Saab är egentligen ett sorgligt kapitel i Sveriges historia. En kombination av starka lobbyister (bland annat huvudägarna med Investor i spetsen), samt mer eller mindre inkompetenta försvarsutskott har sänkt det svenska försvaret.

Sverige har en lång tradition att hitta försvarsministrar med ingen eller måttlig militär erfarenhet. Beslutet att satsa på Jas-projektet togs redan 1982, och det första planet togs i tjänst 1997. Under åren 1982-2010 har Sverige haft ett dussin försvarsministrar. De allra flesta utan militär erfarenhet, eller som gjort militärtjänst som malajer. En malaj är en person som av olika skäl inte har ansetts vara stridsduglig.

Undantaget utgörs av Mikael Odenberg, som är reservofficer med majorsgrad. Han avgick då han inte ansåg sig kunna vara ansvarig för den nedmontering av försvaret som pågick.

Inom Jas-projektet har Sverige hittills köpt drygt 200 plan till en kostnad på över 100 miljarder kronor. I sammanhanget kan nämnas att Sverige har ett behov på drygt 80 plan, resterande står parkerade i flyghangarer och kostar pengar. Det kan här påpekas att beloppet för inköpen överstiger mer än två års försvarsbudgetar. Till detta skall läggas enorma belopp för uppgraderingar av flygplan, som ägs av flygvapnet, och som varken behövs eller kan säljas.

Saab är och förblir ett företag som är beroende av att Sveriges regering öser pengar över koncernen. Exportframgångarna har hittills varit ytterst modesta. Vapenaffärer handlar om storpolitik, och vad vi än vill tro i Sverige så är vi ett litet land i marginalen.

Hittills har företaget sålt 28 plan till Sydafrika. I gengäld krävdes massiva motköpsprogram. Den Sydafrikanska affären skall ses som ett tack för att Sverige var en av de största bidragsgivarna till ANC, det styrande partiet i Sydafrika. Även Thailand har köpt ett fåtal plan.

Vidare har man hyrt ut 14 plan till vardera Tjeckien och Ungern. Den potentiella världsmarknaden för Jas fram till år 2016 uppges uppgå till mellan 355 till 419 plan. Min bästa gissning är att utfallet blir noll levererade.

Saab står därmed i stor utsträckning och faller med att Sverige undviker kompetenta försvarsministrar även framgent. 

Saab är beroende av att kunna sälja dyra uppgraderingar av de flygplan som står parkerade i försvarets hangarer, och som inte behövs. Risken är att denna gökunge äter upp den hand som föder den. Snart finns det inget försvar kvar att sälja material till.

Saabs rörelseresultat minskade från 472 miljoner kronor för det andra kvartalet 2009 till 276 miljoner kronor för det andra kvartalet för innevarande år. För det första halvåret var nedgången 35 procent jämfört med första halvåret 2009, 402 jämfört med 622 miljoner kronor.

Rörelsemarginalen försämrades med en procentenhet till 5,7 procent jämfört med det andra kvartalet 2009. Ser vi på resultatet per aktie blev utfallet 1,62 kronor för det andra kvartalet, jämfört med 2,69 kronor per aktie för det andra kvartalet 2009.

För det första halvåret var resultatminskningen nio procent, 2,25 kronor per aktie jämfört med 2,51 för det första halvåret 2009.

Resultatmässigt bör Saab nå ett resultat på 1 050 miljoner kronor för helåret 2010, vilket motsvarar 7 kronor per aktie. Värderingsmässigt innebär det ett p/e-tal på drygt 13. Detta är varken billigt eller dyrt om vi ser på marknaden som helhet. Beroendet av skattepengar och det politiska spel som alla vapenaffärer innehåller innebär en markant risk inför framtiden.

Prognosen för helåret har justerats ned till i linje med föregående år. Vi tror inte att den målsättningen kommer att lyckas. Det finns med andra ord utrymme för resultatbesvikelser i kommande rapporter. Vi tycker att det finns mer attraktiva alternativ på marknaden och väljer att sätta rekommendationen sälj.