Oron i EMU-området i allmänhet och Grekland i synnerhet har återkommit med i det närmaste full kraft. Det fick börsen att backa rejält rejält i fredags och vi fick summera ytterligare en minusvecka. Enligt ryktet förbereder sig Tyskland numera för något som mest måste betecknas som en grekisk konkurs och att den tyska ECB-ledamoten Jürgen Stark meddelat att han vill hoppa av ECB var också en liten kalldusch för finansmarknaden.

Ett skäl anses vara att han troligen motsätter sig bankens stödköp av statsobligationer i de krisdrabbade länderna. Och även om den tyska författningsdomstolen godkände de europeiska stödpaketen så tycks de ha begravt frågan om en gemensam euroobligation för överskådlig framtid.

Men det är inte bara Grekland som oroar utan kostnaderna för att försäkra sig mot betalningsinställelse stiger också i Italien och Spanien. Just Italien har under senare tid, trots nya besparingsprogram, skapat ökad oro för att landet ska dras djupare ner i krishärvan. Det vore mycket allvarligt eftersom det rör sig om en av världens största ekonomier och dessutom en av de allra största obligationsmarknaderna.

Följden av krisen har blivit ett brant fall för euron som tappat cirka 7 procent mot den amerikanska dollarn på bara lite drygt en vecka. Euro/dollarkursen ligger numera på 1,35. Den lägsta nivån sedan februari. Även kronan har tappat mot dollarn men stärktes mot euron under veckan som gick. Handelsvägt har faktiskt kronan stärkts under senare tid.

Ett mycket allvarligt följdproblem av statsskuldskrisen i EMU-området är att den riskerar att dra med sig stora delar av banksektorn i fallet. Det är mot den bakgrund man ska ske på G7-ländernas löfte under helgens möte att "vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa motståndskraften hos banksystemet och de finansiella marknaderna".

Även på andra sidan Atlanten ser det kärvt ut med allt svagare konjunkturindikatorer. President Obama har visserligen presenterat sitt stimulanspaket men eftersom det råder stor osäkerhet kring den politiska processen för att få igenom åtgärderna blev marknadsreaktionen minst sagt ljum på beskedet.

Det som många sätter sitt hopp till är istället nya penningpolitiska stimulanser från den amerikanska centralbankens sida. Att centralbankschefen Ben Bernanke inte gav några sådana indikationer i förra veckans tal fick också finansmarknaderna att reagera negativt, även om det råder högst delade meningar inom analytikerkollektivet hur effektiva sådan skulle vara.

Rykten om kvantitativa stimulanser, börsfall och svagare konjunkturindikatorer har fått marknadsräntorna att backa rejält. Den svenska 10-årsräntan ligger numera på rekordlåga 1,77 procent och någon botten tycks, i alla fall på kort sikt, inte finnas. Det betyder dessutom att statsräntan på alla löptider ligger väsentligt under Riksbankens reporänta.

Riksbanken gav dock inte några löften om räntesänkningar vid förra veckans penningpolitiska möte utan nöjde sig, som väntat, med att skjuta en ytterligare räntehöjning framför sig samtidigt som den framtida räntebanan justerades ner.

Det är dock föga troligt att någon räntehöjning kommer att ske inom det närmaste året, inte minst som det första löneutspelen i avtalsrörelsen talar för tämligen modesta lönehöjningar när avtalen väl är på plats. Även i övrigt har centralbanker runt om i världen tryckt på pausknappen vad avser räntehöjningar.

Lite skymundan av många dystra nyheter hamnade att den kinesiska inflationen dämpades något i augusti. Inflationstakten sjönk till 6,2 procent jämfört med 6,5 procent i juli och förhoppningen är att den trenden ska fortsätta. Det skulle i så fall kunna ge utrymme för kinesiska stimulanser.

Till veckans verkliga överraskningar hörde dessutom Schweiz beslut att sätta ett tak på för hur mycket francen får stärkas mot euron.

Men det är väl ingen vågad gissning att den här veckan kommer att domineras av eurokrisen med Grekland i spetsen. Nya utspel och varningar lär bli återkommande teman. Men även i övrigt kommer det ett och annat som det kan vara bra att hålla koll på.

På tisdag är det dags för svenska inflationssiffror för augusti och inflationstakten väntas ligga kvar på 3,3 procent, främst drivet av Riksbankens tidigare räntehöjningar. Det vi nu så smått börjar titta efter är tecken på sjunkande inflationstakt, vilket tillsammans med svagare konjunktursignaler, skulle sätta lite press på Riksbanken att börja fundera kring räntesänkningar.

Vi vill också flagga för den småföretagsindikator (NFIB) för USA som publiceras samma dag. Humöret hos småföretagen har sjunkit rejält under senare tid och det finns viss risk för att det verkligen är botten ur den här gången.

Onsdagens absoluta höjdpunkt är siffror över amerikansk detaljhandelsförsäljning. Hushållen har ju blivit allt deppigare men trots allt har konsumtionen hållit sig hyggligt uppe och analytikerna hoppas att det mönsteret ska hålla i sig.

Det hoppas vi också, men befarar att det finns utrymme för besvikelser. Samma dag presenterar Prospera sin undersökning av inflationsförväntnningar och det intressanta blir om marknadens aktörer börjat skruva ner prognoserna mer rejält.

Riksmötets öppnande på torsdag lär väl inte ha någon inverkan på finansmarknaderna men lär ändå dominera det svenska medialandskapet. Dessutom vankas det danskt parlamentsval och där blir det intressant att se hur en regering, som klarat den finansiella krisen på ett hyggligt sätt, kommer att dömas av väljarna.

På torsdag kommer dessutom siffror över svensk arbetslöshet och huspriser i augusti. Två ytterligare pusselbitar för Riksbanken att hantera.

Betydligt viktigare är en räcka med amerikansk makrostatistik. Inflation och industriproduktion är kanske mindre intressant för tillfället men de regionala inköpschefsindexen för New York- respektive Philadelphiaregionen (Philly fed) lär väga tungt på finansmarknaden.

Den senaste tidens djupa finansiella oro fick ju en extra skjuts när Philly fed gav en tydlig recessionsvarning förra månaden. Nu är förhoppningen att indexet ska stärkas från förra månadens -30,7 till -15,0 i september.

Fredagen är lite lugnare men en hel del fokus lär läggas på det möte mellan EU:s finansminstrar och centralbankschefer som startar i Wroclaw i Polen. Listan på diskussionspunkter är mycket lång. På fredag publiceras dessutom statistik över kapitalflöden till USA (TICS-data) i juli samt Michiganindex över hushållsförtroendet.