När Börsveckan rekommenderade aktien 2004 hade bolaget ett börsvärde på 200 Mkr. Nu är siffran 9 miljarder kronor - och allt talar för att det ska bli ännu mer. Det började 1998 med några licensandelar i Tunisien. Där är PAR nu en av de största aktörerna, kanske rentav störst. De senaste åren har bolaget köpt på sig flera licenser och är nu operatör för fyra producerande fält, äger andelar i två producerande fält och har tre prospekteringsrättigheter.

Under fjolåret färdigställdes bolagets första egna produktionsplattform på Didon-fältet ute till havs vilket är en betydande milstolpe. Under första kvartalet uppnåddes produktionsnivåer på i genomsnitt 20 000 fat olja om dagen vilket varit målsättningen. Produktionsvolymen har därmed ökat dramatiskt vilket också kan avläsas i resultaträkningen.

Hittills har koncernens intäkter bara kommit från Tunisien, men efter en viss försening, kommer snart även intäkter från Norge. PAR har andelar i 10 licenser varav ett, Volve-fältet, kommer i produktion redan under fjärde kvartalet i år. Fältet beräknas så småningom producera 50 000 fat per dag och PAR:s andel är 10 procent.

Ett spännande område är kusten utanför Ekvatorial Guinea som av vissa experter anses härbärgera 10 procent av världens oljereserver. PA äger i dagsläget 6 respektive 3 procent i två olika block och räknar med att expandera i området. I somras gjorde PAR ett betydande fynd av gas som kan motsvara upp till 600 miljoner fat olja. Här äger PAR 6 procent.

PAR har också köpt en licens (ägarandel 85 procent) i Kongo. Det handlar om ett 265 kvadratkilometer stort område i centrum av den största oljeproducerande regionen offhore. Kongo har producerat olja sedan 1957, men den politiska oron har lett till att många dragit sig för att investera i landet. Nu hoppas PAR kunna sätta igång produktion inom två till tre år med en utvinningstakt om max 20 000 fat per dag.

Vd Ulrik Jansson har gjort en fantastisk resa med PAR. Balansräkningen är stark och tål många fler affärer. En gissning är också att PAR säljer eller byter sin andel av gasfyndigheten i Ekvatorial Guinea och koncentrerar sig på oljeutvinning. En sådan försäljning skulle kunna ge ett ordentligt tillskott i kassan.

Under andra kvartalet producerades 20 500 fat per dag i genomsnitt som gav en vinst på 314 Mkr. Bolaget tror sig kunna hålla den produktionstakten i befintliga källor. Det skulle betyda 1,2 miljarder kronor per helår och ett p/e-tal på 7. Men redan nästa år tillkommer ca 5 000 fat per dag från Norge. Den långsiktiga målsättningen är en produktionstakt på 50 000 fat om dagen. Den känns redan inom räckhåll. Allt annat lika framstår PAR som ett fantastiskt bra köp. Men så finns då förstås haken med att oljepriset varierar.

Under oljekrisen i slutet av 1970-talet var tongångarna lika enstämmiga som nu. Men trots det kunde man efter några år köpa olja till en fjärdedel av toppriserna.  Adolf Lundin berättade i biografin "Med olja i ådrorna och guld i blick" (Sellin & Partner) om The big rollover - när konsumtionen av olja ökar snabbare än produktionen. Han räknade med att The big rollover skulle komma redan 2007 och han har så här långt fått rätt.

Men för några år sedan var Opec inne på att 30 dollar per fat var en lämplig lägsta nivå. Efter att priserna fördubblats utan att efterfrågan minskat är lägstanivån för Opec säkert högre. Skulle priset sjunka under 60 dollar per fat möts det förmodligen av produktionsbegränsningar.

Det finns starka krafter för att minska oljeförbrukningen i världen. De hårdare miljökraven från Kyotoprotokollet kommer att ge en sådan effekt. Diesel-, biogas och etanolmotorer kommer att ge besparingar. Nya teknologier, vindkraft med mera, har också blivit lönsamma med dagens pris på energi.

Samtidigt talar mycket för att oljepriserna kan stiga ännu mer. Flertalet Opec-länder ligger vid eller nära produktionstaket. Stora oljeproducenter som Irak, Iran, Saudiarabien, Indonesien, Venezuela, Nigeria med flera, är politiskt sett mycket osäkra.

På sikt kommer kineser och indier att åka lika mycket bil som västerlänningarna Det är alltså svårt att tro att besparingar ska kunna kompensera den framtida efterfrågeökningen från de asiatiska storkonsumenterna. Så länge en liter Ramlösa är dyrare än en liter bensin på macken är nog oljan för billig.

Björn Davegårdh