Det samlade intrycket från bokslutsfloden är att börsbolagen, framför allt inom cykliska branscher, är inställda på att första halvåret 2013 kommer att bli ganska trögt. Det avspeglar sig i analytikernas prognoser som har justerats ned markant efter årsskiftet. Konsumentnära branscher som detaljhandel och sällanköp har också haft en trög utveckling.

Traditionellt lågcykliska branscher som teleoperatörer har blivit fullkomligt slaktade. Vi och övriga marknaden hade väntat oss att bättre utdelningar skulle signalera viss optimism. Tvärtom håller de hårdare i pengarna för att klara investeringar och stigande konkurrens och i Teliasoneras fall hålla sig väl med den statliga huvudägaren.

De stora vinnarna har varit banker. Vinsterna har varit större än väntat, utdelningarna mer generösa  men även en lägre riskpremie har drivit på bankaktierna uppåt. Bankerna är den enda bransch där vinstprognoserna justerats entydigt uppåt efter boksluten.

Bortsett från bankerna har annars den generella prognostrenden varit negativ samtidigt som börsen fortsatt uppåt. Sedan botten i november har nu Stockholmsbörsen stigit omkring 17 procent. Det är mer än en normal årsavkastning på börsen och mer än flertalet av de stora börserna i världen - som tvärtemot Stockholm har tyngts av vinsthemtagningar under februari. Det kan tyckas vara absurt, men analyserar man utvecklingen på branschnivå ser vi att det dväljs stora skillnader inom börsens breda index.  

Bilden här bredvid visar att utvecklingen sedan årsskiftet för börsens breda OMXSPI-index samt branschindexen för finans, industri och teleoperatörer. Bankerna (lila linje) har gått överlägset bäst med en uppgång på över 20 procent. Teleoperatörerna (grön) ligger på minus. Som vi nämnt tidigare var de här rörelserna primärt en reaktion på boksluten från respektive bransch.

Teleoperatörerna väger 6-7 procent av det samlade börsvärdet. Bankerna väger nära 20 procent. Effekten på börsindex blir därefter. Den röda linjen visar den utpräglat cykliska verkstadsindustrin. Som framgår kom det en vinsthemtagning vid månadsskiftet januari/februari som sammanföll med vinsthemtagningar på de stora utländska börserna.

Vad grafen visar är att vi de facto har haft vissa vinsthemtagningar på börsen men att effekten inte har märkts av från ett helikopterperspektiv.

Likväl måste vi konstatera att industriaktiernas rekyl var kortvarig och grund och att optimismen tycks vara på väg tillbaka trots de fundamentala invändningar man kan göra. I skrivande stund värderas industrisektorn till ungefär 14,5 gånger årets väntade vinster. Är det högt eller lågt? Så sent som i september värderades branschen till 11,7 gånger 2013 års väntade vinster. Under den här tiden har vinstprognoserna justerats ned med 12 procent samtidigt som branschindex stigit med 14 procent.

Om vi inte tror att konjunkturen kommer att förbättras är det här en oroväckande hög värdering. Av de framåtblickade kommentarerna i bolagens bokslut att döma ser det ut så. Tittar vi på analytikernas förväntningar så väntas ingen tillväxt alls i år på samlad branschnivå och de samlade nettovinsterna väntas inte överstiga 2011 års nivå.

Tror vi däremot att de bättre makrosignalerna som vi sett senaste tiden kommer att resultera i först stigande orderingång och därefter stigande intäkter och vinster så är dagens värderingar lättare att fördra. Jämför vi med vad vi får för avkastning i många ränteplaceringar så är det också en attraktiv värdering, så länge konjunkturen inte försämras ytterligare härifrån.

Vårt huvudspår, som framgår av Pekka Kääntäs makroutsikt för mars månad, är dock att konjunkturen fortsätter att förbättras, främst i USA och Kina, men även så smått i Sverige. Av erfarenhet vi att verkstadsbolagen själva är ganska dåliga prognosmakare och påfallande ofta blir överraskade av såväl stigande som fallande efterfrågan. Det spiller lätt över på prognosmakeriet som missar skiftena.

Därför ska man inte dra alltför stora växlar på dagens relativt höga aktievärderingar i cykliska företag. De brukar vara höga när konjunkturen är sval. Kommer tillväxten igång så blir det snabb utväxling i de företag som effektiviserat och gnetat sig genom lågkonjunkturen.

Vid sidan av makrobilden har vi faktorer som kapitalflöden och alternativ avkastning som talar till aktiers fördel.

Den starka kronan, som försämrar utsikterna för svensk exportindustri, nämns ofta som en negativ faktor för konkurrenskraften. Så är det, för genuint svenska företag. För merparten av de tongivande svenska börsbolagen är det primärt en växlingsfråga. Stora delar av verksamheterna ligger utanför landet och valutaeffekten spelar in först när vinster ska räknas om till kronor.

En inte helt oväsentlig faktor är att för utländska placerare har den svenska kronan varit en fördel. När kronan stärks förbättras avkastningen på deras svenska placeringar. Ett högt förtroende för kronan ska allt annat lika öka den utländska aptiten på svenska aktier. Dessutom har vi sett hur privata svenska  placerare återvänt till börsen.

Grafen här bredvid visar nettoinflödet till svenska aktiefonder och utvecklingen för OMXSPI-index. Det är alltså bara en liten del av det totala fondflödet, men det är en relativt "ren" bild av hur mannen på gatan agerar. Under de två senaste månaderna har hushållen satt in pengar i aktiefonder medan räntefonder knappt efterfrågats alls.

Det hänger sannolikt samman med ett ämne som vi berört flera gånger: Den låga avkastningen på ränteprodukter får allt fler att söka sig till aktier. Nu ser vi att hushållen har börjat agera likadant som många större placerare. Vårt huvudscenario är inte att vi står inför en kollaps i obligationer, men att det på marginalen kommer att fortsätta flyta pengar från fastförräntat till aktier.

Sammanfattar vi läget för mars månad har vi makrodata som ger stöd åt den konjunkturförbättring som börsen diskonterar i de stigande kurserna. Vi räknar med att även första kvartalets rapporter kommer att vara ljumma i de cykliska branscherna men makrooptimismen innebär att investerarna kan blicka längre fram. Så länge den optimismen består ser vi möjligheter till fortsatta kapitalflöden till börsen.

Redan i februari månads börssyn lyfte vi fram cykliska investeringar i mindre bolag, som inte värderats upp lika kraftigt som de stora under den senaste uppåtfasen. Två sådana var Höganäs och Haldex som gick in på listan över tio köpvärda aktier. Nyligen presenterades ett uppköpsbud på Höganäs och Haldex har utvecklats något bättre än index sedan dess.

Noterbart är att veckan efter budet på Höganäs så presenterades ett bud på it-konsulten Sigma. Det har varit ont om den varan under en längre tid och att det börjar bubbla på M&A-sidan är positivt för riskaptiten. En annan observation på området är att vi sett flera exempel på hur rapportbesvikelser och kursfall besvaras med återvänt köpintresse efter bara några dagar. Riskaptiten finns därute.

Hela det här optimistiska resonemanget bygger dock på att konjunkturen verkligen fortsätter att förbättras. Därför ska man vara vaksam på makrosignalerna framöver. De kommer sannolikt att påverka börsen mer än annat den närmaste tiden. Glöm inte heller att vinsthemtagningar och efterföljande rekyler hör till en normal utveckling även i en stark börsfas.

En möjlig rekylpunkt är budgetsamtalen i USA. Del två i budgetstupet (överenskommelse om de offentliga utgifterna) avgörs vid månadsskiftet. Utan överenskommelse stärks USA:s budget medan tillväxten sänks. Aktiemarknadens hittills sorgfria inställning till händelsen tyder dock på att investerarna inte är oroliga, oavsett utfall.