Rusforest bildades år 2006 av de ryska investmentbolagen Vostok Nafta och Varyag. År 2009 blev Rusforest ett listat bolag när Varyag bytte strategi till att enbart vara ett skogs- och sågverksbolag, i samband med strategibytet bytte Varyag namn till Rusforest. Klart största ägare i Rusforest är Vostok Nafta som kontrollerar drygt 40 procent av aktierna, bolaget är listat på First North men har för avsikt att notera sig på Stockholmsbörsen.

Rusforest vill ta in närmare 440 miljoner kronor i den pågående nyemissionen som riktas till samtliga befintliga ägare. Fulltecknas emissionen späds ägare som inte deltar i emissionen ut med 60 procent.

Likviden från nyemissionen ska investeras i  bolagets sågverk och skogsbruk i Ryssland för att höja produktionen och öka kostnadseffektiviteten.

Åtgärderna ska enligt bolagets nytillträdde vd Martin Hermansson medföra att produktionskapaciteten för sågade trävaror ökar från nuvarande 200 000 kubikmeter per år till 600 000-650 000 kubikmeter under de närmaste åren.

Dessutom ska produktionskostnaderna per kubikmeter sågat virke på sikt sänkas med upp till 40 procent och kostnaderna för skogsråvara med 25-30 procent genom effektivare skogsbruk.

Rusforestledningens mantra är att bolaget ska öka produktiviteten och lönsamheten i bolagets skogsbruk och sågverk genom att införa västerländsk effektivitet på de relativt moderna, men inte fullinvesterade, ryska anläggningarna.

Utrustningen vid Rusforests sågverksanläggningar är från europeiska tillverkare och sällan äldre än 5 år. Avverkningen av skog är redan fullt mekaniserad och ska även den utökas.

Martin Hermanssons mål är att Rusforest ska kunna visa vinst även om virkespriserna befinner sig på bottennivåer. Rusforests skogstillgångar, som arrenderas av den ryska staten, och bolagets helägda sågverk ligger i två regioner i Ryssland, dels i Östra Sibirien och dels Arkhangelsk i nordvästra Ryssland. 

Rusforest har nyligen etablerat sig i Arkhangelsk genom ett förvärv som blir helt klart efter att det godkänts av konkurrensmyndigheter. Tack vare att Rusforest finns både i Östra Sibirien och Arkhangelsk har bolaget tillgång till två viktiga exportmarknader, Västeuropa och Asien. 

Enligt vd Martin Hermansson får Rusforest i nuläget, grovt räknat, cirka 240 dollar per kubikmeter sågade trävaror som bolaget säljer, priset varierar dock beroende på hur förädlade produkterna är. Det kan jämföras med att en kubikmeter sågade trävaror under finanskrisen som lägst kostade 200 dollar medan kubikmeterpriset toppade på cirka 350 dollar innan finanskrisen.

Skulle Rusforest inom något år få 300 dollar per kubikmeter kommer bolaget kunna nå fina vinster givet att bolaget lever upp till sitt uttalade mål om att nå en produktion på cirka 600 000 kubikmeter sågade trävaror och att produktionskostnaderna sänks signifikant. 

I ett sådant läge kan Rusforest mycket väl tjäna över 3 kronor per aktie (efter full utspädning) i årstakt redan 2012-2013, vilket i så fall betyder att aktien är riktigt billig när den handlas för dryga tian på börsen.

Givetvis finns det flera risker som kan hindra Rusforest blir ett lyckat case. Vi bedömer att den största risken är att bolagets ledning inte lyckas leverera vad de lovar, att fördubbla produktionen av sågade trävaror och samtidigt sänka produktionskostnaderna i sågverken med uppemot 40 procent är inget som görs i en handvändning.

En andra riskfaktor är att marknadspriserna på sågade trävaror förblir så låga som nu eller försvagats ytterligare, vi ser dock en liten risk för det. Långsiktigt styrs efterfrågan på virke i världen av befolkningstillväxten och mer kortsiktigt avgörs virkeskonsumtionen av byggkonjunkturen.

Vår bedömning är att efterfrågan på virke och skogsråvara generellt kommer att stiga betydligt i takt med att konjunkturen förbättras, den största efterfrågetillväxten kommer troligen från Kina.

En tredje riskfaktor är den politiska risken.  Rusforest äger inte någon skog eftersom all rysk skogsmark ägs av staten, istället arrenderar Rusforest skogen av staten. De nuvarande arrendeavtalen har en återstående löptid på 37 år och har hittills varit stabila men om skogsmarken börjar räknas som en alltmer strategisk tillgång kan man inte utesluta att staten vill förändra arrendevillkoren.

Men det som kanske är troligare är att Rusforest kan få möjlighet att göra en väldigt bra affär om Rysslands skogar privatiseras, vilket det finns planer på. Huvudägaren Vostok Nafta har förhoppningar om att Rusforest då skulle få köpa loss marken till väldigt förmånliga priser jämfört med vad skogsmark värderas till i till exempel Sverige.

Det troliga är dock att det dröjer 5-10 år innan en privatisering blir verklighet, därför väljer vi i det här läget att inte ta räkna in en eventuell privatisering i värdet på Rusforest. Som aktieägare kan man se en framtida skogsprivatisering som en intressant gratisoption.

Det som talar för att Rusforest ska lyckas är bolaget den senaste tiden rekryterat genuin skogskompetens till flera positioner i bolaget. Vd Martin Hermansson har själv grundat och är fortfarande tillsammans med sin far delägare i skogsbolaget Nord Timber som har verksamhet i Arkhangelsk, han har även jobbat som konsult i den ryska skogsbranschen.

Det som främst talar för att köpa Rusforest är alltså den omstrukturerings- och effektiviseringspotential som finns i bolagets skogs- och sågverkstillgångar samt att mycket tyder på att efterfrågan på ryska skogsprodukter på världsmarknaden kommer att öka väsentligt de närmaste åren. Under de närmaste 10 åren förväntas underskottet på skogsprodukter att flerdubblas både i Kina och Västeuropa och faktum är att Ryssland har de klart största skogsreserverna i världen.

Det finns inte någon garant som har förbundit sig att utnyttja eventuella teckningsrätter som blir outnyttjade i den pågående nyemissionen. Däremot har huvudägaren Vostok Nafta förbundit sig att teckna sin andel och därtill hävdar Martin Hermansson att bolagets övriga större ägare är positiva till nyemissionen.

Så sent som i slutet av september fick Rusforest en ny stark storägare då pensionsjätten Alecta köpte 1,5 miljoner aktier, motsvarande 6,9 procent av bolaget, av Vostok Nafta. Alectas intåg  är en intressant signal och stärker vår åsikt om att Rusforest är en intressant aktie.

Enligt Rusforests vd Martin Hermansson så kommer inte bolagets investeringsplaner att störas om nyemissionen mot förmodan inte blir helt fulltecknad, i ett sådant scenario kan bolaget till exempel skjuta fram planerade amorteringar av lån.

Ytterligare kapital kan Rusforest även få genom att sälja en grus- och krosstäkt i ryska Karelen, med en produktionskapacitet på 1,5 miljoner ton, som bolaget äger. Grustäkten är en verksamhet som RusForest övertog från investmentbolaget Varyag och ännu inte sålt.

Rusforests avsikt är att höja lönsamheten på grustäkten och sedan sälja den om cirka ett år.  Vad grustäkten är värd kan man bara spekulera om men ett riktmärke kan vara att Varyag och Rusforest har investerat 115 miljoner kronor i verksamheten, enligt Marin Hermansson.

Efter nyemissionen kommer Rusforest att utgöra cirka 10 procent av Vostok Naftas portfölj och är därmed en mycket viktigt investering. Familjen Lundin äger drygt 30 procent av Vostok Nafta och ordförande för investmentbolaget är Lukas Lundin.

Att ta rygg på familjen Lundins olje- och metallbolag brukar nästan alltid vara lyckat och gett högt avkastning. Chansen är god för att sfärens ryska investmentbolag Vostok Nafta  även är rätt ute när de nu gör en storsatsning på den ryska skogsindustrin.

För dem som accepterar lite högre risk är det ett bra läge att köpa Rusforests aktie nu när den pressats kraftigt ner emot nyemissionskursen på 10 kronor. Det finns goda förutsättningar för det allmänna intresset för aktien stiger framöver. Dels för att marknaden för sågade trävaror förbättras tack vare en global ekonomisk tillväxt och dels för att Rusforests nya ledning med en starkare balansräkning har möjlighet att göra investeringar och visa handlingskraft.

Vår rekommendation är Köp.