Dagens skörd av internationella inköpschefsindex har varit bister läsning. Det började redan under natten när storbanken HSBC presenterade sitt inköpschefsindex för Kina. Indexet föll till 49,4 och hamnade därmed för andra månaden i rad under det 50-streck som enligt tumregeln markerar gränsen mellan upp- respektive nedgång. I just Kinas fall vara analytikerna ändå inte så oroliga eftersom det har setts som önskvärt med en viss uppbromsning av ekonomin. Börshandlarna höll dock inte riktigt med och den kinesiska börsen backade med närmare 5 procent under natten.

Nu på morgonen har vi fått det preliminära inköpschefsindex för EMU-området. Indexet för industrin föll för EMU som helhet från 49,0 i augusti till 48,4 i september. Det låg dock hyggligt nära förväntningarna på 48,6.

Värre var det med inköpschefsindex för tjänstesektorn som backade från föregående månads 51,1 till 49,1. Det var en betydligt lägre siffra än väntat och indikerar att konjunkturnedgången nu på allvar också tycks ha nått tjänstesektorerna.

Det är dock viktigt att poängtera att det här dels rör sig om preliminära siffror, dels att siffrorna oftast har en så kort historik att resultaten blir svårtolkade. Dessutom har säkert den finansiella och politiska turbulensen påverkat respondenterna i negativ riktning.

Det är ju trots allt en ganska betydande skillnad på vad företagsledare säger om efterfrågeutvecklingen och den konjunkturutveckling som kan spåras i olika typer av snabba indikatorer. Inköpschefsindex brukar dock vara en tillförlitlig konjunkturindikator och varningarna förtjänar därför att tas på allvar.

Den riktiga kallduschen bland EMU-länderna var Frankrike vars inköpschefsindex för industrin backade till 47,3 och där indexet för tjänstesektorn sjönk till låga 49,1. I augusti låg detta index på 56,8 och förväntningarna på septemberindexet låg på en betydligt mindre nedgång till 54,2

I förlängningen har detta två konsekvenser som lär sätta sina spår på finansmarknaderna.

För det första betyder det att Tyskland numera tycks stå tämligen ensam som tillväxtmotor för Europeiska ekonomi. Men även här backar inköpschefsindex mer till 50-strecket för industrin och hankar sig med knappa marginal över samma nivå i tjänstesektorn. En rimlig slutsats är att politikerna i EMU-området än en gång är för sent ute i krishanteringen och att de nödvändiga besluten åter måste tas under galgen. Det minskar trovärdigheten i besluten.

Det andra är att fransmännen själva varit långsamma med att lansera kraftfulla åtgärder mot sitt eget budgetunderskott. Det har bland annat lett till att många börjat ifrågasätta landets höga kreditbetyg.

En kraftig konjunkturförsvagning gör sannolikt att en nedgradering av Frankrikes kreditbetyg rycker närmare. Det skulle innebära nya frågetecken kring EMU-ländernas möjligheter att hantera eurokrisen samt öka trycket på bland annat franska banker.

Sammantaget var nattens och morgonens statistikskörd bistra nyheter och nu laddar vi, med viss bävan, inför eftermiddagens skörd som bland annat innehåller ledande indikatorer och nyanmäld arbetssökande i USA.