Sedan början av 2013 till och med förra veckans kurstopp hade börsens breda index stigit 26 procent. Det är mer än dubbelt upp jämfört med en normal årsavkastning på börsen. Efter de tre senaste börsdagarnas korrektion ligger index fortfarande på plus 21,5 procent under samma mätperiod.

I ett längre perspektiv kan man konstatera att nedåtrekylen skulle kunna vara fyra-fem gånger så stor utan att bryta mot det historiska mönstret. Vi behöver inte gå längre tillbaka än till maj-juni förra året då vi genomgick en korrektion på drygt 10 procent på bara en månad.

En del har oroat sig för den svaga inledningen på USA-börserna, som backat omkring 4 procent hittills under januari månad, och sett det som ett tecken på att investerarna börjar dra öronen åt sig. Men inte heller det avviker från det historiska beteendet.

Grafen ovan visar utvecklingen under januari månad i Dow Jones index för varje enskilt börsår sedan år 2000. Den enda slutsats vi kan dra är att det inte går att dra någon slutsats.

Den svaga inledning på det amerikanska börsåret ligger inom den normala variationen. Vi kan inte heller se att det skulle finnas någon övertygande korrelation mellan utvecklingen under januari månad och hur börsen sedan går på helåret.

Det vi däremot kan fundera närmare över är vad det är som rört sig på börsen på sistone och då vänder vi blickarna inåt, mot Sverige. Här på hemmaplan kan vi se en tydlig skillnad i utvecklignen mellan små och stora börsföretag.

Den andra grafen visar utvecklingen för börsens stora bolag, mätt som OMXS30 (blå linje), samt börsens index för små (röd) och medelstora (grön) bolag.  I förra veckan skrev vi om hur de små och medelstora bolagen som grupp betraktade har utvecklats våldsamt mycket bättre än storbolagen på börsen.

Det här är ett intressant fenomen väl värd att kontemplera kring. Är det så att små och medelstora bolag lyder under andra ekonomiska grundlagar än de stora bolagen? Svaret är nej. Över tiden tenderar de här tre grupperna att röra sig nära varandra. Ofta med förskjutningar och fördröjningar, men över tiden tämligen likvärdigt.

Faktum är att under bara det senaste halvåret har småbolagens index stigit 27 procent samtidigt som storbolagens OMXS30-index stigit 7 procent. En del av förklaringen kan ligga i att småbolag ofta är senare att reagera på stora investerartrender.

När börsen vände upp på allvar under våren/försommaren  2012 och startade den uppgångsfas vi fortfarande befinner oss i, så dröjde det till slutet av 2012 innan småbolagen vaknade till liv. Det har sannolikt att göra med att det finns en korrelation mellan ett börsbolags värde och vilken typ av kapital de attraherar.

Stora institutioner, svenska och utländska, agerar primärt i stora och likvida aktier. När en uppgångsfas startar så letar sig det mest snabbfotade kapitalet först till de mest likvida aktierna. När börsuppgången är så väletablerad att mindre placerare känner sig komfortabla att äntra marknaden så börjar de mindre bolagen följa efter. Det slår ofta åt andra hållet också; när institutionerna vänder på klacken och säljer så dröjer det innan mindre investerare dras med i oron.

Vår bedömning är att den överavkastning vi sett i mindre bolag senaste tiden handlar om en kombination av försiktiga stora institutioner  och optimistiska småsparare den senaste tiden.

Niomånadersrapprterna kunde inte visa upp stora vinstökningar och vinstprognoserna för såväl 2013 som 2014 har dragits ned sedan dess. Lägg därpå ett antal vinstvarningar inför boksluten.

Det här är något som i första hand ha påverkat de större bolagen. Det är där prognosgenomlysningen finns och det är där som det funnits behov av att korrigera marknadens förväntningar i form av vinstvarningar. Det är därför som de dominanta investerarna varit försiktiga under senhösten och vintern.

Av det kan man dra två slutsatser. Den första är att det finns en risk för överdrivna förväntningar i mindre bolag som är svagt genomlysta. Den andra är att risken för negativa överraskningar ter sig lägre i storbolagen när boksluten kommer.

Vi har sett hur exempelvis stora verkstadsbolag har haft en relativt svag kursutveckling de senaste månaderna. När amerikanska Caterpillar visade upp en stark bokslutsrapport i måndags med tillhörande framtidsoptimism reagerade bolag som Atlas Copco, Sandvik och Volvo positivt, trots negativa signaler på gruvsidan.

Det här skeendet kan tolkas som att aktiemarknaden "tagit höjd" för svaga rapporter i de större konjunkturkänsliga bolagen och att investerare nu kommer att se mer till framtidsblickande faktorer i boksluten.

Givet handelsmönstret på börsen under den senaste tider ser vi nu en god relation mellan risk och avkastning att åter börja svänga mot större konjunkturkänsliga bolag. Av historien har vi lärt oss att i bolag där det redan skett en vinstvarning är ofta fallhöjden begränsad.

Vi har under en längre tid på vår lista över tio köpvärda aktier favoriserat mindre bolag som vi bedömt varit undervärderade samt och bolag som väntas lämna goda utdelningar under våren. Vi har fått bra betalt för de positionerna men bedömer nu att det är dags att börja vända på synsättet.

Med den fortsatta konjunkturförstärkning som Pekka Kääntä tecknar i sin strategi för februari, läs här, så ser vi anledning att börja höja risknivån en smula i de enskilda aktievalen – trots att vi av osäkerhetsskäl drar ned aktievikten något.

Slutligen en blick på vår risk/konjunktur-matris. Den övriga röda punkten illustrerar hur läget såg ut i mitten på förra veckan  då Argentinas peso-kris inte var akut. Den undre röda punkten illustrerar läget i måndags efter att riskpremien stigit kraftigt.

Vågar man tro att den här valutakrisen inte växer i styrka så bör man börja positionera sig för en återgång till förnyat intresse för konjunkturkänsliga branscher på börsen.

Risk/konjunktur-matrisen bygger på vår bedömning av hur stämningen i aktiemarknaden förändrats. Den bör tolkas försiktigt och de branscher vi anger är illustrationer - inte rekommendationer.