Förra veckan blev en välkommen dundervecka för aktier med börsuppgångar över i stort sett hela världen. Det började som något som såg ut som en rekyl uppåt efter några dystra börsveckor och börsuppgångarna fortsatte att drivas av en mängd rykten och åtgärder.

Efter en inledande turbulens kring Grekland uppstod ryktet att landet trots allt skulle godkännas för en ytterligare utbetalning av nödlånen från EU/IMF. Dessutom ryktades det att Kina skulle utöka sina köp av europeiska statsobligationer i allmänhet och italienska statspapper i synnerhet.

Betydligt mer substans fanns det i beslutet att ECB koordinerat med Federal Reserve, Bank of England, Bank of Japan och den schweiziska centralbanken skulle låna ut ytterligare dollar till banker i EMU-området.

Det fick börsen att lyfta rejält även om det i sig var en signal om att bankerna har svårt att få tag i kapital. Politikernas tystnad inför helgens Ecofinmöte mellan politiska ledare i EU tolkades dessutom på sina håll som att dessa äntligen skulle presentera någon form av offensiv plan för att komma till rätta med eurokrisen.

Dessutom kan väl dessutom, med lite god vilja, hävdas att amerikanska makrostatistik i några fall var bättre än befarat. Framför allt gällde det inköpschefsindexet för Philadelphia-regionen som steg från -30,7 i augusti till -17,5 i september.

Men som helhet var det en ganska tunn soppa som gödde börsuppgången och därför ska man kanske inte vara så förvånad att måndagmorgonen i veckan därpå bjöd på en rekyl nedåt.

Kina har dementerat utökade köp av europeiska statsobligationer, utöver det som ligger i deras långsiktiga plan för att diversifiera valutareserven. Ecofinmötet visade på fortsatt splittring bland politikerna i Europa och Finland står här i centrum eftersom landet vidhåller kravet på säkerheter för att godkänna lån till Grekland.

Den amerikanska finansministern Timothy Geithner, som medverkade vid mötet, var dessutom osedvanligt kritisk mot oenigheten inom EMU-området och ECB:s lite njugga inställning till ytterligare stimulanser. Aktörer på den amerikanska finansmarknaden hyser i allt högre grad en misstro mot EMU-ländernas förmåga att undvika en fullskalig eurokris, något som troligen kommer att pressa europeiska börser.

I veckan som kommer är det i första hand de ekonomisk-politska besluten som väger tungt men även viktiga makroindikatorer är på ingång.

Det börjar i eftermiddag när president Barack Obama ska presentera sina förslag för att komma till rätta med det amerikanska budgetunderskottet. Skattehöjningar för höginkomsttagare är aktuellt men ser ut att få svårt att passera kongressen. Det ska därför mer ses som ett politiskt utspel för att ställa republikanerna i dålig dager.

EU/IMF fortsätter dessutom sin granskning av Grekland, som återigen tycks vara värre ute än befarat. Ett rykte som uppkommit efter att premiärministern beslutat  skjuta upp en planerad resa till USA eftersom hans närvaro krävs på hemmaplan.

På tisdagen kan vi se fram mot reviderade siffror över svensk BNP-tillväxt under årets andra kvartal samtidigt som regeringen lägger fram sin höstbudget. Det ser ju hittills tunt ut med offensiva förslag men kanske har regeringen sparat någon godbit till när budgeten de facto läggs fram. Chansen är dock liten och därför kommer en stor del av intresset att läggas på den ekonomiska prognos som ligger till grund för budgeten.

Marknadens fokus riktas framför allt mot en ränteprognos som finansminister Borg kommer att presentera och som kan sätta lite press på Riksbanken. Och intressant nog publiceras Riksbankens protokoll från det senaste räntemötet samma dag.

Internationellt sett lär dock intresset främst riktas mot ZEW-index från Tyskland som mäter framtidsförväntningarna bland analytiker och institutionella placerare i  Tyskland. De väntas ha deppat ihop rejält till följd av den finansiella turbulensen och en allt mer osäker politisk situation även i Tyskland. Dessutom kommer siffror över amerikanskt bostadsbyggande och IMF presenterar en ny prognos över världsekonomin.

Även om IMF:s ekonomiska prognos givetvis väger tungt och ofta används som underlag av andra prognosmakare så är det nog så att onsdagens globala finansrapport från IMF den här gången väger tyngre. Det beror givetvis på det känsliga läget men också på att det blir Christine Lagardes första rapport. Hon har ju blivit betydligt mer kritiskt mot de europeiska bankernas finansiella motståndskraft sedan hon hon gick från posten som fransk finansminister till chef för IMF.

På onsdagkvällen smäller det när Federal Reserve ska meddela vad banken kommit fram till på sitt räntemöte, som för ovanlighetens skull hölls över 2 dagar. Någon sorts köttben i form av penningpolitisk stimulans måste de nog presentera för att det inte ska bli en djup besvikelse för finansmarknaden. Det kan också vara värt att hålla koll på försäljningen av befintliga bostäder som kommer tidigare samma dag.

Torsdagens viktigaste siffror rör konjunkturutvecklingen inom EMU och USA. Preliminära inköpschefsindex för bland annat Tyskland och Frankrike lär väga tungt. Bägge länderna väntas rapportera nedgångar men ändå hanka sig över det viktiga 50-strecket som enligt tumregeln markerar gränsen mellan upp- respektive nedgång. För USA kommer ledande indikatorer, huspriser och nyanmälda arbetssökande. Den sistnämnda siffran ligger numera en bit över 400.000 och det brukar historiskt sett vara förknippat med en ökande arbetslöshet.

Samma dag startar en mycket viktigt G20-möte i Washington som tillsammans med de årliga möten inom Världsbanken lär dominera finansagendan i slutet av veckan.

Vi kan väl tillägga att det faktiskt kommit förslag från tämligen välrenommerade finska politiker om att landet borde införa den svenska kronan. Visserligen ska det kanske ses med en gnutta humor men vi kan inte låta bli att tycka att det vore en ganska elegant lösning på ett gigantiskt praktiskt problem om nu Finland skulle vilja hoppa av eurosamarbetet.