Aktiemarknaden reagerar på förväntningar vilket medför att börsutvecklingen går före den makroekonomiska utvecklingen. Nu finns det risk för att förväntningsbilden försvagas. Det kan förmörka börsutsikterna i det kortare perspektivet.

Den svenska börsen har stigit med ungefär 70 procent sedan den vände efter den finansiella krisens värsta skede hösten 2008. Detta trots att den svenska ekonomin ännu inte vuxit under ett enda kvartal. Istället ökade nedgångstakten överraskande under sista kvartalet förra året. Men börsen prissätter en återgång till det normala. Det mesta talar naturligtvis för en normalisering men frågan som återkommer är hur tidsperspektivet ser ut.

Perioden med en snabb förbättring av det som lyft förväntningarna är sannolikt bakom oss. Paniken och handlingsförlamningen från vintern 2008/2009 har släppt, vilket tillsammans med rekordlåga räntor och kraftiga finanspolitiska insatser stimulerat ekonomierna världen över. Men nu närmar vi oss en period när stimulanserna måste dras tillbaka, trots att många ekonomier har långt kvar till vad som kan betraktas som ett normalt läge.

Några mer statsfinansiellt utsatta länder har redan tvingats genomföra åtstramningspaket med omedelbar verkan. Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland drar redan i bromsen men marknaden kräver ytterligare åtgärder. Nästa år rekommenderas i stort sett alla västländer att inleda en budgetsanering som i flera fall kommer att vara omfattande.

För de mest utsatta länderna kommer budgetsaneringen att vara av samma storleksordning som vår egen på 90-talet.

Men till skillnad från Sverige ska den finanspolitiska åtstramningen ske samtidigt som räntan ska höjas och utan hjälp av en försvagad valuta. Det riskerar därför att bli en utdragen historia för många länder.

Detta säger mig att det normala inte ligger runt hörnet utan att det kommer att ta tid innan vi når dit. De globala utsikterna fortsätter förvisso att förbättras men återhämtningen kommer att bli en utdragen process då inte bara den offentliga sektorn utan även hushållen i många länder behöver sanera sina skulder.

Frågan som uppstår är om börsen tagit ut för mycket och för snabbt?

En drivkraft bakom börsutvecklingen, utöver de ljusare ekonomiska utsikterna, har varit bristen på investeringsalternativ. Historiskt låga obligationsräntor är inte en attraktiv placering, dels för att direktavkastningen är låg, dels för att värdeutvecklingen blir dålig i en miljö med stigande räntor vilket är det vi har framför oss.

Att placera i fastigheter har varit direkt ointressant utom för den riktigt långsiktiga placeraren. För den med lite kortare tidshorisont som sökt chansen till en god avkastning, har valet i stort sett stått mellan aktiemarknaden och råvaror.

På kort sikt gäller dessa förhållanden fortfarande, vilket kommer att ge stöd till börsen under innevarande år. Under 2011 väntas räntorna stiga mer tydligt vilket jämnar ut utsikterna något men räntebärande papper kommer fortfarande vara ett mindre attraktivt alternativ ett bra tag till.

Trots bristen på attraktiva placeringsalternativ undrar jag ändå inte om vi står inför en paus på börsen i likhet med vad vi såg efter vår 90-talskris. Den gången steg den svenska börsen mycket kraftigt under drygt ett år efter det att kronan släpptes och den makroekonomiska utvecklingen vände.

Efter det tog börsen en paus på ungefär ett år så att den makroekonomiska verkligheten hann ikapp de förväntningar som drivit på börsutvecklingen. Först därefter kunde börsen ta ett andra steg. Nu har det också gått drygt ett år sedan börsen vände uppåt. Står vi inför en repris?

----

Jörgen Appelgren är fristående ekonom och har tidigare varit chefekonom på Nordea. Han är politiskt obunden.