Aktieindexobligationer är inget nytt. Bankerna och andra finansbolag lanserar strukturerade produkter på löpande band. Efterfrågan är stor och svenska sparare investerar mångmiljardbelopp varje år. De är relativt tacksamma att sälja, då de erbjuder både hängslen och livrem och möjligheten att tjäna pengar om det skulle gå bra.

Hittills har fondbolagen i stort sett stått utanför detta lukrativa marknadssegment. Men Carlson har hitta en modell som gör det möjligt att ta del av marknaden. Utvecklingen för Carlsons produkt kommer med stor sannolikhet att följas av andra fondbolag, och leda till att även de ger sig in på fondobligationer. Från ett fondbolagsperspektiv är det ett bra sätt att få in kapital till sina fonder.

Vid en första anblick ser Carlsons fondobligation lockande ut. I botten finns en kapitalgaranti i form av en teoretisk nollkupongsobligation, som ger pengarna tillbaka - exklusive courtaget på 3 procent - om börserna skulle gå åt pipan. Initialt placeras alla pengar i fondportföljen som fördelar sig enligt följande:

10 procent i Carlson Sverige Koncis

20 procent i Carlson Utlandsfond

10 procent i Carlson Asian Small Cap

5 procent i Carlson Småbolagsfond

5 procent i DnB Nor Nordic Technology

35 procent i DnB Nor Prisma (hedgefond-i-fond)

15 procent i Carlson SEK Long Bond

Portföljen har en bra riskspridning, kanske åt det lite försiktigare hållet då 50 procent placeras i lågriskfonderna Prisma och SEK Long Bond, en svensk lång räntefond. Det finns ingen option som i en traditionell aktieindexobligation utan hävstången kommer om portföljen stiger i värde, då den belånas. Det gör att om det går bra kommer mer än 100 procent att investeras i fondportföljen.

En fördel är att investerarna får de utdelningar som kommer från fonderna. Det kan ge ett par procentenheter extra per år. I traditionella aktieindexobligationer följer avkastningen index, som inte tar hänsyn till utdelningarna.

En annan fördel är den aktiva förvaltningen, som både sker i de underliggande fonderna och själva fondportföljen. Är förvaltarna duktiga borde de kunna parera marknadens svängningar bättre än ett stelt aktieindex.

Courtaget, eller teckningsavgiften, ligger mellan 0 och 3 procent. Sedan betalar man fondernas förvaltningsarvode. Ett viktat genomsnitt i portföljen ger en årlig förvaltningsavgift på 1,2 procent. Utöver det går 0,72 procent per år för att se till att kapitalgarantin fungerar. En annan kostnad som tillkommer är räntan när fondportföljen har utvecklats bra och belånas. Räntan ligger på Stibor plus 0,65 procent. Just nu ligger Stiborräntan på 4,22 så kostnaden skulle bli 4,87 procent.

När fondportföljen belånas ökar också dess risk. En annan risk är ju självklart att den aktiva förvaltningen även kan slå åt andra hållet och ge sämre avkastning. Går det riktigt dåligt kommer alla pengar att placeras i den teoretiska nollkupongsobligationen. Men det finns ett gemensamt intresse mellan Carlson och investerarna att fondportföljen ska utvecklas positivt. Carlson tjänar bara pengar på de underliggande fonderna.

Frågan är om slutkunden kommer att tjäna pengar - ska man teckna sig eller inte? Man skulle kunna  resonera som gamla börsrävar, till exempel Warren Buffett och Sven Hagströmer. De säger att man bara ska investera i sånt man förstår. I så fall blir kundbasen för Carlsons fondobligation väldigt liten. Konstruktionen är komplicerad och jag som ändå är ganska insatt i ämnet, förstår inte till 100 procent vad Carlsons finansiella ingenjörer svarar på mina frågor.

En annan aspekt som jag tycker är viktigare är försäkringspremien. För det är en försäkringspremie det handlar om. Hur stor är risken att fondportföljen kommer att har gått ned i värde efter fem år? Ju längre placeringshorisont man har, desto större är chansen att fondportföljen stiger i värde. Och det är inte heller någon högriskportfölj de har satt samman. Den består till 50 procent av lågriskplaceringar.

Jag tror att när vi om fem år jämför värdet av fondobligationen med en placering direkt i fonderna kommer vi att finna att en direktplacering hade givit högre avkastning. Men det finns ju alltid sparare som är villiga att betala den försäkringspremien.