De hoppfulla kommentarerna från det pågående G20-mötet fick en mycket kortvarig positiv effekt på börsklimatet. För visserligen låter löften om att nu - äntligen - på allvar ta itu med den pågående ekonomiska och finansiella krisen hoppfulla, men visar efter de senaste årens besvikelser att när löften ska omvandlas till realpolitik så drar investerare öronen åt sig.  

Men givet att företagssektorn faktiskt fortsätter att leverera hyggliga vinster och världsekonomin ännu inte fallit inte i någon djupare recession så uppstår frågan varför pessimismen har slagit så djup rot. Ett antal scenarier ser ut som möjliga kandidater.

Det första scenariot är givetvis risken att världen faktiskt kommer att falla ner i en djup recession. För det talar allt svagare konjunkturindikatorer och politikernas begränsade möjligheter att hantera en sådan situation. Penningpolitiken har i det närmaste nått vägs ände med extremt låga räntor samtidigt som de flesta länder, i alla fall i västvärlden, även har slut på krutet när det gäller finanspolitiska stimulanser. Är det här scenariet det troliga så här vi ännu inte sett botten på börsraset.

Det andra scenariot rör framför allt de stora institutionella placerarnas prekära läge. Efter börs- och ränteras så finns det ett väldigt litet utrymmen för dessa att addera någon som helst risk i sina portföljer. Låga räntor pressar deras långsiktiga balansräkningar på ett sätt som de nog aldrig tidigare har upplevt eller ens inbillat sig skulle kunna ske i modern tid.

Nu tvingas de kanske att slutligen kasta in handduken. En indikation på detta är råvarupriserna som fått en extra skjuts under senare år när allt fler institutionella placerare gått in i denna marknad. De senaste dagarnas branta fall kan vara en bekräftelse på att man nu tvingas överge även denna typ av placeringar.

Ett litet sidospår på samma scenario är guldpriset, som borde ha lyft rejält på den senaste tidens finansiella oro men istället för att passera 2 000 dollar uns, som många hävdat är nästa drömgräns, så har det backat till en bit under 1 700 dollar per uns.   

Skulle scenario två var sant kan vi nog räkna med ytterligare fall på såväl aktie- som råvarumarknad.

Det tredje scenariot är helt enkelt att initierade placerare tar höjd för att G20-mötet i förlängningen kommer att leda till att man accepterar en grekisk betalningsinställning med ett möjligt utträde ur euron på lite sikt. Löften om en utökning av den europeiska krismekanismen EFSF och utökat stöd från Bric-länderna skulle kunna tolkas i denna riktning. Men även om en sådan lösning sannolikt skulle vara vettig på sikt så risken stor att det skulle utlösa finansiell turbulens i likhet med vad som skedde efter Lehmans konkursansökan.

Tror man på scenario tre bör man visserligen vara försiktig i det korta perspektivet men när krutröken väl har lagt sig så uppstår säkerligen en hel del alldeles utmärkta köptillfällen.

Men det gäller att vara ödmjuk inför den situation som numera uppstått på finansmarknaderna. Även den bästa av analyser riskerar att gå fel i det korta perspektivet.