Efter månader av spekulationer meddelade Lundin Mining på måndagskvällen att bolaget köper 80 procent av koppargruvorna Candelaria och Ojos del Salado i Chile för 1,8 miljarder dollar, vilket motsvarar nästan 13 miljarder kronor. Det kan ställas i relation till Lundin Minings börsvärde på 20 miljarder kronor.

Säljare av gruvorna är den amerikanska råvarugiganten Freeport McMoran. Japanska Sumitomo äger resten och kommer att behålla sin andel på 20 procent även framöver.

Finansieringen av affären kommer från tre olika håll:

* En nyemission på motsvarande 4,3 miljarder kronor.

* En ny lånefinansiering på motsvarande 7,2 miljarder kronor.

* Förskottsbetalningar på motsvarande knappt 4,7 miljarder kronor från metallinvesteringsbolaget Franco Nevada, som betalar för kommande leveranser av guld och silver – en biprodukt från gruvorna som främst alltså producerar koppar.

Utöver köpeskillingen på 13 miljarder kronor kan Lundin Mining även komma att behöva betala upp till motsvarande 1,4 miljarder kronor till Freeport beroende på hur kopparpriset utvecklar sig den kommande femårsperioden.

Vad är det då som Lundin Mining betalar 13 miljarder kronor för?

Lundin Minings vd Paul Conibear beskriver själv Candelaria-komplexet som ”en storskalig, högkvalitativ koppargruva med ett starkt kassaflöde i en utmärkt miljö gruvrättsligt.”

Sedan produktionen i dagbrottet startade i mitten av 1990-talet har gruvan producerat runt 3,6 miljoner ton koppar och den återstående livslängden beräknas vara 14 år.

Årets produktion väntas landa på 156 000 ton koppar. Det kan jämföras med Lundin Minings kopparproduktion som i fjol uppgick till knappt 117 000 ton. Affären innebär med andra ord att Lundin Mining i ett slag mer än fördubblar sin kopparproduktion och samtidigt tar ett rejält kliv upp på listan över världens största kopparproducenter. Som jämförelse producerade gruvkollegan Boliden 79 000 ton koppar förra året.

Hur kopparpriset kommer att utvecklas framöver är omöjligt att svara på. I år har det tappat runt 9 procent och spot-priset ligger nu kring 6 700 dollar per ton. Jämfört med toppnivåerna i början av 2011 kring 10 000 dollar per ton är nedgången betydligt större.

Mycket hänger på hur efterfrågan i Kina, som slukar en stor del av världens koppar, utvecklar sig framöver. Det enda man kan konstatera är att Lundin Minings beroende av prisutvecklingen på koppar givetvis ökar i och med affären.

Affären innebär även en ökad skuldbörda i Lundin Mining, vilket spär på den finansiella risken. Vid halvårsskiftet redovisade gruvbolaget en nettoskuld på knappt 1,3 miljarder kronor.

Vd Paul Conibear pekar dock på att den trehövdade finansieringslösningen innebär att Lundin Mining kan behålla en stark balansräkning även framöver.

Att det råder osäkerhet kring Lundin Minings storaffär visar dagens aktiehandel med tydlighet på.

I den inledande handeln på Stockholmsbörsen steg aktien med så mycket som 8 procent men har sedan dess fallit tillbaka. I skrivande stund är aktien istället ner över 4 procent vid nivåer kring drygt 33 kronor. Det är samma nivå som den stundande nyemissionen på motsvarande 4,5 miljarder kronor ska genomföras på.

Sammanfattningsvis är det ett aggressivt, om än inte oväntat, förvärv som Lundin Mining gör med tanke på den marknadsoro som råder och den svårbedömda utvecklingen när det gäller priset på koppar.

Samtidigt ska man inte underskatta Lundinsfärens näsa för bra affärer. Är det något Lundinfamiljen varit bra på historiskt så är det att skapa aktieägarvärde.