Vi matas numera i princip dagligen med mer eller mindre alarmistiska rubriker och uttalande om att världen är på väg in i en ny kris. Statsskuldskrisen i Europa och USA samt fallande börser världen över ses som närmast garanter för att, i alla fall västvärlden är på väg in i en djup svacka.

Finansminister Anders Borg har redan tagit höjd för detta och skruvat ner prognoserna för tillväxten rejält. Och nu ser det ut som att han även fått hushållen med sig på tåget både vad gäller sparnit och synen på framtiden.

Det syntes exempelvis tydligt i gårdagens SKOP-undersökning av hushållen där en majoritet av de tillfrågade numera tror att läget för svensk ekonomi ska försämras. Ett kraftigt omslag mot hur bilden såg ut för bara några månader sedan.

För den egna ekonomin är hushållen mer optimistiska men även där pekar trenden klart nedåt. Vi har också sett samma mönster i de hushållsundersökningar som Konjunkturinstitutet gör.

Här på placera.nu har vi tidigare framhållit hushållens goda förmåga att bedöma den ekonomiska utvecklingen och det är en uppfattning som vi inte ser någon anledning att revidera. Sannolikheten är ju faktiskt mycket stor att den svenska ekonomin kommer att utvecklas svagare framöver.

Problemet är snarast att den ökade pessimismen leder till ett icke-önskvärt beteende som i sin tur riskerar att förvärra situationen. Dessutom finns det faktiskt faktorer som talar emot en så utbredd pessimism som vi för närvarande ser och möjligheter att göra något åt den.

När det gäller det förstnämnda ser vi redan nu hur hushållen håller allt hårdare i plånboken. Försäljningen i detaljhandeln sjönk i juli, vilket gör månaden till en av ett ytterst fåtal minusmånader under de senaste åren. Även sparandet i stort ser ut att vara på väg upp trots att sparandet i förhållande till inkomsterna i utgångsläget ligger historiskt högt. Men givetvis finns det stora skillnader mellan olika grupper av hushåll. Det här betyder att tillväxten på sikt kommer att påverkas negativt.

Hur rationell den snabba försämringen av konsumtionshumöret i realiteten är kan dock ifrågasättas utifrån Sveriges inhemska förutsättningar?

Dagens arbetsmarknadssiffror från SCB bekräftade att sysselsättningen fortsätter att växa i en hyfsat snabb takt och att arbetslösheten sjunker. Dessutom fortsätter antalet nyanmälda lediga platser att stiga i rask takt och hittills i år har 111 000 fler lediga platser anmälts till arbetsförmedlingarna än under motsvarande period i fjol. Då var ändå 2010 ett starkt arbetsmarknadsår.

Vi ser heller inte särskilt mycket av det, av många utlovade, prisfallet på bostäder utan snarare har bostadsmarknaden mer en kakartär av stagnerande priser. Det finns också, för de allra flesta hushåll marginaler att svälja ett prisfall efter de senaste årens prisuppgångar.

Det ser heller inte ut att bli några ytterligare räntehöjningar från Riksbankens sida och bankerna borde inte kunna höja sina marginaler ytterligare. Därmed har vi sannolikt sett räntetoppen för den här gången. En annan rysare under senare år har varit elpriset som numera har vänt ner och istället slår nya bottenrekord.

Att svensk ekonomi står stark bekräftas också av de starka statsfinanserna och budgetöverskottet väntas i år landa i trakterna av 60 miljarder.

Så det finns egentligen en hel del positivt att hänga upp sig på men istället tycks vi ha blivit en nation som snabbt drabbas av skrämselhicka när det skakar till i vår omvärld. Att vi är ett exportberoende land är givetvis en orsak till detta men när det så här snabbt ser ut att leda till minskad konsumtion är det faktiskt ett oroväckande beteende eftersom det fördjupar nedgången.

En orsak till att vi är sådana pessimister är sannolikt, som bland annat Sverker Martin-Löf framhållit, att finansminister Anders Borg ofta är en riktigt dysterkvist som gärna framhåller riskerna istället för möjligheterna. Dessutom var det sannolikt ett misstag att dra tillbaka löftet om ett femte jobbskatteavdrag, inte minst för att det faktiskt finns utrymmen för att genomföra en sådan reform.

En annan orsak att den här kamerala synen på ekonomi har vunnit gehör hos ett folk som allt mer tenderar att faller in i någon form av trygghetsnarkomani. På sikt har det här givetvis negativa effekter på svenska, långsiktiga tillväxtförutsättningar.

Det behöver gjutas lite mod i de svenska konsumenterna och där har faktiskt politikerna ett ansvar att inte gå först i ledet av pessimister.