På torsdagen fick Stockholmsbörsen tillskott i form av ett snabbväxande guldbolag när kanadensiska Semafo sekundärnoterar sina aktier. Det rör sig om en etablerad producent med ett börsvärde på drygt 15 miljarder kronor och tre gruvor i Västafrika.

Men det är egentligen bara en av gruvorna, Mano i Burkina Faso, som är av intresse. Här producerar Semafo 70 procent av sitt guld (260 000 uns/år)  och det är i Mano som tillväxten finns framöver.

Det som är spännande med Semafo är att aktien inte ser särskilt högt värderad ut på nuvarande produktion samtidigt som ledningen har en plan för att fördubbla guldproduktionen till 500 000 uns per år från 2015. Går planerna i lås så borde uppsidan i aktien vara betydande.

Ser vi till nuläget så är 2011 är lite av ett mellanår med en stabil produktion jämfört med 2010. Vinstförbättringen kommer mest genom ett stigande guldpris. Ledningen med vd Benoit La Salle i spetsen är guldfantaster som vill vara helt exponerade mot spotpriset som de tror stiger trendmässigt.

På rullande 12 månader omsätter Semafo 2,2 miljarder svenska kronor, tjänar 0,9 miljarder i rörelsen och 2,60 kronor per aktie. I den inledande handeln på Stockholmsbörsen noteras Semafo till 47,10 kronor. Det rullande p/e-talet är alltså 18.

Får man tro de kanadensiska analytikerna kommer Semafo att tjäna 4,70 kronor per aktie nästa år. Lyftet sker tack vare högre snittpris på guld jämfört med 2011 (särskilt första delen av året) plus en produktionsökning på 10 procent. Det skulle betyda att p/e-talet faller från 18 på rullande 12 månader till 10 för helåret 2012.

Prognosen känns lite väl optimistisk, men även om Semafo tjänar 20 procent mindre så framstår inte aktien överdrivet dyr. Åtminstone inte jämfört med andra guldproducenter. Medianmultipeln för 67 guldbolag i Kanada ligger på 24 gånger rörelsevinsten jämfört med 14,5 för Semafo.

Så har vi tillväxtutsikterna, den stora lockelsen i aktien. Företagsledningen har stora förväntningar på Mana-området. De tror att detta är ett nytt distrikt med potential för en lång rad gruvor.

Nuvarande reserver och resurser uppgår till knappt 6 miljoner uns vilket ger Mana en livslängd på 10 år. Ledningen spår att prospekteringen ska ta upp siffran till 10 miljoner uns mot slutet av 2012 och ökade nyligen budgeten för årets prospektering i Mana.

När det gäller tillväxten i produktion så är målet alltså 500 000 uns 2015. En stor del av tillskottet väntas från en underjordgruva i det nuvarande dagbrottet Wana. Dessutom ska ett mindre processverk, med krossar, byggas på den södra delen av Mana där prospekteringsresultaten varit lovande.  Dessa projekt väntas ge en stor produktionsökning med start runt andra halvan av 2013.

Man ska självklart ta tillväxtplanerna med en nypa salt. BV har fortfarande inte träffat en gruv-vd som inte anser sig sitta på en fyndighet som kan växa till något väsentligt större. Vi vet också att en etablerade spelare som Boliden haft problem med sin Atikexpansion och att förseningar och andra problem är legio i branschen.

Men det som ändå talar för Semafo är att ledningen historiskt hållt vad man lovat. Det är mycket värt i en bransch där förtroende för nyckelpersonerna är a och o.

En annan fördel för Semafo, särskilt som börsen ser ut nu, är att man kan finansiera sina projekt utan att be om mer pengar. Nettokassan är nästan 1,5 miljarder kronor och kassaflödet före investeringar runt 1 miljard vid nuvarande guldpris.

Vi lutar åt att Semafo är en bra investering för den som i likhet med ledningen tror på guldpriset (andra passar på aktien) men det finns ett krux och det är den politiska risken.

Om Mana-gruvan legat i Sverige eller någon annan västerländsk stat så hade troligen Semafo haft en helt annan och högre värdering. Ett tema de senaste åren är att staterna pressat gruvbolagen på ökade skatter, större ägarandelar eller rentav konfiskerat tillgångar på mer eller mindre befogade grunder.

Senaste exempelet var i Mogoliet där staten pressade Rio Tinto på mer ägande i en järnmalmsgruva. Den gången verkar dock gruvjätten vunnit kraftmätningen.

Om Semafo har rätt i att Mano är ett nytt distrikt finns förstås risken att Burkina Fasos regim vill ha mer av den enorma kakan eller rentav hela, men pratar man med gruvbolagets ledning så är de inte oroliga för något sådant.

Semafo jobbar mycket med insatser för att vinna lokalbefolkningen och sprida det välstånd gruvan genererar. Av allt att dömma med stor framgång.

Faktum är att Semafo framstår som en del av statsapparaten i Burkina Faso - tidigare gruvministern är chef inom bolaget som har ett eget radioprogram som når hela befolkningen. Detta låter tryggt, men självklart kan man måla upp negativa scenarion i händelse av regimskifte med mera.

Den osäkerheten är priset man får betala för Semafos låga värdering.  Vi tycker att bolaget ser bra ut men kan självfallet inte gå i god för att Semafo aldrig hamnar i trubbel med myndigheterna. Därför är risken hög, men den som tror på guldpriset får i våra ögon bra  betalt för att ta den risken i Semafo-aktien.

----

Vid denna artikels publicering noterades Semafo till 47,10 kronor.

Den här analysen publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan, nr 42 den 17 oktober. Är du intresserad av att prenumerera på Börsveckan, klicka här för mer information.