Med en uppgång på nästan 6 procent blev januari den bästa börsmånaden sedan februari i fjol. Stämningen bland investerarna påminner just nu om hur det såg ut för ett år sedan. Den som minns utvecklingen för ett år sedan kan påpeka att i mars toppade börsen för att sedan falla kraftigt fram till sommaren till följd av försämrade konjunkturförväntningar. Vi bedömer dock risken för en upprepning av fjolårets cykel som liten.

Vi kommer att uppehålla oss kring några teman som vi räknar med kommer att vara viktiga spörsmål för börsen de närmaste månaderna: konjunkturförväntningarna och ränteutvecklingen. Bägge väntas gynna efterfrågan på aktier.

Till att börja med kan vi konstatera att sentimentscykeln i princip har roterat tillbaka på ett år. När börseuforin kom av sig i mitten av mars i fjol berodde det på försämrade konjunkturutsikter och oro kring det europeiska banksystemet. Börsen bottnade tre månader senare i inledningen av juni och räknat därifrån har Stockholmsbörsen stigit omkring 22 procent fram till idag.

Vår bild av börssentimentet är att riskviljan fortsatt att stärkas samtigit som förväntningarna på konjunkturen stärkts. Notera att de branscher som anges i sentimentsmodellen är illustrationer, inte rekommendationer.

I dag framsstår riskviljan i nivå eller kanske något högre än för ett år sedan. Vi har sett hur större investerare börjat vikta upp aktier samtidigt som fondstatistiken visar att småsparare börjat lämna trygga men lågavkastande räntefonder till förmån för de mer riskfyllda aktiefonderna. Rapporteringen från nätmäklarna tyder på att mannen på gatan åter blivit intresserad av aktier.

Avkastningen på långa statsobligationer som den svenska tioåringen har stigit från 1,12 procent  juni till över 2 procent. I ett historiskt perspektiv är det fortfarande mycket låga nivåer, men den snabba uppgången sedan i somras tyder på att även institutionella investerare tycker att det finns en gräns för hur låg avkastning man kan acceptera på obligationer.

En så extremt låg ränta som vi hade förra sommaren kan bara förklaras med en allmän flykt till tillgångar som anses säkra. Men väger man inte de bättre konjunkturutsikterna är det uppenbart att så lågt avkastande statsobligationer måste betraktas som mindre intressanta när en betydligt högre alternativ avkastning hägrar på börsen. Dessutom framstår de inte längre som säkra i en vidare mening. Det behövs inte mycket inflation för att ha en negativ real avkastning i den här typen av investeringar .

Vad gäller konjunkturen kan vi konstatera att det kommer upplyftande signaler från många håll.  Pekka Kääntäs strategi för februari månad utvecklar den delen mer i detalj, men det är värt att komma ihåg att så sent som i oktober/november såg vi svaga tecken från USA och Kina samtidigt som en kraftig tysk inbromsning verkade vara i antågande. Den bilden har tydligt förändrats till det bättre.

Intressant är att börsbolagen varit mindre optimistiska kring konjunkturutvecklingen än vad makrostatistiken motiverat. Av de bokslut vi sett hittills har en svagare efterfrågan mötts med rationaliseringar och många bolag uppger att de inte ser någon snar förbättring. Det här tillhör dock vanligheterna i konjunktursvängningarna. Företagen är ofta sena att identifiera avmattningar och sena att se förbättringar.

Kombinationen av stora penningpolitiska stimulansåtgärder, valutakrig mellan centralbanker och bättre tillväxt ökar risken för stigande inflation. Det är i den här myllan många börjat tala om en högre sannolikhet för Den Stora Rotationen (här kan du fördjupa dig i ämnet)

Den Stora Rotationen handlar helt enkelt om att när allt fler investerare börjar oroa sig för att räntepapper är en dålig investering (priserna sjunker när räntan stiger) så styrs kapitalet från ränteplaceringar in i aktiemarknaden.  Vi är inte där ännu, men sannolikheten för det har ökat.

Vad gäller synen på risk kan vi se hur amerikanska VIX-index, ett mått på hur förväntad volatilitet prissätts i marknaden, sjönk nästan ned till 12 under mitten av januari. Enkelt uttryckt kan man säga att finansmarknadens aktörer kräver en historiskt sett liten ersättning för den risk de ser framför sig. Pessimisten kan hävda att risken därmed prissätts så lågt att en rekyl uppåt i IVX-index (vilket antas leda till fallande börskurser) är sannolik. Optimisten kan peka på att perioder med låg riskpremie kan hålla i sig under relativt lång tid.

Vi hade en sådan, nära fyra år lång, period mellan oktober 2003 och juli 2007 då VIX-index bara vid en handfull tillfällen gick över 20. Det genomsnittliga värdet på VIX-index var under den här perioden 13,9 - alltså ungefär på samma nivå där vi befinner oss idag. Under den här låga VIX-perioden steg Stockholmsbörsens breda index 125 procent. Amerikanska Dow Jones index steg ungefär lika mycket.

Vi tror inte att vi har en fullt lika stark riskvilja framför oss just nu som under den här extrema perioden men vill visa att det inte finns någon naturlag som säger att riskpremien måste stiga brant bara för att den har kommit ned kraftigt.

Återgår vi till ett tydligare aktiefokus så kan vi konstatera att den breda börsuppgång vi sett de senaste månaderna följer den mer positiva utveckling vi spådde i slutet av 2012 när vi började öka den rekommenderade aktievikten i vårt allokeringsförslag. Vi räknade med att så länge det ändå fanns en försiktig attityd till konjunkturåterhämtningen skulle aktier med höga utdelningar vara favoriserade i marknaden.

Januari månads börsutsikt avslutades med rekommendationen att öka vikten i högutdelande aktier. "Vi ser höga utdelningar i sektorer som bank och teleoperatörer. Bankerna kan komma att gynnas mer av lägre riskpremie medan teleoperatörerna generellt sett har högre direktavkastningar." Läs mer här.

Teleoperatörerna har inte presterat på topp sedan dess, delvis som en följd av att Teliasonera valde att inte höja sin utdelning. Naturligtvis har turbulensen i bolagets ledning bidragit till den svaga utvecklingen. Branschindex för telekom har bara stigit 3 procent sedan årsskfitet.

Bankernas index har sedan årsskiftet stigit drygt 15 procent, 9 procentenheter mer än börsens breda index. Under den senaste månaden har utvecklingen därmot varit svagare för de mer konjunkturkänsliga verkstadsbolagen. Det beror delvis på att de steg kraftigt tidigt i börsuppgången och att framåtblickarna i de rapporter vi hittills sett från sektorn inte velat bekräfta konjunkturoptimismen.

Andra intressanta teman på börsen den senaste tiden har varit det pånyttfödda intresset för småbolag samt en trend att väntat svaga bokslut i viss utsträckning accepterats av investerarna. Det bekräftar bilden av att bättre konjunkturförväntningar ger stöd åt aktiemarknaden. Investerarna vänder blicken framåt istället för bakåt.

Man ska ändå ha respekt för att börsen rört sig kraftigt uppåt under tolv veckor till ett läge som vi brukar kalla överköpt. En rekyl nedåt i det här läget är inte orimligt, och det är vad vi har fått se i många verkstadsbolag. På längre sikt är vi dock optimistiska och fortsätter att favorisera högutdelande aktier.

Vi tror fortfarande att kapitalflöden från ränteplaceringar till aktier kommer att ge stöd åt börsen och med fler uppmuntrande makrodata kommer vinstprognoserna att börja justeras uppåt. I det läget kommer sannolikt att cykliska aktier åter komma i ropet. I det längre perspektivet handlar mycket om konjunkturen. De aktier som kan te sig dyra i dag kan framstå som billiga om några månader när vinstutsikterna ser bättre ut.

Under tiden letar vi på marginalen efter aktier som inte hållit jämna steg i uppgången men där vi ser utsikter till goda vinstökningar 2013 och 2014. Glöm dock inte att det fortfarande finns risker som, om de trillar in, kan utlösa rekyler. Den försiktige väljer kanske att dra ned aktieexponeringen efter den starka uppgången i januari.