Hej igen. Den 18 juni skrev jag på denna plats att den som ville njuta ostört av semestern borde sälja sina aktier för att med kontanter i depån ostört kunna ägna sig åt hängmattan.

Tillbaka igen efter semestern skrev jag den 23 juli att det nog ännu inte var läge att fylla portföljen med aktier. Eftersom OS i Peking närmade sig jämförde jag då med ett 100 meter häck-lopp där varje häck, tio stycken, var ett hinder för börsuppgång. Min första häck i börsloppet var finanskrisen i USA.

Jag kom fram till att man kanske borde avvakta med aktieköp till dess att vi sett hur den riktiga 100 meter häck-finalen avlöpt den 19 augusti, då Susanna Kallur förhoppningsvis skulle finnas med. Inte för att just detta lopp har något med börsutvecklingen att göra, men för att det kändes som en lämplig tidpunkt, att vänta ungefär en månad till.

Nu vet vi hur det gick. Susanna kom inte ens över den första häcken. Jag vidhåller att just detta lopp inte har något med börsen att göra. Jag är heller inte vidskeplig. Men när när mina tankar på börsen väl tagit OS-form kändes Susannas fall onekligen ödesdigert.

Sedan den 18 juni har börsen gått ned med drygt 8 procent under ganska stora svängningar. Sedan en botten i mitten av juli har Stockholmsbörsen skakat sig upp med drygt 4 procent. Den som hållit sig avvaktande till börsen under sommaren har alltså på det hela taget gjort rätt.

Nu är frågan hur börshösten kommer att se ut och jag är rädd att det fortfarande är läge att avvakta.

Vi kan glömma en snabb och tydlig vändning uppåt med start i närtid. Det finns för många osäkerhetsmoment kvar i världen. De tio häckarna från min förra krönika står fortfarande kvar utan att vi lämnat en enda bakom oss, och för att nämna några är det USA:s finanskris, dess konjunktur, oljepriset, dollarkursen och vår egen svenska konjunktur, inflation och ränteläge.

Två troliga alternativ för börsen återstår.För det första kan vi få en tredje nedåtkörare. Börsnedgången har hittills kommit i två vågor: Den stora nedgången som grovt räknat varade mellan juli förra året och mars i år. Efter en återhämtning i april/maj kom en ny nedgång från slutet av maj till mitten av juli. Om vi ska få en ny sättning är det tidsmässigt dags för den nu eller senast när de stora fondförvaltarnas  semestrar är över i New York och London, om ett par veckor alltså.

För det andra kan vi få se sidledesdaller på börsen resten av året. I det scenariot kommer börsen att gå ned under dagar då det kommer stormvarningar från Mexikanska Gulfen eller en ny nedskrivning från en storbank. Men det kommer att finnas tillräckligt med ljuspunkter i ekonomin, tillräckligt med optimism bland investerarna, för att hålla kurserna någorlunda uppe.

I dagsläget vågar jag inte välja mellan dessa båda tråkiga alternativ, men slutsatsen för det egna agerandet på börsen blir ändå ungefär detsamma: Bäst att vara försiktig.

För att se på den ljusa sidan. Får vi en ny rejäl nedgång så bör den inte bli så långvarig och chansen ökar för att vi sedan får se en tydligare och mer pålitlig trend uppåt. Om vi hamnar i sidledesbörsen så blir det ju i alla fall inte nämnvärt värre.

Dessutom, för den som investerar på ett års sikt och längre är det köpläge. Börsen vimlar av bolag som är toklågt värderade. Några exempel är NCC som i dagsläget ger en direktavkastning på 12 procent, Millicom som rasade omotiverat mycket på den senaste kvartalsrapporten och uppköpscaset Teliasonera.

Har du inte läst 100 meter häck på börsen, del 1, läs den här.