Under den långa börsnedgången efter IT-bubblan föll Stockholmsbörsen med nästan 65 procent. Börsfallet varade i drygt tre år och var det största sedan depressionen i början av förra seklet. Paradoxalt nog så satte svenskarna in mer pengar i fonder än de tog ut under den perioden.

Nettosparandet uppgick till nästan 155 miljarder kronor under den långa börsnedgången. I genomsnitt nettosparade vi 4,2 miljarder per månad. Endast under två månader hade vi negativt nettosparande, som samanlagt uppgick till 2,3 miljarder kronor.

Tittar man längre tillbaka i tiden återfinns samma mönster. Vi har tenderat att göra precis som bankerna har rått oss, att mer eller mindre sitta still i båten. Det har självklart gynnat bankerna och deras fondbolag som har sluppit se stora utflöden ur sina fonder och kunnat räkna hem förvaltningsavgifterna som ren vinst.

Samtidigt, och det är detta är ytterligare en paradox, har fondbolagen med Fondbolagens förening i spetsen uppvaktat både politiker och media och påpekat hur viktigt det är att fondspararna får mer information och lär sig mer om fonder och sparande. Banktanken har alltid varit att ju mer vi lär oss, desto bättre förstår vi fördelarna med att spara i fonder och sätter förhoppningsvis in mer pengar.

Bankerna hade nog inte räknat med att svenskarnas börsintresse skulle växa sig så stort att det även kan innebära massiva försäljningar och därmed påverkar intäkterna negativt. Trendbrottet kom efter många år men då kom det med besked. Sedan juni förra året har Stockholmsbörsen fallit med knappt 35 procent. Det är mycket och vi vet inte om vi har sett bottnen ännu. Under den relativt korta perioden har Svenskarna nettosålt fonder för över 37 miljarder kronor.

Att vi har varit relativt passiva historiskt och att detta är ett trendbrott framgår tydligt av grafen. Den gröna linjen visar börsutvecklingen på rullande sex månader. Staplarna visar nettosparandet i fonder under samma period. Mellan 1995 och oktober 2007 finns det ingen sexmånadersperiond med negativt nettosparande, oavsett om börsen har gått upp eller ned. Men sedan förra hösten har vi sett konstanta nettoförsäljningar av fonder.

Tidigare inskränkte sig börsutvecklingens påverkan på sparandet till att när börsen gått ned så har vi sparat vi mindre och när den gått upp har vi sparat mer. Eftersläpningen är också tydlig, jag kallar det privatspararsyndromet. Fondspararna tenderar att köpa efter uppgång och sälja efter nedgång. Men sedan i mitten av 2006 har eftersläpningen minskat, vilket tyder på att fondspararna är mer alerta och agerar snabbare på börsens upp- och nedgångar.

Vilka som får rätt, spararna eller bankerna, får framtiden utvisa. Men det ser rätt bra ut för spararna. Jag hoppas dock att den senaste tidens börsnedgång inte har avskräckt fondspararna från aktiemarkanden utan att de kommer tillbaka när tiderna förbättras. Det finns nämligen få alternativ som är så bra som aktiefonder för långsiktig sparande.