Före finanskris och långkonjunktur var Dubai och de andra länderna kring Persiska viken det stora samtalsämnet för många. Ländernas bankböcker var jättetjocka och de pumpade in fantasisummor i investeringar som satte regionen på världskartan. Inte minst var det de spektakulära byggnaderna som fick många att sätta kaffet i vrångstrupen.

Men finanskrisen slog sönder det mesta. De senaste åren har byggarbetsplatser stått öde och byggkranarna har stannat. Flygplatserna har inte lika hög belastning som tidigare, även om många, inte minst svenskar, åker till både Dubai och Oman på semester.

Regionen fick sig också en rejäl känga i slutet av 2009 då regionens fixstjärna, Dubai, fick stora ekonomiska problem när ett lån i ett dotterbolag till det statliga bolaget Dubai World förföll som de inte kunde betala.

Dubai som inte har några egna oljetillgångar har alltid varit hårt skuldsatt till bland annat grannlandet, Abu Dhabi.  Sedan slutet av november i år är rekonstruktionen av det sargade bolaget Dubai World klar. Det har tagit lång tid och har tärt mycket på förtroendet för regionen.

Det kan också vara en anledning till att regionens aktiemarknader inte har hängt med övriga tillväxtmarknader det senaste året. Men nu när rekonstruktionen är klar kanske intresset för regionen återvänder. Regionen har också fått stor draghjälp av att Qatar nyligen blev utsett till värdland för världsmästerskapet i fotboll, år 2022.

Även om det är 12 år dit ska det byggas mycket till dess. Nya arenor, hotell, vägar och annan infrastruktur ska vara på plats. Det tar lång tid och internationella fotbollsförbundet, FIFA, vet at det tar tid.

Fondsparare som vill vara med på den resan har många olika fonder att välja mellan. De som går under namnet EMEA som står för Europe, Middle East, Africa investerar brett och inkluderar ofta sydöstra europa förutom Africa och Mellanöstern.

Gustavia Davegårdh Middle East Turkey är en sådan fond. Den senaste rapporten visar att fonden hade 34 procent investerat i Egypten, 47 procent i Förenade Arabemiraten, 6 procent i Qatar och 3 procent i Turkiet.

Sedan finns det de fonder som är lite snävare, ibland går de under benämningen, MENA som står för Middle East, North Africa. HQ Middle East tillhör den kategorin, och har enligt senaste rapporten nästan 40 procent i Egypten, 17 procent i Förenade Arabemiraten, 13 procent i Qatar, 11 procent i Israel och 6 procent varder i Oman och Jordanien.

Men det finns bara en fond som uteslutande investerar i länderna kring Persiska viken och det är LHV Persian Gulf Fund. Den förvaltas av det estniska fondbolaget, LHV Asset Management och vid rodret stå Mikael Kvibäck som är svensk.

Fonden investerar bara i de länder som ingår i GCC, Gulf Cooperation Council, som består av Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Oman. Fonden placerar ännu inga pengar i Saudiarabien. Qatar är fondens största marknad med en vikt på över 55 procent, följt av Förenade Arabemiraten på 21 procent och Oman på 13 procent. I Kuwait är 3 procent av fondens tillgångar placerade.

Qatar drabbades inte så hårt av Dubai-krisen. De var tidigt ute och rensade upp bankböckerna redan i början av 2009. Det har gjort att bankerna där har kunnat fortsätta bygga ut sin verksamhet. Majoriteten av bankernas kunder drivs av verksamheter som är globala, vilket ger en bättre riskspridning.

LHV Persian Gulf Fund har en koncentrerad portfölj med 22 innehav. I och med att oljetillgångarna i länderna kring Persiska viken tillhör staten så är det inte någon råvarufond.

Fondens huvudsakliga inriktning är att investera i bolag verksamma inom den strategiska uppbyggnaden av ekonomierna som sker utanför olje- och gasindustrin och som finansieras av regionernas överskott från dessa industrier. Nästan 50 procent av fondens tillgångar ligger i banker. Den nästa största sektorn, 18 procent, är företagstjänster och på tredje plats med en vikt på drygt 12 procent kommer telekommunikation.

Placera.nu tycker att regionen är spännande. Även om den underliggande tillväxten till stor del står på egna ben så påverkas börsutvecklingen mycket av den globala riskviljan. Därför bedömer vi risken som hög.