Nyligen så släppte Pensionsmyndigheten ett förslag om höjd pensionsålder, även kallad riktålder. I korta drag så handlar förslaget om att vi kommer att bli tvungna att arbeta längre och ta ut vår pension senare.
Förslaget går i linje med de tidigare förslag som lagts fram av den så kallade pensionsgruppen som är en blocköverskridande arbetsgrupp bestående av företrädare för de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, men det finns skillnader.
”Det som skiljer sig något är när man skall öka eller minska pensionsåldern utefter när medellivslängden höjs”, säger Lars-Arne Staxäng, ledamot (M) i Pensionsgruppen.
Lars-Arne Staxäng
Många läsare som Placera talat med känner sig besvikna över förslaget, men Lars-Arne Staxäng anser att det här är en nödvändig åtgärd.
”Det som är riktigt viktigt att ta i beaktande, är att om man inte gör något eller om man går för långsamt så sjunker pensionerna”.
Han förklarar vidare att om vi har en medelålder bland unga vuxna, som kommer in i sin första tillsvidareanställning på heltid vid nästan 30 år, så håller det inte att denna gruppen går i pension vid 65 år, och sedan lever till 95 år.
”Då kommer det att bli riktigt dåliga pensioner om vi inte hanterar detta rätt. Det är att ta ansvar för kommande generationer att lägga förslag redan nu. Vi får inte glömma att pensionernas storlek beror på hur mycket man har betalat in till systemet, för vi har inga oljefonder att ta till i reserv ifall inte pengarna räcker”.
Vidare så är Lars-Arne Staxäng övertygad om att alla i Pensionsgruppen är ense om behovet att få till höjningar för att få upp pensionsnivåerna. Han berättar att det här är viktiga frågor som Pensionsgruppen diskuterat länge, exempelvis hur det blir med dem som rent fysiskt inte orkar jobba några år till.
Han förklarar att det kommer att komma förslag om att det ska bli lättare ställa om till ett annat arbete i högre åldrar.
Samtidigt förtydligar han att vi inte kan låta bli att höja pensionsåldrarna bara för att några inte orkar dit, eftersom vi då får sämre skattekraft och resurser att hjälpa just dessa grupper att få en dräglig pension.
”Det finns redan idag grupper som inte har råd att gå i pension som 65 - 67-åringar. Det är många av våra småföretagare och lantbrukare som kanske under många år haft för dåliga omsättningar för att betala in bra pensionsavsättningar. Flera av dessa jobbar redan idag långt förbi 70 år redan idag”.
När allt lutar åt att vi blir tvungna att arbeta högre upp i åldrarna blir det allt viktigare att spara privat för att ha en chans att kunna gå i pension tidigare än den beräknade riktåldern. Exempelvis är den nya pensionsåldern satt till 70 år för någon som är 35 år idag.
Något avdragsgillt pensionssparande finns inte kvar, så alternativet är att spara på ett ISK eller Kapitalförsäkring, men eftersom dessa konton inte är låsta riskerar pengarna att användas till annat än till pensionen när dagen väl är kommen.
Socialminister Annika Strandhäll säger till Placera att det avdragsilla sparandet främst slopades eftersom det mest gynnade höginkomsttagare.
”Vi var överens med de borgerliga partierna om att ta bort det privata avdragsgilla pensionssparandet eftersom det var en subvention som gynnade höginkomsttagare. Detta då vill vi hellre lägga statens pengar på andra åtgärder med en bättre fördelningsprofil. Det tror jag även skattebetalarna vill”.
Annika Strandhäll
Hon får medhåll av Lars-Arne Staxäng.
”Det gamla pensionssparandet hade flera nackdelar, och var dessutom orättvist på det sätt, att de som mest skulle behövt den extra inbetalningen fick sämst avdrag”.
Men Annika Strandhäll och Lars-Arne Staxäng är ense om att det gamla pensionssparandet bör ersättas med något nytt.
”De flesta av våra grannländer har någon typ av pensionssparande, och jag anser att även Sverige bör ta fram en bra sådan modell”, säger Lars-Arne Staxäng.
Han anser att det vore bra med någon typ av låst sparande som är gynnat, och som inte går att ta ut förrän man går i pension. Han pekar på flera undersökningar som visar att ISK och Kapitalförsäkringen är bra för många och fyller ett visst behov, men att det också finns många människor som av olika anledningar inte låter de pengarna stå kvar på kontot tills när de är pensionärer. Och då riskerar att få en riktigt fattig tid på ålderns höst.
Annika Strandhäll tycker att olika incitament för sparande behöver diskuteras mer.
”Det har inte funnits med i förhandlingarna som ledde fram till pensionsöverenskommelsen. Däremot kommer det behöva ske diskussioner framöver, mer än så är svårt att säga i dagsläget”.
Ny riktålder
Tidigare har det bara handlat om just en riktålder, en slags fingervisning om när vi kan gå i pension med hyfsat gott samvete. Då vi kan veta att vi minst kommer att få ut 70 - 80 procent av vår slutlön.
Men i det nya förslaget som Pensionsmyndigheten lagt fram så kommer riktåldern att få en faktisk betydelse för när vi kommer att kunna plocka ut våra pensionspengar. Den beräknade riktåldern, som räknas ut av Pensionsmyndighetens analysavdelning, är avgörande.
Riktåldern minus fyra år blir tidpunkten då pensionen kan börja lyftas ut, till skillnad från tidigare 61 år för alla.
Effekten blir att riktåldern för pension fasas in stegvis och att formeln för beräkning av riktåldern för pension tillämpas första gången för årskullen födda 1964.
Vill du ha koll på vad som händer inom privatekonomi. Prenumerera på mitt nyhetsbrev som kommer en gång i månaden och är helt gratis. Här lägger du upp din kostnadsfria prenumeration på nyhetsbrevet.
Följ Placera på Facebook , LinkedIn, och på Twitter
