Sedan drygt ett decennium har centralbankernas självständiga ställning från politikerna spritt sig över hela världen. Land efter land i Asien, Europa och Sydamerika har infört tjänstemannastyre i penningpolitiken. Det är samma synsätts som gäller i juridiken. Parlamenten stiftar lagarna, de tillämpas utan politisk inblandning av jurister i domstolarna.

Folkvalda parlament eller regeringar fastställer målen för penningpolitiken. Utövandet av penningpolitiken är en teknisk tjänstemannauppgift, ofta mycket enkelt formulerad: Centralbankens uppgift är att hålla penningvärdet stabilt, tolkat som en inflationstakt omkring 2 procent per år. Ibland formuleras sekundära uppgifter såsom stöd för sysselsättning och tillväxt, när inflationsmålet är uppnått. Det hela var nästan mekaniskt enkelt: Ett medel, ett mål.

Nu kan detta synsätt ifrågasättas. Centralbankernas uppgift är inte lika enkel som den tett sig de 10 år som föregick krisen. På två sätt håller de ledande centralbankerna på att utvidga sina uppdrag.

Federal Reserve i USA, liksom Bank of England och ECB har gett sig in i omfattande expansion av sina balansräkningar genom köp av statsobligationer, inteckningssäkrade bostadsobligationer och andra privata värdepapper. Syftena är att påverka räntestrukturen, att hålla ner de långa räntorna och bostadsräntorna och att förbättra likviditeten och marknadernas funktionssätt.

Detta är nytt och okonventionellt och det riskerar skattebetalarnas pengar. Märkligt nog kom nyligen ett angrepp på dessa centralbanker från Angela Merkel, kansler i det mest prudentliga av alla länder när det gäller penningpolitik och boskillnad mellan politiker och centralbanker. Bankerna måste återgå till sitt oberoende och en rimlig penningpolitik, dundrade Merkel .

Även på ett annat område försöker centralbankerna utvidga sitt uppdrag. Efter det senaste året, med konkursen för Lehman Brothers och alla räddningsaktioner för andra banker och försäkringsbolag, inser alla att finanssektorn måste regleras bättre. Det blir fråga om både övergripande s.k. makroövervakning och kontroller av enskilda institut, mikroövervakning.

USA har kommit längst i förberedelserna för nya regleringar. Tanken är att Federal Reserve skall övervaka alla finansiella företag, som är så stora att de skulle kunna utgöra ett hot mot marknadens stabilitet. Alla skall tvingas hålla mer eget kapital och även hedgefonder, som varit oreglerade, skall in under systemet med övervakning.

Europa släpar efter men i Storbritannien är det storgräl mellan chefen för Bank of England, Mervin King och finansminister Alistair Darling om mera makt för Bank of England. Mervin King vill ha fler instrument för att sätta makt bakom övervakningen av banksystemet. En annan dimension av den europeiska regleringsdiskussionen är att Storbritannien inte vill in under ECB:s regelverk utan behålla självständigheten för City of London, Storbritanniens finanscentrum.

Allt detta pekar på att självständigheten för centralbankerna snart kan vara över. Bankernas uppgift är inte det enkla att sätta räntan för att hålla priserna stabila. Uppgifterna är nu mycket mer komplexa och involverar risktagande å skattebetalarnas vägnar. Övervakningen av finansmarknaderna kommer också att ha syftet att punktera "bubblor" innan de blir alltför uppblåsta, något som tidigare inte ansets vara en uppgift. Kan man med dessa utökade uppgifter ha icke valda tjänstemän ansvariga för penningpolitiken?

Riksbanken har inte gått lika långt som Fed eller Bank of England, men banken har utökat de instrument man accepteras som säkerhet.  Och ännu år inte krisen övr. Riksbanken kan behöv ta till fler okonventionella metoder och banken har gett sig in i stöd för både Island och Balticum.

Upphör självständigheten för andra centralbanker kommer Sverige att följa efter. Det är inget nytt, penningpolitiska regimer brukar vara högst något decennium. Vårt land har bytt pennigpolitiska regimer fem sex gånger de senaste 100 åren, och bytena har nästan genomgående varit anpassningar till internationella förebilder.

----

Villy Bergström är fristående krönikör på placera.nu. Han har tidigare varit vice riksbankschef.