Valkaoset i Italien kan få finansoron att eskalera

Resultatet av det italienska valet blev sämsta tänkbara. Den osäkra parlamentariska situationen riskerar i värsta fall att bli startskottet för en ny period av eskalerande osäkerhet på finansmarknaderna, skriver Pekka Kääntä. Men allt är inte nattsvart.


26 februari, 2013

Vänsterkoalitionen ledd av Pier Luigi Bersani får visserligen majoritet i underhuset men senaten  kommer att domineras av högeralliansen ledd av Silvio Berlusconi. Det betyder att den kommande regeringen, troligen ledd av Bersani, som installeras i mitten av mars kommer att få mycket svårt att genomdriva sin politik. Det krävs majoritet i bägge kamrarna för att effektivt kunna driva politiska frågor. Det talas redan om ett kommande nyval och om en reformering av vallagarna inför detta val.

Valets egentliga vinnare blev dessutom den tidigare komikern och numera missnöjespolitikern Beppo Grillo, då hans parti "Rörelsen fem stjärnor" blev största enskilda parti med 25 procent av rösterna. Grillo har hittills avvisat alla propåer om regeringssamarbete.

Kaos är väl en lämplig beteckning på den politiska situationen i Italien efter gårdagens val. Skulle det bara påverka den politiska situationen i Italien skulle inte många höja på ögonbrynen, eftersom svaga regeringar varit mer regel än undantag i Italien under efterkrigstiden. Den här gången är dock de ekonomiska insatserna osedvanligt höga, inte bara för Italien utan för EMU-området i stort.

I värsta fall betyder det här att vi återigen får se en eskalering av eurokrisen med kraftigt stigande marknadsräntor inte bara i Italien utan även i andra krisländer som Spanien, Portugal och Grekland. Det betyder i så fall att risktagande på finansmarknaderna kommer att svalna av väsentligt och att vi har en trög tid på börsen framför oss. Ett första test på hur allvarligt finansmarknadens aktörer bedömer den uppkomna situationen får vi idag när den italienska staten emitterar statsskuldväxlar.   

Kortsiktigt får vi säkert se en hel del vinsthemtagningar under de närmaste dagarna. Här har det italienska valresultatet blivit en lämplig katalysator för en korrektion på börsen efter en längre tids stadiga uppgångar. Den politiska osäkerheten som uppkommit kan också bidra till ökade börsrörelser under de kommande veckorna.

Men man ska samtidigt akta sig för att dra konsekvenserna av det italienska valresultatet alltför långt.

Visserligen har Italien en gigantiskt statsskuld motsvarande cirka 120 procent av BNP och de krisfonder som upprättats inom EMU-samarbetet skulle inte att förslå särskilt långt om Italien behöver hjälp med finansieringen. Italien är trots allt Europas tredje största ekonomi.

Men samtidigt har Italien lyckats hantera den här nivån på statsskulden under de senaste 20 åren. Dessutom har landet ett av de lägsta budgetunderskotten i EMU-samarbetet och IMF räknade i sin senaste prognos med att underskottet för i år skulle landa på strax under två procent av BNP - en klart hanterbar nivå.

Det har dessutom gjorts en del framsteg på reformområdet. Den tidigare regeringen ledd av teknokraten Mario Monti har på detta sätt bäddat hyggligt för sin efterträdare. Det är också viktigt att komma ihåg att Berlusconis högerallians visserligen kan sätta käppar i hjulet för den kommande regeringen, men kan knappast genomföra de populistiska förslag man gick till val på. Det skulle förutsätta ett samarbete med Beppo Grillo - ett samarbete vi inte ser i korten men som sannolikt också skulle leda till omfattande turbulens på finansmarknaderna.

Vi ser fortfarande konjunkturutvecklingen som nyckeln till utvecklingen på finansmarknaderna i det  lite längre perspektivet. Exempelvis skulle en gynnsam konjunkturutveckling bidra till större finansiellt lugn, även i Italien, eftersom det skulle bidra till ökade möjligheter för landet att nå sina finansiella mål även med en rumphuggen regering.

Politiskt växer dock frågetecknen inte bara för EMU-samarbetet utan för EU i stort efter det italienska valresultatet. Än en gång tar väljarna chansen att ge de etablerade politikerna en riktig käftsmäll. Det antal länder där väljarna tycks se gynnsamt på det europeiska samarbetet i stort krymper stadigt.

Höstens tyska val riskerar också att gå i missnöjets tecken även om orsaken till missnöjet är motsatt det italienska. Här börjar nog allt fler fråga sig varför man ska fortsätta skicka stödpengar till uppenbart otacksamma mottagare.

Ämnen i artikeln
Marknadsöversikt

1 DAG %

Senast

1 mån