Det var inga större överraskningar som presenterades i regeringens höstbudget. Åtgärderna som ändå genomförs var redan tidigare kända som exempelvis sänkningen av restaurangmomsen och satsningen på järnvägar. Den enda överraskningen var väl egentligen de extra satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Moderaterna presenterade på DN-debatt.

Riksbankens protokoll från det senaste penningpolitiska mötet visar också att direktionsmedlemmarna tagit intryck av den senaste tidens finansiella turbulens och svagare konjunktursignaler.

Flera av medlemmarna poängterar den ovanligt stora osäkerheten kring den framtida utvecklingen och såväl Karolina Ekholm som Lars E O Svensson reserverar sig mot den räntebana som presenterades och som fortfarande innehåller räntehöjningar inom det närmaste halvåret. Ekholm och Svensson vill istället se en reporänta som ligger still på 2,0 procent fram till mitten av 2013.

Riksbankschefen Stefan Ingves exemplifierar den stora osäkerheten för var Riksbankens reporänta kan tänkas ligga i framtiden med att sannolikhetsintervallet för var räntan kan tänkas ligga i slutet av prognosperioden. Det ger en reporänta på mellan 0 och 7 procent!

Vår bedömning är att det inte kommer att ske någon räntehöjning inom det närmaste året om det inte sker en rejäl omsvängning av det ekonomiska och finansiella läget i världsekonomin, något som i dagsläget förefaller föga troligt.

Möjligheten till räntesänkningar är däremot betydligt större, även om direktionsmedlemmarna inte gör samma bedömning utan tycks se en reporänta på 2 procent som någon sorts golv. Att de extremlåga långa marknadsräntorna ¿ den svenska 10-åringen ligger idag på 1,77 procent - är i sig en penningpolitisk stimulans som vida överträffar en sänkning av reporäntan.

När det sen gäller regeringens möjligheter och vilja att stimulera ekonomin är det bara att konstatera att överskott i statsfinanserna är ett överordnat mål för den ekonomiska politiken.

Det har visat sig vara ett vinnande politiskt koncept och dessutom fanns ju stor osäkerhet kring de politiska möjligheterna att få igenom exempelvis ett femte jobbskatteavdrag. I regeringens reformambitioner ligger dock jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och höjd gräns för statlig inkomstskatt kvar. Men för att genomföra dessa krävs att de stora överskotten i budgeten återvänder.

I första hand faller det därmed på Riksbanken att stå för de snabba stimulansåtgärderna även om finansminister Borg inte har lagt in någon räntesänkning i sina prognoser.

Det är dock viktigt att ha i åtanke att regeringens prognos egentligen inte är särskilt pessimistisk. Visserligen väntas tillväxten backa från det här årets 4,1 procent till 1,3 procent 2012 men redan 2013 är tillväxten tillbaka på höga 3,5 procent och sedan ska det rulla på i hög takt.

Den optimistiska prognosen för 2013 känns inte helt realistisk sett till att ingen tycks vilja stimulera den inhemska efterfrågan i någon större utsträckning. Risken är därför att en eventuell återhämtning försenas och att nedgången blir djupare än befarat.