När räntorna stiger faller värdet på obligationer. Hur stort värdetappet blir beror på hur lång tid det är kvar innan obligationen förfaller, och hur stora ränteutdelningarna är under tiden. Men mellan tummen och pekfingret kan man säga att en nollkupongsobligation, där all ränta betalas vid förfall, faller i värde med antal år tills förfall multiplicerat med ränteförändringen för den aktuella tiden.

Ett exempel gör det enklare att förstå. En obligation löper på fem år. Idag ligger femårsräntan på cirka 2,5 procent. Stiger den till 3,5 procent faller den befintliga obligationen med fem procent i värde. Det kommer av att efterfrågan på den gamla obligationen, som bara ger 2,5 procent i ränta, minskar då det går att köpa en ny femårsobligation som ger 3,5 procent i ränta. Marknaden fungerar så att priset på den gamla obligationen faller så att räntan motsvara 3,5 procent.

På motsvarande sätt stiger en redan utgiven obligation i värde när räntan faller. Det ger att den bästa tiden för obligationsinvesteringar är när räntan är hög och bedöms falla framöver.

Därför var det många som höjde sina röster när det i början av mars framkom att allt nettosparande i fonder under februari gick till räntefonder. Räntan spås av de flesta att stiga framöver, varför fondspararnas kapital obönhörligen kommer att falla i värde var några av kommentarerna.

Samma lovsång sjöngs för ett år sedan. Men de som då valde långa obligationsfonder framför korta har fått bra betalt. I genomsnitt har de långa obligationsfonderna stigit med 6 procent, medan de korta bara har gått upp 1,2 procent. Men vad framtiden har i sitt sköte står skrivet i stjärnorna.

Men den allmänna uppfattningen är att räntorna bör stiga framöver. Även om det är de korta räntorna som procentuellt väntas stiga mest så följer sannolikt de långa med upp.

Nu var det inte så illa att allt nettosparande gick till långa räntefonder, med stor ränterisk. Av det totala nettosparandet på 6 miljarder i räntefonder gick knappt 20 procent till långa räntefonder medan knappt 4,9 miljarder kronor eller 80 procent gick till korta räntefonder med betydigt lägre ränterisk.

Den genomsnittliga löptiden för dem är mindre än ett år, den ligger sannolikt på cirka 6 månader. Det innebär att stiger sexmånadersräntan från dagens 0,73 procent till 1,73 procent går de korta räntefonderna ned med 0,5 procent.

Korta räntefonder ses oftast som en parkeringsplats, och ett alternativ till likvida medel i väntan på bättre tider för aktiefonder. I många sparformer, till exempel vissa former av IPS, PPM och fondförsäkringar, går det inte att ha likvida medel utan korta räntefoder är det minst riskfyllda man då kan välja.

Om vi återgår till de mer riskfyllda långa räntefonderna som också kallas obligationsfonder så utgör de bara en liten del av vårt totala fondsparande. Vid utgången av februari uppgick det samlade fondkapitalet, inklusive PPM, till knappt 1 700 miljarder kronor och knappt 170 miljarder var placerat i långa räntefonder.

Det motsvarar alltså 10 procent. Jämfört med andra länders totala fondportfölj är det en liten andel långa räntefonder.