Det fjärde kvartalet var svagt men läget därefter har stabiliserats och konjunkturen väntas successivt starkas under 2013. Det har bland annat kommit vissa ljusglimtar i form av att företag, både i Sverige och i omvärlden, blivit lite mer optimistiska om framtiden.

Det framgår av en sammanfattning från Stefan Ingves av den penningpolitiska diskussionen vid mötet den 12 februari, enligt protokollet som publicerades på tisdagen.

Eftersom arbetsmarknaden släpar efter i konjunkturen bedöms ändå sysselsättningen plana ut och arbetslösheten stiga något det närmaste året. Den oro som flera ledamöter uttryckte i december för en större försvagning av den ekonomiska utvecklingen har dock minskat.

Mot bakgrund av att inflationstrycket är lågt och att resursutnyttjandet är lägre än normalt var direktionen enig om att reporäntan ska vara fortsatt låg, men liksom tidigare fanns skillnader i synen på hur expansiv penningpolitiken bör vara.

En majoritet på fyra ledamöter bedömde att genom att låta reporäntan ligga kvar på 1 procent under det närmaste året kommer inflationen att nå målet på 2 procent efter drygt ett år och resursutnyttjandet normaliseras.

"En lite lägre reporänta bedömdes inte på ett avgörande sätt ändra den bedömningen. Den valda reporäntebana ansågs även vara lämplig med hänsyn till att riskerna med hushållens höga skuldsättning för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt kvarstår", framgår det av protokollet.

Vid mötet lämnades reporäntan oförändrad på 1,00 procent.

Redan känt var att Lars EO Svensson reserverade sig och förordade en sänkning av reporäntan till 0,5 procent och en räntebana som ligger på 0,5 procent till och med första kvartalet 2014 och sedan stiger till 1,5 procent vid slutet av prognosperioden. Karolina Ekholm reserverade sig också och förordade en sänkning av reporäntan till 0,75 procent och en bana där reporäntan ligger kvar på 0,75 procent till och med första kvartalet 2014 för att successivt höjas till knappt 2 procent vid slutet av prognosperioden.

Riksbanken har en hel katalog av viktiga frågeställningar att "brottas med" inför kommande prognoser och räntebeslut, enligt riksbankschefen Stefan Ingves.

"Blir världen som förr eller behöver Riksbanken rucka på en del antaganden? Det är nog så viktiga frågor i en öppen ekonomi som den svenska", sade han enligt protokollet.

Stefan Ingves noterade att penningpolitiken är "mycket stimulerande" i dagsläget. Ändå väntas KPIF-inflationen vara i genomsnitt under 1 procent under det närmaste halvåret. Han konstaterade att i tidigare konjunktursvackor har växelkursen fungerat som en "stötdämpare", men i dagsläget kan Riksbanken inte räkna med uppåtgående priseffekter via försvagad växelkurs - priserna på importerade varor har fallit.

Stefan Ingves noterade att kopplingen mellan räntedifferensen mellan omvärlden och Sverige och växelkursen dessutom är osäker. Strukturellt förefaller det också vara så att tjänstepriserna stiger medan varupriserna faller. I huvudscenariot antas också måttliga löneökningar i år och tillväxttakten i arbetsproduktiviteten väntas öka. Arbetskostnaderna per enhet ökar därför i år mindre än förra året.

Hushållssektorn är dessutom historiskt högt belånad och hushållen bör, enligt Stefan Ingves, inte låna mer i relation till sina inkomster. Det betyder att även effektiviteten i penningpolitikens så kallade kreditkanal i det här avseendet är begränsad.

"Det kan sammantaget betyda att möjligheterna att med penningpolitiska medel öka efterfrågan är mer begränsade i nuläget än i normalfallet. Man kan inte utesluta att inflationen kan komma att ligga under målet under en längre period oaktat penningpolitikens utformning", sade Stefan Ingves.

Han tillade att det också tillkommer en osäkerhet om jämviktsantagandena i Riksbankens modeller.

"Hur har dessa jämviktsantaganden efter fem års volatil utveckling påverkats av krisen? Hur påverkas potentiell BNP-tillväxt och produktionsgap om det tar tid att flytta resurser till nya sektorer? Hur hög är den långsiktiga arbetslösheten? Var ligger den neutrala reala reporäntan? Vad betyder svaren för den framtida inflationstakten? Detta är viktiga frågor att arbeta med", sade han.

Om konjunkturskäl gör att arbetslösheten blir högre än i huvudscenariot dämpas inflationen. Men en annan möjlighet är att matchningen fungerar sämre och att det tar längre tid att anställa än vad som antas i huvudscenariot. Det betyder att den långsiktiga arbetslösheten kan ha ökat. Gapet mellan faktisk och långsiktig nivå ökar inte lika mycket som när arbetslösheten blir högre av konjunkturskäl.

"Att i ett sådant läge hålla en mycket låg reporänta kan bidra till att inflationen skjuter över målet. Det finns då en risk att inflationsmålet tappar sin roll som ankare. Inte heller de risker som är förknippade med en låg räntenivås betydelse för överskuldsättning i olika sektorer kan man bortse ifrån. Till det ska läggas riskerna för att företagens kapitalallokering inte blir effektiv och att innovationstrycket i ekonomin kan hållas tillbaka vid mycket låga räntenivåer", sade riksbankschefen.

Stefan Ingves resonerade också kring frågan om att penningpolitiken inte bör försöka påverka hushållens skuldsättning och sade: "Det är för enkelt att säga att allt ska skötas av någon annan".

Riksbankschefen påpekade att andra åtgärder för att försöka dämpa en för hög skuldsättning hos hushållen kan ses som "ett annat sätt att höja reporäntan". Han tillade dock att det är beklagligt att det tar så lång tid att åstadkomma ett nytt beslutsregelverk inom detta område - "det behövs nu".