Kursmässigt släpar dock aktien efter. En större engångsutdelning skulle kunna råd bot på den saken, men företaget håller hårt i pengarna trots att Skanska med alla mått mätt är rejält överkapitaliserat.

För mycket pengar tycks nästan alltid ha varit ett problem för Skanska. Tidigare placerades vinsterna från byggrörelsen i fastigheter och en överdimensionerad börsportfölj med strategiska maktpositioner i svenskt näringsliv. Det ledde till en koncernstruktur som ogillades av aktiemarknaden och som till slut fick överges.

Även dagens Skanska har mer kapital än vad som behövs för att driva verksamheten, vilket håller tillbaka aktiens värdering. Men företaget vägrar envist att anpassa sig till den rådande marknadstrenden med mer generösa utdelningar. Något nytänkande är inte i sikte.

Skanska skiljer sig från de övriga svenska byggbolagen genom sin storlek och internationella inriktning. Koncernen omsätter drygt 130 miljarder kronor och är verksam i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Polen, Storbritannien, Tjeckien, Latinamerika samt USA. Nordamerika är den enskilt största marknaden med 30 procent av omsättningen, följd av Sverige med 20 procent.

Byggverksamheten står för 90 procent av intäkterna, men precis som i många andra entreprenadbolag är projektutveckling av bostäder och kommersiella fastigheter väl så viktigt för intjäningen. Här är lönsamheten väsentligt högre, men också riskerna. Dessa verksamheter stod under första halvåret för mindre än 10 procent av Skanskas intäkter men närmare 40 procent av rörelseresultat. Koncernen bedriver därutöver en växande privatfinansierad infrastrukturutveckling som på sikt kan bli en viktig vinstgivare i koncernen.

Den geografiska och verksamhetsmässiga bredden i Skanska innebär att koncernens delar ofta drar åt olika håll. USA-verksamheten har exempelvis länge setts som en belastning, vilket fått externa bedömare att föreslå en delning av koncernen. Men även om Skanska onekligen haft det kämpigt i Nordamerika bygger nog bilden av USA-verksamheten delvis på ett missförstånd. Det gäller inte minst synen på rörelsemarginalen.

Större delen av Skanska USA omfattar nämligen byggledningsuppdrag. Det är en verksamhet med låg risk och därmed också låga marginaler på knappt 1 procent. Detta drar naturligtvis ner hela koncernens byggmarginal, som under först halvåret uppgick till 3 (2,5) procent, och försvårar en jämförelse med andra byggbolag. Skanskas övriga verksamhet i USA, som omfattar infrastrukturbyggande, har emellertid numera marginaler i nivå med de svenska.

Samtliga Skanskas marknader och verksamheter utvecklas för närvarande bra. Orderingången har under de senaste kvartalen ökat med i snitt 40 miljarder kronor och koncernens orderstock uppgick vid halvårsskiftet till 156 miljarder kronor, motsvarande 15 månaders produktion. Den positiva bilden gäller även USA där Skanska saknar exponering mot den krisdrabbade bostadssektorn.

Orosmoment saknas dock inte. Liksom andra byggbolag varnar Skanska för överhettningstendenser i form av kostnadsökningar och resursknapphet, vilket kan pressa koncernens lönsamhet de närmaste åren. Det finns naturligtvis även risk för att den amerikanska byggsektorn går in i en svagare fas. Med dagens värdering förefaller dock ett sådant scenario redan vara diskonterat i kursen.

Nästa år väntas Skanska tjäna cirka 9,40 kronor per aktie, vilket på kurs 138 kronor ger p/e 15. Kanske något högt för ett cykliskt bolag, men med hänsyn tagen till koncernens kapitalstruktur är värderingen låg.

Skanska hade vid halvårsskiftet 11 miljarder kronor i kassan. Därtill fanns omsättningsfastigheter till ett försiktigt beräknat värde av 13 miljarder kronor och andelar i infrastrukturprojekt på mellan 4-8 miljarder kronor, det vill säga totalt 30 miljarder kronor, motsvarande drygt 70 kronor per aktie. Mer än halva börsvärdet utgörs med andra ord av kontanter och fastigheter.

Det finns således utrymme för en rejäl extrautdelning. En trimmad balansräkning skulle bana väg för en högre värdering och samtidigt sätta press på byggrörelsen att förbättra sina marginaler ytterligare. Men aktieägarna kommer troligen att få nöja sig med drygt 6 kronor för innevarande år. Det ger i och för sig aktien en bra direktavkastning på 5 procent, men är likväl i snålaste laget.

Möjligen kan ett kommande vd-skifte leda till ett nytänkande. Stuart Graham tippas allmänt, med ålderns rätt, lämna koncernchefsposten under det närmaste året och en dynamisk efterträdare kan kanske få styrelsen på bättre tankar. Det skulle både byggrörelsen och aktien vinna på.

Mikael Hårde