Valet genomförs samtidigt som landet på nytt fallit ner i en recession, tillväxten backade med 0,9 procent under det tredje kvartalet. Den gångna nattens Tankan-rapport, som mäter humöret i näringslivet, visar dessutom att ekonomin försvagats ytterligare under årets sista kvartal.

Samtidigt har den normalt sett så skakiga japanska börsen formligen rusat och stigit med drygt tolv procent sedan mitten av november.

Orsaken till börsuppgången är att oppositionsledaren Shinzo Abe, som förväntas vinna söndagens val, har utlovat massiva penning- och finanspolitiska stimulanser om han kommer till makten.

I praktiken går hans löften ut på att ge centralbanken direktiv att genomföra i princip obegränsade penningpolitiska stimulanser tills ekonomin åter är på fötter och inflationen kryper över nollstrecket. I centralbankens arsenal ska ingå att fungera som finansiär av infrastruktursatsningar genom direkta köp av obligationer och dessutom ska inflationsmålet höjas från en till två procent i ett försök att hejda den deflationsspiral soms Japan haft länge och som snarast förstärkts under senare år.

Dessutom kan finansdepartementet, som enligt gällande lagar är de som kan genomföra köp av utländska obligationer, ges i uppdrag att intervenera på valutamarknaden för att försvaga den starka yenen.

Löften om massiva stimulanser har också fått den japanska yenen att försvagas och det är en av orsakerna till att börsen gått så bra. Som det senaste årets utveckling visat är den japanska börsen mycket känslig för rörelser i valutan (se diagram). Den som funderar på en Japanfond ska därför vara extra uppmärksam på huruvida fonden valutasäkrar sin placeringar eller inte. Mycket av kursvinsterna kan annars försvinna genom valutaförluster i form av en svagare yen.

De massiva stimulanser som Shinzo Abe utlovat har bland annat hämtat inspiration från den amerikanska centralbankens agerande under de senaste åren. Det har skapat en intressant rundgång i den globala  penningpolitiken eftersom den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke hämtar mycket av sin argumentation för USA:s massiva stimulanser från Japans misslyckade försök att få fart på sin ekonomi under de senaste 20 åren.

Bernankes analys kan i korthet sägas gå ut på att Japan i det tidiga krisförloppet gjorde för lite för att gå igång sin ekonomi och när man väl satsade drogs åtgärderna tillbaka för tidigt när ekonomin började visa livstecken. Detta är misstag som Ben Bernanke till varje pris vill undvika och det är bland annat mot den bakgrunden man ska se den nya vågen av penningpolitiska lättnader som den amerikanska centralbanken nu genomför.

Men en viktig skillnad mellan USA och Japan, och som väcker frågetecken kring den japanska regeringens möjligheter att få fart på ekonomin, är de strukturella svårigheter som präglat och fortsätter att prägla landet.

Om statsskulden i USA är stor så är den numera gigantisk i Japan. Den offentliga skulden i förhållande till BNP ligger på drygt 230 procent av BNP. I USA ligger den på lite drygt 100 procent och i Sverige på knappt 40 procent. Och även om det numera talas om skattehöjningar i japansk politik så är skuldbördan så stor att det är få som tror att den går att lösa.

Visserligen har Japan fördelen av att kunna finansiera större delen av skulden via inhemskt sparande. Det är alltså japanska hushåll och banker som äger skulden till staten. Japan behöver därför inte, som USA, förlita sig på utländska investerare vilket gör Japans problem relativt isolerat globalt sett.

Å andra sidan bidrar underskott och hög offentlig skuld till att hushållen, som står för en stor del av finansieringen av underskotten, håller hårt i plånboken trots nollränta och andra försök att få igång konsumtionen.

Ett ytterligare problem för Japan är den svaga demografin med en åldrande befolkning och låga födelsetal. Det bidrar till både ökade offentliga utgifter på sikt samtidigt som skatteunderlaget minskar över tid. Invandringen är dessutom, av politiska och kulturella skäl, mycket liten.

Och något som kanske förvånar många är att Japan, trots att man i så hög grad förlitar sig på exportindustrin som motor för tillväxten, inte har några frihandelsavtal med vare sig USA eller Europa. På kort sikt pressas dessutom handeln med Kina, och Sydkorea, vars betydelse som handelspartners vuxit kraftigt under senare år, av territoriella konflikter. Det bidrog till att den japanska exporten i oktober föll med 6,5 procent i årstakt.

Den politiska stabiliteten är heller inte särskilt imponerande. Om Shinzo Abe kommer till makten blir han Japans sjunde premiärminister sedan 2006 (även om det blir Abes andra gång på posten). Det ska dessutom hållas val till överhuset i det japanska parlamentet om sju månader och redan då kan Abes saga vara all. Så det blir bråttom för honom att visa resultat med sin politik.

Allt talar för att Shinzo Abe kommer att försöka genomföra någon form av "chockstimulans" om och när han kommer till makten. Det kan på kort sikt ge den japanska börsen en fortsatt skjuts uppåt och försvaga yenen ytterligare. Att Abe på allvar skulle ta itu med de långsiktiga utmaningarna är däremot att hoppas på för mycket.