Sedan vi i november i fjol blev betydligt mer optimistiska till aktiemarknaden har den svenska börsen stigit med drygt tolv procent. Det motsvarar vad som med råge kan väntas vara en normal årsavkastning så visst kliar det i fingrarna att minska på exponeringen i vårt allokeringsförslag, för att på så sätt säkra hem en del av uppgången.

För den placerare som varit med på hela börsresan kan det kanske vara dags att fundera i dessa banor även om det finns få alternativ till börsen för den som  söker en hygglig avkastning framöver.

På samma sätt tycks flera andra placerare resonera och det är säkert ett skäl till att vi sett en mer försiktig börsutveckling under februari - en månad som ändå lyckats prestera en uppgång på drygt två procent. Mot slutet av februari har det varit lite turbulent när vi fått nya signaler om den globala konjunkturutvecklingen och nya signaler kring den förda ekonomiska politiken.

Det som marknaden bland annat reagerat på är tidiga indikationer på en omläggning av den ekonomiska politiken i USA och Kina.

I USA:s fall handlar det om en att den amerikanska centralbanken skulle börja strama åt den expansiva penningpolitiken tidigare än förutsett och en kommande budgetåtstramning.

Flera av medlemmarna i den kommitté (FOMC) som styr över Federal Reserves penningpolitiska beslut har uttryckt oro för de långsiktiga effekterna av de satsningar som görs i nuläget. Det har tolkats som att tiden med massiva köp av bostads- och statsobligationer nu närmar sig sitt slut.

Vi tror att den slutsatsen är alldeles för tidigt dragen och att det fortfarande finns en majoritet i FOMC, ledd av centralbankschefen Ben Bernanke och vice centralbankschefen Janet Yellen, för att fortsätta med den expansiva penningpolitiken tills vi ser en mer substantiell förbättring på arbetsmarknaden med lägre arbetslöshet.

När det gäller budgetnedskärningarna ser det allt mer ut som att det blir en reell åtstramning när det nya budgetåret startar den 1 mars. Det förväntas dra ner den amerikanska BNP-tillväxten med omkring 0,7 procentenheter under 2013 och åtstramningen blir som störst under årets andra och tredje kvartal.

Någon ny recession i USA ska det här inte behöva bidra till utan vi räknar med att den underliggande tillväxten kommer att fortsätta uppåt. Samtidigt är åtstramningen de facto nödvändig för att på sikt komma till rätta med de stora underskotten i den amerikanska statsbudgeten.

Så det är inte bara negativt att åtstramningar genomförs även om det givetvis hade varit bättre om det skett under större politisk samverkan. Vi räknar ändå med att finansmarknaderna inte reagerar överdrivet negativt på budgetnedskärningarna även om det tidvis lär bidra till ökad turbulens.

I Kina är det en allt hetare fastighetsmarknad som återigen spökar. Förslag på åtgärder för att stävja prisuppgångarna är på den politiska agendan samtidigt som centralbanken anammat en mer restriktiv penningpolitisk hållning.

Det pressar framför allt kinesiska och andra asiatiska börser men vår bedömning är att de kinesiska politikerna knappast kommer att genomföra åtgärder som riskerar den färska återhämtningen i kinesisk ekonomi. För en fortsatt expansiv ekonomisk politik för att stötta återhämtningen talar dessutom det i utgångsläget låga inflationstrycket.

Den största risken som vi ser framför oss är snarast att eurokrisen ska återvända med förnyad styrka. Konjunktursignalerna för EMU-området är bister läsning och extra oroväckande är det att den franska ekonomin underpresterar rejält. Frankrike har av många analytiker framhållits som nästa land till finansmarknadens rakning.

Åt det positiva hållet drar dock att Tysklands ekonomi visar oanad styrka vilket dels underlättar krishanteringen i EMU-området, dels på sikt lär dra med sig andra ekonomier i Europa på konjunkturtåget. Vi börjar ju bland annat skönja små tecken på en svensk konjunkturuppgång.

Så sammantaget ger vår syn på den ekonomiska och politiska utvecklingen framöver få skäl att ha en mer negativ uppfattning till börsutvecklingen framöver.

Att bara sänka aktieandelen i vårt allokeringsförslag från nuvarande 70 procent på grundval av att det "borde" komma en negativ rekyl efter en längre tids uppgång är i vårt tycke ett alldeles för tunt argument.

Många gör jämförelsen mellan börsutvecklingen i år och inledningen av 2012 som också började starkt men där EMU-krisen bidrog till att radera bort i stort sett hela uppgången. Vi ser inte samma mönster återupprepa sig i år även om vi medger att risken för bakslag har ökat.

På räntemarknaden ser vi dessutom en fortsatt uppgång i marknadsräntorna, framför allt i Sverige där Riksbanken numera valt en mer återhållsam linje i penningpolitiken. Det gör det fortsatt mycket svårt för räntefonder att leverera även om man väljer betydligt mer riskfyllda ränteplaceringar än statspapper.

Det betyder i sin tur att rotationen bort från ränteplaceringar kommer att fortsätta vilket i sin tur också bidrar till ökad aptit på aktier. Det betyder också att korta räntefonder sannolikt är att föredra för den som ändå söker sig till ränteplaceringar.

Råvarumarknaden har däremot inte levererat som vi trott och råvarupriserna har sjunkit kraftigt mot slutet av februari, bland annat på grund av osäkerheten kring kinesisk ekonomi. Den kinesiska aptiten på råvaror har också varit överraskande svag i inledningen av det här året. Vi tror att aptiten på råvaror kommer tillbaka och långsiktigt har vi en fortsatt positiv syn på råvaruplaceringar. Därför behåller vi en råvaruexponering på tio procent i vårt allokeringsförslag.

Så när vi summerar vårt allokeringsförslag för mars så landar vi i att behålla en aktieandel på 70 procent, en ränteandel på 20 procent och en råvaruandel på 10 procent. För aktie- och fondplaceringar hänvisar vi till våra favoritlistor och fondförlag.

Råvaruandelen placeras i sin tur i fonder som i huvudsak exponerar sig mot råvarorna i sig och inte mot råvaruföretag. Vi vill inte ta den dubbla risk som det innebär att äga företagen i sig. Rena råvarufonder finns i Avanzas utbud hos bland annat SEB, Handelsbanken, Ålandsbanken och Simplicity fonder. Alla med lite olika placeringsstrategier.

Ränteandelen om 20 procent placeras i sin tur med fördel i korta räntefonder eller bankboken eftersom vi räknar med att uppgången i de långa marknadsräntorna fortsätter. Det betyder att priset på obligationer sjunker och att långa och medellånga räntefonder därmed får svårt att generera avkastning.