Augusti blev en riktigt dyster månad på finansmarknaderna med branta fall på de flesta av världens börser. I snitt låg börsfallen kring 10 procent, men märk väl att det mesta av nedgången skedde i början av månaden. Därefter stabiliserades faktiskt börskurserna och avslutningen på augusti var faktiskt riktigt hygglig.
Orsaken till det branta börsfallet i inledningen av augusti var dels allt svagare konjunkturindikatorer, dels politisk och ekonomisk oro till följd av budgetdebaclet i USA och nedgraderingen av det amerikanska kreditbetyget. I Europa bidrog ökad oro för att Italien och Spanien skulle dras in djupare i eurokrisen till att lägga sordin på börsstämningen.
Den ökade oron satte också tydliga spår på räntemarknaden då marknadsräntorna sjönk kraftigt samtidigt som guldet tidvis var uppe och nosade kring 1 900 dollar per uns när placerare desperat sökte efter säkra placeringsalternativ.
Känns marknadsbilden bekant så är det inte särskilt förvånande eftersom vi ser närmast exakt samma marknadsrörelser nu i början av september. Börserna faller, räntorna sjunker och guldpriset stiger.
Skillnaden är väl snarast att det, framför allt ur ett konjunkturellt perspektiv, ser värre ut idag än för en månad sedan. Inköpschefsindex i flera länder har krupit ner mot, eller till och med under det 50-streck som markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Dessutom avstannade den amerikanska sysselsättningstillväxten i princip helt i augusti.
Risken för en recession i västvärldens ekonomier bedöms av de flera stora analyshus ligga kring 30-40 procent under de kommande sex månaderna. De riktiga dysterkvistarna hävdar att stora delar av västvärlden i princip redan befinner sig på randen till en recession men att makrostatistiken ännu inte hunnit bekräfta den bilden eftersom statistiken kommer med viss eftersläpning. Och skulle det vara så olyckligt att vi hamnar i en ny recession så finns det givetvis fortfarande ordentlig fallhöjd när det gäller börsen.
Men det är inte bara risken för recession som oroar många placerare. Redan att tillväxten saktat in ordentligt ställer till allvarliga ekonomiska problem. Inte minst gäller detta för djupt skuldsatta länder som USA och flera EU-länder.
Svag tillväxt gör det svårt att hantera skuldkrisen samtidigt som utrymmet att stimulera ekonomin är begränsat. Det här riskerar att skapa en negativ spiral och vi ser redan nu hur trovärdigheten kring såväl den amerikanska skuldsaneringen som den europeiska krishanteringen är på väg att krackelera.
Tydligast syns det här i Europa där oron växer för att länder som Spanien och Italien ska dras djupare in i skuldhärvan, något som i förlängningen dessutom skulle drabba en banksektor som ännu inte hämtat sig efter den senaste finanskrisen.
I Asien och i andra snabbväxande regioner är det ekonomiska läget betydligt ljusare. Även om konjunkturindikatorerna mattats även här så finns det helt andra möjligheter att stimulera de inhemska ekonomierna. Oroshärden här är råvarupriserna, som trots den senaste tidens ekonomiska dämpning biter sig kvar på höga nivåer och pressar upp inflationen. Det finns dock tidiga tecken på en dämpning vilket skulle kunna skapa utrymme för stimulansåtgärder som exempelvis sänkta räntor.
Sammantaget är det en ganska dyster bild av världsekonomin som vi ser framför oss. Men fortfarande räknar vi med att västvärlden ska lyckas undvika en regelrätt recession. Och som vi skrev i vår förra marknadssyn så är en av förutsättningarna för ett lite bättre börsklimat att konjunkturindikatorerna slutar att överraska negativt.
Nu har analytikerna skruvat ner sina förväntningar ordentligt så det finns numera utrymme för positiva överraskningar, något som vi redan har sett på sina håll. Inköpschefsindex för industrin hankade sig exempelvis över 50-strecket i USA, Kina, Japan och Tyskland ¿ världens fyra största ekonomier.
En joker är Japan som numera fått fart på produktionsapparaten och där återuppbyggnaden efter naturkatastrofen nu börjar ta fart. Det är en välkommen stimulans till världsekonomin även om dess betydelse inte ska överdrivas.
Den ekonomiska politiken är heller inte helt bakbunden. Den amerikanska presidenten Barack Obama ska i dagarna presentera ett nytt paket med finanspolitiska stimulanser som om den lyckas gå igenom kongressen kan gjuta lite mod i finansmarknaden.
Rykten om nya kvantitativa lättnader (QE3) från den amerikanska centralbankens sida fortsätter dessutom att vara ett intensivt rykte på marknaden. Märk dock att sist det begav sig så var det främst själva ryktet om, snarare än införandet av, kvantitativa lättnader som fick börsen att piggna till.
Den här gången har den effekten uteblivit. Däremot har ryktet bidragit till att pressa ner de långa marknadsräntorna ordentligt, vilket på sikt bör innebära en stimulans för konjunkturen. Dessutom har ECB utrymme för såväl sänkta räntor som utökade köp av statsobligationer.
En annan faktor att ta hänsyn till är företagsvärderingen. Den svenska börsen har numera ett p/e-tal runt 10, vilket inte kan betraktas som särskilt dyrt. Nu är visserligen analytikerna på väg att skruva ner vinstförväntningarna, men även vid hyggligt stora nedjusteringar framstår aktier som ett attraktivt placeringsalternativ, framför allt jämfört med räntemarknaden. Förutsättningen är givetvis att vi inte går in i en regelrätt recession.
Vår sammantagna bedömning av marknadsläget är att vi även fortsättningsvis kommer att få se en skakig börs som i hög utsträckning kommer att drivas av den inkommande makrostatistiken.
Dessutom fortsätter den politiska oron på bägge sidor om Atlanten att lägga sordin på börsstämningen. Men mönstret från augusti kan mycket väl återupprepas, vilket i så fall betyder att vi redan sett det mesta av september månads börsfall.
En mer rejäl återhämtning på börsen kräver dock att konjunkturindikatorerna blir bättre än väntat och att politikerna förmår lösa de mesta akuta krishärdarna. När det gäller företagens vinster för det tredje kvartalet är vi inte särskilt oroade utan räknar med fortsatt höga vinstmarginaler i de flesta sektorer.
September blir därför ur många aspekter en avgörande månad för börsutvecklingen under resterande del av 2011. Svaga makrodata och allt fler placerare kommer att kasta in handduken medan politisk handlingskraft och hygglig makrostatistik kan få börshumöret att vända.