Det finns en massa "sanningar" om fonder. En okontroversiell sådan är att vissa fonder är bättre än andra under olika perioder. Det kan alla som följer fondernas utveckling hålla med om. Ett visst år går en fond kanon, för att nästa kanske ha ett sämre år.

En annan "sanning" är att ingen fond på lång sikt kan slå index, därför att alla fonder dras mot medelvärdet (index) med tiden. Det betyder att den som köper en fond och sedan sitter på den en lång tid får samma avkastning som index. Jag vet inte om det stämmer, och har inte sett några undersökningar som bekräftar denna "sanning".

För mig är det mest en teoretisk argumentation som låter rimlig i mångas öron. Det skulle också innebära att skillnaden mellan bästa och sämsta fond minskar med tiden. Men så är inte fallet bland svenska aktiefonder. De senaste tio åren skiljer det 292 procentenheter mellan bästa och sämsta svenska aktiefond. De senaste fem åren skiljer det 141 procentenheter och de senaste tre åren är skillnaden 68 procentenheter. Men hur lång tid är lång sikt? Här finns säkert massor att göra för akademiker.

Men det påverkar inte fondspararna speciellt mycket. Idag väljer vi fonder på samma sätt som vi väljer aktier. Investerarna försöker hitta de bästa alternativen för tillfället och analyserar förvaltarna, strategin och marknaden lika noggrant som aktieinvesterarna analyserar bolaget, ledningen, strategin och marknaden.

En tredje "sanning" som finns därute är att fonderna som grupp presterar sämre än index. Efter avgifter och transaktionskostnader så skapar fondförvaltarna inget mervärde, utan förluster för spararna, jämfört med index som inte har några kostnader. Den gängse uppfattningen är att fondbranschen kostar spararna cirka 1,5 procent per år. Det genomsnittliga förvaltningsarvodet ligger på drygt 1,2 procent och så lägger man till lite transaktionskostnader. Alltså borde fonderna som grupp prestera cirka 1,5 procent per år sämre avkastning än index. Allt på lång sikt.

De senaste elva åren har SIX PRX-index (Stockholmsbörsen inklusive utdelningar och med hänsyn tagen till fondernas placeringsbegränsningar om max 10 procent i ett bolag) stigit med 217 procent. Då borde de svenska aktiefonderna som grupp ha stigit med 173 procent.

Faktum är att de som grupp, mätt enligt Morningstar fondindex, har stigit med 218 procent, efter alla avgifter, alltså bättre än index utan avgifter. Spararna i svenska aktiefonder har med andra ord blivit kompenserade för de kostnaderna som fonderna tar ut. Tvärs emot "sanningen".

Jag tycker siffrorna är väldigt intressanta. Även om jag personligen anser att fokus bör ligga på att försöka hitta de bästa fonderna så är det roligt att kunna konstatera att fonderna som grupp också kan skapa ett mervärde, även om marginellt. Även om fondspararna sålde av mycket förra året så berör fonder så gott som alla svenskar. Antalet fondsparare är många gånger fler än enskilda aktieägare. Det finns säkert förklaringar och jag kommer att fördjupa mig i siffrorna längre fram. På kortare sikt förväntar jag mig att resultaten skiftar, så det blir intressant att följa resultaten framöver.

De som förespråkar placeringar i enskilda aktier kommer genast att gå till attack med olika argument. Det måste vara fel, fonderna som grupp kan inte vara bättre än index.

Eller kan de det?