på några rejäla smällar.

Den svenska börsen har, mot bakgrund av hur utvecklingen sett ut i övrigt, klarat sig riktigt hyggligt. I januari (fram till den 27:e) stannar nedgången på cirka 1 procent.

Nu är den stora frågan givetvis om den finansiella turbulensen kommer att fortsätta och pressa ner börskurserna ytterligare?

Givet osäkerheten kring rapportperioden och risken för att krisen i EM-länderna kommer att få återverkningar på den globala konjunkturen väljer vi att för februari vikta ner aktieandelen i vårt allokeringsförslag till 60 procent. Det ska framför allt ses som en signal från vår sida om att osäkerheten kring börsutvecklingen har ökat på kort sikt.

Eskalerar krisen i EM-länderna kommer det sannolikt att vara negativt för aktier på kort sikt och det finns en stigande osäkerhet kring effekterna av den amerikanska centralbankens åtstramningar. Dessutom fortsätter oron kring den kinesiska konjunkturutvecklingen och skuldsättningen att öka.

Men det finns också faktorer som talar för att börsuppgången kan ta förnyad fart, ungefär på samma sätt som vi såg efter börsnedgångarna under fjolåret.

Den viktigaste faktorn är den globala konjunkturutvecklingen, trots lite hack i kurvan, fortsätter att utvecklas i en positiv och mer stabil riktning. USA och Storbritannien är sedan en tid tillbaka inne i en tydlig tillväxttrend. Japan har fått fart på ekonomin efter omfattande stimulanser och i EMU-området tuffar Tyskland på  – om än lite långsamt.

Vi vill dessutom peka ut EMU-området i sin helhet som en joker i konjunkturutvecklingen. Förutom Frankrike syns tydliga tecken på ekonomisk tillförsikt i de flesta ekonomier och hushållshumöret är på väg uppåt.

Att EMU-området börjat gå lite bättre syns även i den svenska makrostatistiken där hårda data äntligen är på väg att hinna ikapp de, redan sedan tidigare, positiva kvalitativa konjunkturindikatorerna.  

Att den amerikanska centralbanken fortsätter med nedtrappningen av de månatliga obligationsköpen (besked onsdag kväll) ska också i grunden ses som ett positivt tecken. Det betyder att återhämtningen i USA står på allt stadigare grund.

Kina är i sin tur den största konjunkturella oroshärden men senast tillväxtmaskinen hackade kom ett nytt stimulanspaket som ett brev på posten. Det kan bli aktuellt även denna gång, inte minst som låg inflation ger politikerna manöverutrymme.

Att marknadsräntorna åter krupit ner ordentlig gör att aktier åter framstår som det överlägset mest attraktiva placeringsalternativet för den som är beredd att ta lite risk. Högre direktavkastning på börsen än du får i form av räntor är något att luta sig mot.

Att marknadsräntorna gått ner går dessutom på tvärs mot den gängse uppfattningen att långa marknadsräntor skulle röra sig uppåt när Federal Reserve väl påbörjade sin åtstramning. Vid fortsatt beslut om åtstramning räknar vi dock med att marknadsräntorna åter vänder upp. Det trycker ner priset på obligationer varför vi fortsätter att föredra korta ränteplaceringar eller räntebevis för räntedelen i vårt allokeringsförslag, som i sin tur stiger till 35 procent.

Råvarumarknaderna har också påverkats av att riskaptiten på finansmarknaderna avtagit. Breda råvaruindex ligger, efter en initial uppgång, på i stort sett oförändrade nivåer eller med små minus hittills i år. Vi väljer, att mot bakgrund av en positiv konjunktursyn, att ligga kvar med en råvaruandel på 5 procent i vårt allokeringsförlag.

Vårt allokeringsförslag för februari blir därmed 60 procent aktier, 35 procent ränteplaceringar och 5 procent råvaror.

För aktie- och fondplaceringar hänvisar vi till våra listor över tio köpvärda aktier i februari samt tio köpvärda fonder i februari. Läs här.

För taktiska val på börsen hänvisar vi till Tomas Linnalas Börssyn för februari, läs här.