Det borde inte vara så svårt. Ny kärnkraft behöver konsultation, befintliga kärnkraftverk behöver både avfallshantering och driftoptimering medan kärnkraft som avvecklas behöver hjälp med avvecklingen. Men Studsvik, specialicerat på en rad tjänster inom kärnkraften, har märkbart svårt att restaurera lönsamheten. När väl marknaderna i Storbritannien och Tyskland repat sig så fortsätter USA att underprestera.

Under årets första kvartal sjönk Studsviks omsättning med 8 procent medan resultatet på rörelsenivå förbättrades från ett underskott på 10 miljoner kronor under motsvarande kvartal i fjol till minus 4 miljoner kronor i år.

Studsvik är en tung och väl beprövad spelare inom området avfallshantering, driftoptimering  teknik- och underhåll samt avveckling. Tvärtemot vad man kan tro av nyhetsrapporteringen från Japan och Tyskland så planeras det för många nya kärnkraftverk i världen. Men oavsett vilket finns det affärer att göra för Studsvik.

Som vi sett här i Sverige behöver det inte byggas nya reaktorer för att bolaget ska få uppdrag. Parallellt med avvecklingen Barsebäck har återstående kärnkraftanläggningar moderniserats och effektiviserats. Även i en kärnkraftsfri värld behöver någon ta hand om avfallet.

Studsvik har betydande verksamheter i Sverige, Storbritannien, Tyskland och USA. Ska sanningen fram så går Sverige och Storbritannien riktigt hyggligt, liksom konsultverksamheten inom det så kallade Global Services, medan Tyskland och framför allt USA drar ned den samlade prestationen.

Verksamheten i USA levererade ett underskott i rörelsen på 13,6 miljoner kronor i det sistlidna kvartalet. Givet omsättningen på 48 miljoner är det ett saftigt underskott. Under helåret 2012 förlorade bolaget 44 miljoner kronor på rörelsenivå i USA.

Signalerna från Studsviks nye vd Michael Mononen i rapportpresentationen var att det nu får vara nog. Och det är lätt att förstå varför. Om man skulle lyfta ut den amerikanska verksamheten ur Studsvik, och samtidigt justera för en engångskostnad i den tyska verksamheten, så skulle vi ha en koncern som presterade en rörelsemarginal på nära 4 procent under kvartalet.

En sådan lönsamhet skulle, översatt till fjolårets omsättning, motsvara 50 miljoner kronor i rörelseresultat. Sätter man det i relation till bolagets börsvärde på 235 miljoner kronor så förstår man att aktiemarknaden hyser stor skepsis till företagets förmåga att vända den trista trenden.

Nu ska man inte glömma bort att bolaget har en nettoskuld på 152 miljoner kronor, men ökningen jämfört med årsskiftet beror på att Studsvik emitterat en obligation på 200 miljoner kronor.

Rörelsemarginalen i den svenska verksamheten låg under det senaste kvartalet på över 12 procent. Den brittiska verksamheten presterade nära 6 procent och i Global Services uppgick rörelsemarginalen till nästan 10 procent. Det borde finnas en stor frustration hos huvudägarna över att USA-verksamheten drar ned de totala siffrorna så dramatiskt.

Frågan är nu vad Michael Mononen tänker göra. Han är relativt ny på jobbet och behöver tid till att sätta sig in i företaget. Av signalerna från rapportpresentationen framgår att bolaget i första hand tänker sig bli mer aggressiva på prissidan. Verksamheter som inte bär sig långsiktigt kommer att få lämna.

Hade jag varit huvudägare i bolaget hade jag nog redan undersökt möjligheten att sälja hela den amerikanska verksamheten. Beröringspunkerna mellan USA-verksamheten och övriga Studsvik är relativt liten och de negativa dynamiska effekterna bör vara begränsade. Hade jag varit en riskkapitalist med fet plånbok och sinne för slaktkalkyler hade jag nog redan ringt huvudägarna Karinen och Barchan både en och två gånger.

Det här är en verksamhet som bör ha framtiden för sig. Det är också en verksamhet som borde generera en anständig avkastning. Som framgår av utvecklingen i Sverige och Storbritannien, liksom inom Global Services, så går det att tjäna pengar.

Använder man sig av värderingsmått som är opåverkade av resultatsvängnignarna så noterar man snabbt att varje försäljningskrona i Studsvik värderas till ungefär 20 öre. Varje krona eget kapital värderas till 50 öre. De siffrorna utgör den absoluta botten i de värderingsintervall vi sett de senaste fem åren.

Om vi återvänder till ett antagande att bolaget kan nå en rörelsemarginal på 4 procent vid oförändrad omsättning så motsvarar det med dagens balansräkning en vinst på ungefär 3 kronor per aktie - ett p/e-tal på under 10 vid dagens kurs.

Med en tämligen återhållen optimism kan vi således räkna hem dagens aktiekurs. Men det kommer förmodligen att dröja innan vi får se en tydlig vändning uppåt. Vi räknar med att hårdare tag nu väntar för att få upp lönsamheten. Det innebär att vi förmodligen kommer att få se engångskostnader i takt med att strukturförändringarna träffar de trögare verksamheterna.

Den som är beredd att ta hög risk kan köpa aktien nu på dagens låga nivåer på ren spekulation om att vi kommer att få åtgärdsprogram som, om inte avslutar hela det amerikanska äventyret så åtminstone, leder fram till en bättre och mer lönsamhetsanpassad struktur.

Vi som spelar lite säkrare och har en placeringshorisont på upp till sex månader vill avvakta och syna de hårda åtgärderna innan vi köper aktien. Rekommendationen blir därför neutral.

En nedmontering, helst försäljning, av hela eller delar av den amerikanska verksamheten är en möjlig trigger för att lyfta rekommendationen.