Bakgrunden till den svaga kursutvecklingen är delvis att det fanns fallhöjd i Lapplands aktie för ett år sedan. Bolaget hade just gått ut med att dess huvudprojekt, Fäboliden i Västernorrland, såg ut att ha en sydlig förlängning. Några konkreta mineralklassningar kunde inte göras utifrån provborrningarna och möjligen var kursreaktionen, plus 60 procent, väl häftig på beskedet. Dessutom åkte Lappland Goldminers på ett rejält bakslag under året. Frågar man bolagets kritiker så är det framför allt en sak de hakat upp sig på - halterna. Fäboliden har ett bevisat malmtonnage på 20,5 miljoner ton med snitthalt på 1,43 gram guld per ton. Halterna är lite högre för sannolikt malm och mineraler. Men Fäboliden är trots allt en relativt låghaltig fyndighet, särskilt i jämförelse med andra nordiska guldprojekt vilket framgår av faktarutan nedan. Därför var det väldigt positivt att testbrytning av Fäbolidsmalmen i början av 2006 indikerade att provborrningarna underskattat guldhalten. Lappland Goldminers mer eller mindre utgick från att halterna skulle kunna justeras upp med minst 50 procent. Men det haltverifieringsprogram som drogs igång kom inte fram till några säkra slutsatser alls. I december i fjol meddelandes att experterna inte kunde belägga att provborrningarna underskattat halten vilket naturligtvis var en mycket stor besvikelse.

Frågan är om besvikelsen är värd 40 procent lägre kurs. Knappast, tycker nog Lappland Goldminers själva som hela tiden kalkylerat med 1,43 gram per ton i sina lönsamhetsstudier och påstår att man trots den låga halten kan producera guld till en mycket konkurrenskraftiga kostnad runt 150 dollar per uns i sitt dagbrott. I den underjordsgruva som planeras ned till 600 meters djup blir kostnaden 350 dollar per uns, vilket också ger en god lönsamhetspotential. Nyckeln här är Lappland Goldminers satsning på storskalighet i sin brytning. Det processverk som planeras blir klart större än exempelvis Scanminings (1,5 miljoner ton per år) eller Nordic Mines (2 miljoner). Lappland vill köra 5 miljoner ton malm per år. Truckarna som kör malmen från gruvan är av största modell som tar 220 ton per lass. Kvarnarna som ska mala ned malmen är över åtta meter i diameter. Och så vidare. Investeringen för att starta drift är också stor, 1,1 miljarder kronor. Poängen är att skapa stordriftsfördelar i produktionen vilket är avgörande för lönsamhet i låghaltiga gruvor.

För det finns en gruvor som tjänar stora pengar trots riktigt låga metallhalter. Bolidens koppargruva Aitik är ett exempel. Räknar man om Aitikmalmens värde till guld så skulle halten inte vara högre än 0,9 gram per ton. Och i USA driver Kinross en gruva med 0,83 gram guld per ton och en med bara drygt 0,5 gram per ton. Bägge är mycket lönsamma. Skillnaden mot Fäboliden är att dessa gruvor är mycket större. Aitik kör 18 miljoner ton genom sitt processverk per år och Kinross ligger på 14 miljoner och använder dessutom den cyanidintensiva "heap leach"-metoden för att utvinna guld - vilket Lappland Goldminers inte gör. Osäkerheten kring bolagets kostnader lär bestå ända tills det går i produktion.

Just nu pågår behandling av Lappland Goldminers miljöansökan för Fäboliden. Hur lång tid det tar är oklart. När väl tillståndet är klart räknar man med 18 månader för att bygga processverk och anlägga gruvan. En stor nyemission krävs troligen, men Lappland Goldminers har en hel del kapitalstarka ägare så det behöver inte vara ett stort problem. Värre är det om projektet försenas i och med att det höga guldpriset satt igång prospekteringen världen över och en produktionsökning ligger i korten några år fram i tiden. De stora pengarna kan man tjäna fram till dess. En annan faktor som tycks bli värre med tiden är inflationen. Löner, borrentreprenörer, utrustning, energi och diesel ¿ allt blir dyrare. Svartlidens ägare Dragon Mining klagar högljutt över de höga kostnaderna i Västernorrland i sin årsredovisning.

Mot nackdelar som inflation, låga guldhalter och ett sänkt förtroende efter den misslyckade haltverifieringen, står en relativt låg värdering och ett i grund och botten lovande projekt. BV skrev avvaktande om Lappland Gold ifjol och sedan dess har värderingen sjunkit från 78 dollar per uns till 61 dollar samtidigt som fyndighetens säkerhet ökat. I dag är 41 procent malm och 59 procent mineral. För ett år sedan var inget tonnage malmklassat. BV lutar därför åt ett köpråd även om det finns en risk att Fäbolidenprojektet inte flyger och då blir hela bolaget ett fiasko. Men sådan är alltid riskerna i den här branschen.

Daniel Svensson