Förra veckan började hoppingivande på finansmarknaderna, men avslutningen blev synnerligen sur. Orsaken är givetvis förnyade signaler om en begynnande lågkonjunktur. Inköpschefsindex i stora delar av världen var visserligen inte så svaga som väntat, men den amerikanska sysselsättningsutvecklingen i augusti blev en grym besvikelse. Antalet sysselsatta låg still trots förväntningar om en ökning med uppemot 100.000 nya jobb.

Till detta tillkom förnyad oro kring den europeiska statsskuldskrisen. Många börjar misstro den italienska regeringens möjligheter att genomföra sina sparbeting samtidigt som trojkan EU, ECB och IMF inte lyckades genomföra den nödvändiga översynen av framstegen i de grekiska reformerna. Det fick räntorna i de krisdrabbade länderna att stiga och den grekiska 2-årsräntan närmar sig åter 50 procent.

I andra utvecklade länder tog räntorna motsatt riktning. Oro för konjunkturutvecklingen och stigande förväntningar om ny kvantitativa lättnader från den amerikanska centralbankens sida fick marknadsräntorna att sjunka rejält. I USA föll 30-årsräntan med hela 30 punkter efter fredagens sysselsättningssiffror och i Sverige har 10-årsräntan åter sjunkit under två procent. Ett annat tecken på den stora osäkerheten är att guldpriset har passerat 1 900 dollar per uns.

Men om förra veckan dominerades av makronyheterna så är det under den här veckan dags för de ekonomisk-politiska potentaterna att visa sina kort. Ett flertal centralbanker ska publicera sina senaste räntebeslut under veckan som kommer och på fredag ska den amerikanska presidenten Barack Obama presentera sin ekonomiska plan för hur landet ska få fart på sysselsättningen samtidigt som det gigantiska budgetunderskottet måste hanteras.

Men det bjuds också på annat smått och gott från makrosidan under veckan som kommer och viktiga data har redan flutit in nu under natten och morgonen. Det kinesiska inköpschefsindexet för tjänstesektorn backade hela tre enheter till 50,6 medan motsvarande index för backade marginellt till 51,5. Det är dock inköpschefsindex på låga nivåer för att vara tjänstesektorn.

På tisdag är det sedan dags för den första centralbanken att presentera sitt räntebeslut när den australiensiska banken väntas ligga still med en ränta på 4,75 procent. Australien är ju ett av de länder som gått allra bäst under senare år men även här syns numera tydliga svaghetstecken.

Samma dag publiceras BNP-siffran för andra kvartalet för hela EMU-området. Dagens viktigaste siffra är dock inköpschefsindex för tjänstesektorn i USA som väntas ha backat från 52,7 i juli till 51,3 i augusti. Ska man tro på de superdeppiga hushållen så finns det viss risk för en negativ överraskning.

Onsdagens absoluta höjdpunkt är givetvis Riksbankens räntebeslut. Finansmarknadens aktörer lutar numera åt att det inte blir en räntehöjning och det vore säkert ett klokt beslut från Riksbankens sida. Det kanske mest intressanta blir att se hur de gör med räntebanan för de kommande åren. Marknaden har redan börjat prisa in kommande räntesänkningar, men det är knappast något som Riksbanken kommer att avisera. Däremot lär de justera ner den kommande räntebanan rejält.

Värt att hålla ögonen på är också den tyska författningsdomstolens beslut kring den europeiska krismekanismen EFSF samt kvällens ¿Beige Book¿ från USA. I den sammanställs den senaste ekonomiska utvecklingen i de olika regionala centralbanksdistrikten. Kan bli en deppig men nyttig läsning inför det tal som den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke ska hålla på torsdagen. Ett tal som kan ge en liten vink om hur Federal Reserve kan tänkas agera.

Torsdagen är dessutom synnerligen viktig i övrigt eftersom både Bank of England och ECB ska ut med sina senaste räntebeslut. Ingen av bankerna väntas röra räntan utan låta den ligga kvar på 0,5 respektive 1,5 procent. Vi är däremot högst intresserade av att få indikationer på om någon av bankerna tänker sig utökade köp av statsobligationer. Samma dag är det en lång räcka av asiatiska centralbanker, bland annat Sydkorea och Indonesien, som ska presentera sina räntebeslut.

Fredagen viker vi först åt Kina som levererar statistik över inflation, industriproduktion, detaljhandelsförsäljning och investeringar. Mest fokus kommer att riktas mot inflationen som i juli låg på oacceptabla 6,5 procent men där många nu hoppas att inflationen ska börja krypa nedåt. Förväntningarna ligger på en inflationstakt på 6,2 procent och det skulle kunna vara en humörhöjare eftersom det på sikt betyder att kineserna kan stimulera den inhemska ekonomin.

Eftermiddagens tal av USA:s president Barack Obama lär också sätta sina spår på finansmarknaderna. Problemet är att det är svårt att bedöma möjligheterna för Obama att genomföra den ekonomiska politik som han kommer att presentera. Debaclet kring höjningen av skuldtaket gör ju att det finns stora frågetecken kring detta.

På fredag starta också ett G7-möte i Marseille och det är en hel del krisdrabbade länder som sätter sig ner kring förhandlingsbordet. G7-ländernas ekonomiska makt har dock kraftigt beskurits under senare år och det är därför betydligt viktigare vad som sägs på det bredare G20-mötet, där även de snabbväxande ekonomierna får plats.