Det viktigaste skälet till att börsen raskt återhämtade sig efter oroligheterna kring valet i Italien är att konjunktursignalerna fortsatt att övertyga. Det gäller i första hand i USA där bostadsmarknaden har fått ordentlig fart och där både försäljning och priser tickar uppåt.

Försäljningen av nya bostäder steg med drygt 15 procent i januari samtidigt som priserna på bostäder stigit med 6,8 procent på ett år. Och bostadsmarknaden lär fortsätta att förbättras eftersom kontrakterade, men ännu inte genomförda husköp, steg med 6,5 procent i januari. Det här har i sin tur bidragit till att mungiporna numera rör sig uppåt bland de amerikanska hushållen. Hushållens konfidensindikator steg till 69,6 i februari från dystra 58,4 i januari.

Till de lite dystrare signalerna hör förvisso dagens amerikanska BNP-siffra för fjärde kvartalet som bara visade på en tillväxt på 0,1 procent. Det var klart under förväntningarna om en uppgång på 0,5 procent men ändå aningen bättre än den tidigare redovisade preliminära mätningen som visade på en nedgång med 0,1 procent.

Att tillväxten trots allt blev så svag beror i sin tur på kraftigt minskade försvarsutgifter under fjolårets sista kvartal och att lagerförändringar drog ner tillväxten med hela -1,55 procent. Det väcker, tillsammans med starkare konjunktursignaler, hopp om betydligt bättre tillväxttal framöver.

Även från EMU-området kom det under gårdagen hoppingivande signaler, men uppgången startar från en betydligt dystrare nivå än i USA.

Ett annat skäl till att börsoptimismen står sig är lugnande besked från centralbankschefer världen över. Det har ju spekulerats i att centralbanker, som den amerikanska, kan ligga betydligt närmare ett tillbakadragande av de massiva penningpolitiska stimulanserna än tidigare har förutsetts, något som bidragit till minskad riskaptit.

Nu har dock både den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke och hans europeiska kollega Mario Draghi i olika sammanhang deklarerat att det dröjer länge innan stimulanspolitiken kan avslutas. Bernanke har dessutom indikerat att försäljningen av de obligationer som centralbanken har köpt på sig under de senaste åren kan dra ut på tiden.

Centralbankernas signaler tillsammans med oron kring det italienska valresultatet har dessutom dragit ner marknadsräntorna ordentligt i de länder som inte är direkt påverkade av krisen.

I Sverige har exempelvis den tioåriga marknadsräntan sjunkit från drygt 2,10 procent i mitten av februari till 1,88 procent i dagsläget. Att marknadsräntorna inte drar iväg alltför mycket uppåt är också en bra grogrund för en bättre konjunkturutveckling framöver.

Underliggande finns dock givetvis oron för utvecklingen i EMU-området i allmänhet och Italien i synnerhet kvar och kan stöka till det rejält på finansmarknaderna. Vi måste dock säga att vi är positivt överraskade av den motståndskraft som börser världen över visat efter måndagens italienska  kalldusch.

Det krävs dock att konjunktursignalerna fortsätter att visa på en gradvis förbättring i den globala tillväxten, inte minst som det amerikanska budgetstupet väntar på fredagen.

Morgondagens inköpschefsindex från en rad länder för februari lär därför bli avgörande för börshumöret framöver. Det kinesiska indexet måste stärkas från föregående månads 50,4. Det amerikanska indexet måste i sin tur landa nära förra månadens 53,1 och indexet i EMU-området får i sin tur inte backa från det preliminära värdet på 47,8.

För Sverige finns förhoppningar om att indexet ska orka upp precis till 50-nivån som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.