Varyag anser att man kan skapa stora värden genom strukturaffärer, moderniseringar och framtida börsnoteringar. Den årliga avkastningen på innehaven ska vara 30 procent och förhoppningen är att kunna börsintroducera dem inom 3- 4 år.

Varyag har förvärvat tre skogsbolag under namnet PIK89 (Tuba-Les). Dessa köper nu in skogsmaskiner för att höja mekaniseringsgraden jämfört med att fälla träden med motorsåg.

Att Varyag är ute på en äventyrlig resa visar behovet av att köpa in sig som delägare i en järnvägsterminal för att slippa krånglet och korruptionen från de regionala myndigheterna.

Varyag har även förvärvat bergmaterialtillgångar i koncernen Russian Gravel. Efter investeringar kommer Russian Gravel kunna leverera grus/kross till den snabbt växande anläggnings- och byggnadssektorn. Nyligen presenterades även ett potentiellt förvärv av en konkursad kolgruva.

Varyags verksamheter är spännande, men som alltid är det höga kostnader förknippade med riskkapitalbolag. Ledningen tar årligen en avgift på 2,5 procent av det totala kapitalet och därutöver 20 procent av avkastningen som överstiger 8 procent. Till det kommer löpande förvaltningskostnader som blev relativt sett högre när det förvaltade kapitalet bara blev knappt hälften av vad som planerades vid introduktionen.

Dessutom har Varyags start inte övertygat. Dålig uppslutning i emissionen och färre gjorda investeringar än väntat stör bilden.

Å andra sidan har Varyags ryske huvduperson, Aleksandr Williams, utökat sitt aktieinnehav runt årsskiftet.

Ingen stor sak,

men kanske tyder det på att Varyag går enligt plan, trots allt. Aktien  värderas dock med en svårsmält stor premie, särskilt med tanke på de digra kostnaderna. Sedan noteringen, då Börsveckan rådde köp, har Varyag stigit över 20 procent, trots en delvis skakig rysk marknad. Det är mer än nog. Nu är det dags att sälja.