Både bostadspriserna och kredittillväxten väntas fortsätta öka trots myndigheternas försöka att dämpa utvecklingen. Och även om det tycks finnas utrymme för högre skuldsättning så har riskerna för ett större boprisfall längre fram ökat.

Det skriver Andreas Wallström, chefanalytiker på Nordea, i ett kundbrev på måndagen.

Han konstaterar att aktiviteten på bostadsmarknaden tilltar, med fortsatt stigande priser, rekordhög omsättning och en kredittillväxt som tagit ytterligare fart de senaste månaderna.

Han lyfter fram att Riksbankschef Stefan Ingves anser att skuldtillväxten är "ohållbar" och behovet av att hantera hushållens skuldsättning är "akut".

"Men trots att denna oro delas av flera beslutsfattare dröjer besluten om åtgärder. Det politiska livet har präglats av riksdagsvalet och åtgärder för att bromsa utvecklingen har inte prioriterats. I juli sänkte Riksbanken räntan markant och signalerade att räntan kommer att ligga lågt länge än", skriver Andreas Wallström.

Hans bedömning är att den nytillträdda regeringen lär driva frågan om amorteringskrav vidare och hänvisar till ett uttalande från nyblivne finansmarknadsministern Per Bolund som i somras sade att det är "orimligt med den amorteringskultur som har uppstått i Sverige".

Nordea räknar med ett beslut/riktlinjer om amorteringskrav redan i höst, men lagstiftningen på området tycks vara komplicerad och ett alternativ är att bankföreningen kommer överens om en ny praxis.

Enligt Andreas Wallström borde dock ökade amorteringar bara ha en begränsad effekt på bopriserna eftersom det inte ökar kostnaderna för att bo eller låna, utan snarare är ett sätt att styra hushållens sparande. Det riskerar att höja hushållens totala sparande som redan i dag ligger på rekordnivåer.

"Behovet av ökade amorteringar är inte uppenbart. Amorteringstakten för hushåll med höga belåningsgrader är redan i dag förhållandevis hög", enligt analytikern, som påpekar att inflationen, om än låg i dagsläget gradvis minskar den reala skulden.

Andreas Wallström varnar för att följa Finlands exempel, där en stor del av bolånen har karaktären av annuitet, det vill säga att den totala månadsutgiften är ungefär densamma och att när räntorna är låga så amorterar hushållen mer.

"Lika rimlig som en sådan åtgärd kan vara på hushållsnivå, lika orimlig är den i ett makroekonomiskt perspektiv. Anledningen är att en viktig del av Riksbankens stabiliseringspolitik går förlorad då dess räntesänkningar inte skulle ge ökat utrymme för konsumtion utan endast leda till att hushållen ökar amorteringar", skriver han.

Längre fram tror Nordea att ränteavdragen kommer att trappas av och att en överenskommelse kan nås i riksdagen senare under mandatperioden.

Däremot tror de inte att fastighetsskatten kommer att återinföras, eftersom det tycks råda ett kompakt politiskt motstånd mot detta.

Andreas Wallström noterar att den svenska bostadsmarknaden hittills varit förskonad från spekulativa bostadsköp, men att det uppluckrade regelverket skulle kunna öka sådana inslag.

Dessutom riskerar den långvariga prisuppgången att leda till alltför optimistiska förväntningar.

"Sammantaget stödjer hushållens ljusa förväntansbild, och den senaste tidens avregleringar på bomarknaden en fortsatt prisuppgång i närtid. Och så länge alla stjärnor står rätt lär utvecklingen fortsätta. Men fallhöjden och riskerna för en större priskorrigering har ökat", skriver analytikern.

Om en kraftig prisnedgång på bostäder skulle inträffa förväntas en sådan leda till lägre konsumtion och högre arbetslöshet. Konjunkturförsvagningen skulle, enligt Nordea, rimligen mötas med en mer expansiv penningpolitik.

"Samtidigt finns det goda skäl att anta att kronan skulle depreciera kraftigt vid en sättning på bostadsmarknaden. Det skedde exempelvis i Norge i fjol där försämrade utsikter på bostadsmarknaden fick växelkursen att depreciera. Sannolikt skulle alltså ett boprisfall leda till mer expansiva finansiella förhållanden", skriver Andreas Wallström.

Han tillägger att konjunkturriskerna ofta framhålls, men inte de positiva effekterna av en prisnedgång. Exempelvis skulle alla de som inte hunnit köpa sin bostad eller bor mindre än de önskar kunna dra fördel av en nedgång i priserna, som unga och personer som nu bor utanför storstäderna men önskar att skaffa boende där framöver.

"Detta är en fördelningsaspekt som sällan kommer fram i debatten men det är även en strukturell fråga för ekonomins funktionssätt", skriver Andreas Wallström.

Detta då redan dagens prisnivåer sannolikt hämmar inflyttningen till storstäderna och en minskad rörlighet på bostadsmarknaden minskar också rörligheten på arbetsmarknaden och därmed också ekonomin förmåga att växa.

"Lägre bostadspriser i storstadsregionerna skulle därför mycket väl kunna bidra till en högre potentiell tillväxt", skriver han.